Nr 6/13 2013-08-21

Underkänt för den nya pedagogiken

Inger Enkvist, professor i spanska vid Lunds universitet och en gång både högstadie- och gymnasielärare, är inte förtjust i ”den nya pedagogiken”. - Den tonar ned ämneskunskaper och inlärning och undervärderar språkets och läsningens betydelse för tanken.

Inger EnkvistDe här tankarna om "den nya pedagogiken" utvecklar Inger Enkvist i sin nya bok God utbildning och dålig. Internationella exempel (Gidlunds).Bland de länder som övergivit en traditionell syn på skola och utbildning framhåller hon Sverige som ett avskräckande exempel.
Men vad är då "den nya pedagogiken"?
– Det är ett antal strömningar som sammanfaller. Man kan tala om progressivistiskt, strukturalistiskt, poststrukturalistiskt och postmodernt tänkande. Det gemensamma är att man gör en utbildningsideologi av stödet för det moderna. Man ska "tro på ungdomen", allt ska vara nytt. Det förflutna antas inte ha något att lära oss i dag.
– Det är ju ett känt svenskt drag att vi bejakar det moderna, att man ska "se framåt", inte "bakåt".

I modern svensk skolpolitik kan man, menar Inger Enkvist, bland annat spåra Rousseaus tankar om att människan är av naturen god och goda vuxna människor blir vi bara vi får utvecklas "fritt".
– I Sverige är det här sammanflätat med en utilitaristisk idé om att skolan ska vara praktisk och inriktad mot framtida arbete. Att söka kunskap på egen hand via datorn blir dagens tolkning av "det fria" kombinerat med tekniska verktyg.
– Det teoretiska och det humanistiska idealet försvinner i den här modellen, menar hon.
Skulle en modell som bygger på sådana ideal vara hållbar i dag?
Ja, säger Inger Enkvist utan minsta tvekan.
– Det är med dina kunskaper och färdigheter som du lär dig förstå och handskas med världen. Även tekniska kunskaper tar du till dig lättare om du läst matematik och andra ämnen systematiskt.
Men i arbetslivet vill man väl ha människor som är kreativa och kan samarbeta?
– Jo, men kreativa är vi hela tiden när vi tänker och talar. Ju större ordförråd och ju mer kunskaper vi har, desto bättre blir vår förmåga att associera och koppla ihop olika idéer. Det är fel att tro att kreativitet står i motsättning till kunskap.
– Språk, ordförråd och kunskaper är basen för att kunna vara kreativ.

Enligt Pisa-undersökningarna har de svenska skolresultaten sjunkit sedan 2000, vilket blev särskilt tydligt 2009, då Sverige hade tappat i både kunskaper och likvärdighet. Inger Enkvist tar det som intäkt för att den nya pedagogiken inte är till stöd för elever från hem utan studietradition.
Hon pekar också på Skolverkets nationella utvärdering av grundskolan, NU 03, där Sverige undersökningsåret 2002 hade tappat i mattekunskaper i årskurs 9 motsvarande en hel årskurs sedan 1991. Och eleverna hade bara fragmentariska kunskaper om hur svensk demokrati fungerar.
– Andra länder står still eller höjer sig. Vi sjunker år från år. Tidigare var vi stadigt bra i läsförståelse. Nu sjunker vi både i jämförelse med andra länder och i jämförelse med oss själva. På senare tid är det två länder som har sjunkit speciellt mycket – Bulgarien och Sverige.
– Och i Sverige har skillnaderna ökat i skolan – mellan flickor och pojkar, mellan infödda elever och invandrarelever, mellan duktiga och svaga och mellan elever från olika ekonomisk nivå.
Höjer sig gör Finland, Estland och de östasiatiska länderna.
– Där betonar man fortfarande inlärning av ämnen.
I Finland har man som vi vet, betydligt mindre skillnader både mellan skolor och mellan elever med olika socioekonomisk bakgrund.

Socioekonomisk nivå och skolresultat hänger visserligen ihop statistiskt, konstaterar Inger Enkvist, men orsaksmässigt är det sambandet inte "givet av någon högre makt".
Hon pekar på att många svenska fyrtiotalister utan studievana i hemmet blev klassresenärer.
– De gick i skolan under en tid när det samtidigt fanns studiestöd och en traditionell skolgång som öppnade kulturen för eleven. De klassresorna har minskat i antal sedan dess.
– Den sociala hissen fungerade när skolan ställde krav. Finland ställer krav, liksom de östasiatiska länderna, och håller dessutom ihop grupperna i grundskolan.
– Det blir inga goda resultat om inte eleverna anstränger sig. Det är ännu viktigare att skolan kräver ansträngning när eleverna kommer från icke studiemedvetna hem.
– Hög ljudnivå och oro i klassrummet är ingen speciell svensk tradition utan något som vi låtit växa fram. Samma sak har skett exempelvis i Frankrike när man lämnade det traditionella sättet att studera och skolan släppte sin auktoritet.

Ett intressant exempel från boken är den antipluggkultur som afroamerikanska elever i USA odlar, särskilt killar, med låga skolresultat som följd. Medan elever som kommer till USA direkt från Afrika har en annan inställning – och väsentligt bättre resultat, trots att de kommit till USA med helt andra modersmål än engelska.
Men det finns skolor där man gjort en "turn around" och gett sig sjutton på att få med sig även de pluggfientliga killarna – och lyckats – med hjälp av en tydlig rektor, en sammansvetsad lärargrupp, tydliga mål och att man noga ser till att alla hänger med.
– Att flytta eleverna uppåt i årskurserna oavsett kunskapsresultat ger ett destruktivt budskap till eleven, anser Inger Enkvist. Då har man verkligen sagt att 'du behöver inte anstränga dig'.
– Om eleven kommer till skolan med mindre bra studievana, är det desto viktigare att skolan visar hur man utvecklar bättre vanor. Det gäller framför allt att se till att eleven från första klass kommer in i bokens värld.

Många tror, menar hon, att språket är något trivialt, något som man mest använder till att "kommunicera" i praktiska sammanhang. Hon vill peka på de sammansatta målen med språket.
– Att läsa, skriva och tillägna sig kunskaper utvecklar språket och ger träning i att tänka. Varje ämne bidrar med sin terminologi och struktur, och det samlade förrådet av kunskaper och språk som eleven tillägnar sig blir till tankeredskap och framtida ännu okända associationsvägar.
Inger Enkvist anser att skolorna borde beakta att metoder som bygger på att eleven hela tiden ska välja själv, inte leder till ett effektivt utnyttjande av tiden. Att varje elev hela tiden själv kan se vad "nyttan" med just de ämneskunskaper man håller på med tycker hon är orealistiskt.

Inte oväntat skulle Inger Enkvist vilja se en hel del förändringar i svensk utbildningspolitik. Hon tycker att Jan Björklund har åstadkommit en del bra, men att "det fattas mycket".
Det blev fel med ämneslärarutbildningen, anser hon. Man skulle locka fler intresserade, tror hon, om upplägget generellt bestod av ämnesstudier först och sedan en pedagogisk del på två terminer, inte tre. "Björklund lyssnade för mycket till de pedagogiska institutionerna."
Och skollagen är för otydlig, anser Inger Enkvist. Den ger inte tillräckligt med stöd till rektorer och lärare som försöker upprätthålla lugn och ro.
– Det är ett litet mirakel varje gång elever går in i ett klassrum till en lektion och sedan kommer ut med nyupptäckta tankar och ny förståelse.
- Men man ska inte tro att miraklet sker oavsett om det är lugnt eller ej.

Fler nyheter

Så här ska en rektor få arbeta

2017-11-20

Hur ska skolor ledas framöver? Stor frihet för rektorn och elevteam under rektors tydliga ledning...

Tid för pedagogiskt ledarskap

2017-11-20

Den viktigaste framtidsfrågan för skolledarna är att få handlingsutrymme för att vara ledare och...

Åtta chefer berättar om sina uppdrag

2017-11-20

Utmanande, komplext, roligt och ansvarsfullt. Den bilden ger åtta skolledare av sina olika...

"En klok chef gör medarbetarna delaktiga"

2017-11-20

Jalle Lorensson, rektor för Kulturskolan i Malmö, möblerar om på sin mobil när det blir helg. Han...

"En förstelärare kan ha högre lön än en rektor"

2017-11-20

– Lönerna för skolledare måste upp, med tanke på hur krävande uppdraget är. Det är viktigt med et...