|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Ledare nr 9/2009
Satsa på rektor i nya skollagen!
kollagen är en omfattande lag – Sveriges näst största! – med en enorm mängd föreskrifter och regleringar. Helt naturligt berör många av dem chefen för verksamheten – rektor – och vad rektor ska göra för verksamhetens, elevernas och samhällets bästa.
Många av skollagsberedningens förslag är kloka och dem är det lätt för Sveriges Skolledarförbund att ställa sig bakom. Men det finns också exempel på motsatsen där man tänker fel eller inte fullföljer en inslagen väg.
Ett exempel på det förstnämnda är att beredningen helt riktigt föreslår att staten även fortsättningsvis adresserar uppdraget att leda skola direkt till rektor. Med andra ord att ansvarsfördelningen mellan stat och skolhuvudman ligger fast liksom mellan huvudman och rektor. I en tid när kommuner och friskolestyrelser har en tendens att brista i ansvaret för en skola för alla är det ännu viktigare att rektorsrollen är tydlig och kan vara en garant för elevintresset.
Likaså är det bra att behörighetskravet för rektorer bibehålls – pedagogisk insikt genom utbildning och erfarenhet. Det är inte möjligt att begränsa behörigheten till en särskild utbildning. Det skulle på ett olyckligt sätt minska rekryteringsbasen för ledningstjänster i förskola och skola.
Däremot är det illavarslande att ledningsansvaret för en skolenhet inte ska kunna delas av flera rektorer eller i ett system med biträdande rektorer. Detta riskerar att leda till bara en rektor på varje skolenhet – ett slags ”superrektor” – som lägger ut ledningsuppgifter på olika anställda. Det blir färre riktiga skolledare och det späder ut ledningsuppdraget, som blir svårare att hålla samman. Det blir otydligt för både elever, vårdnadshavare och personal.
Biträdande rektorer är dessutom en utmärkt rekryteringskälla för rektorstjänster. Det behövs fler skolledare med tanke på arbetsbelastningen – inte färre!
Likaså är det beklagligt att beredningen inte föreslår att den nya statliga rektorsutbildningen ska vara obligatorisk. Detta är ett krav från Sveriges Skolledarförbund! Om den inte blir det, kommer det – precis som idag – även i fortsättningen att vara möjligt att arbeta som rektor utan att ha utbildning för jobbet. Hur trovärdigt är det inför elever, vårdnadshavare, personal och kringsamhälle?
Det är nödvändigt att alla skolledare – rektorer, förskolechefer, biträdande rektorer, områdeschefer, verksamhetschefer – får en relevant, obligatorisk utbildning i början av sin skolledarbana.
Beträffande yrkesbenämning föreslår skollagsberedningen att ledare i förskolan ska kallas förskolechefer. Det kan tyckas naturligt men är olyckligt eftersom de redan på många håll benämns rektorer. Skälet till det är att förskolan numera är läroplansstyrd verksamhet. När dessutom beredningen vill göra förskolan till en egen skolform och därigenom bli det första steget i utbildningssystemet, finns alla skäl att kalla ledaren för förskoleverksamhet rektor.
Likaså föreslår Skollagsberedningen att rättssäkerheten för elever och vårdnadshavare stärks genom att fler beslut än i dag ska kunna överklagas.
Det gäller exempelvis rektors beslut om åtgärdsprogram liksom beslut om placering i särskild undervisningsgrupp och anpassad studiegång. Sveriges Skolledarförbund menar att detta är riktigt och stöder förslagen. Skolan och rektor måste tåla en kritisk granskning av viktiga myndighetsbeslut och att de kan ifrågasättas och överklagas.
Samtidigt med dessa utökade rättigheter till överklaganden av rektors beslut minskas på många håll i landet antalet skolledartjänster, försämras det administrativa stödet och utökas antalet arbetsuppgifter för rektorer av förvaltningarna.
Det kan finnas en risk för att det utvecklas en överklagandekultur, som leder till att det administrativa arbetet ökar på bekostnad av rektors möjlighet att vara en synlig, närvarande ledare. Det finns inget "överskott" av pedagogiskt ledarskap, som ändå måste anses vara rektors viktigaste uppgift.
Om det ska vara möjligt att klara jobbet som rektor på ett bra sätt ur alla synvinklar måste ledningsfunktionen i förskola och skola stärkas. Det behövs fler skolledare med rätt utbildning och rätt administrativt stöd!
|
|
|
|
|
Nr 9/2009
Våldet i skolan
Våld och hot mot skolans personal är en arbetsmiljöfråga, där både förebyggande och rehabiliterande arbete är viktigt. Ytterst är det rektor som är ansvarig för arbetsmiljöfrågorna i skolan.
I dagarna kommer Sveriges Skolledarförbund att tillsammans med bl a SKL och Lärarnas Riksförbund lansera en bok som i mycket bygger på berättelser från personer som själva blivit utsatta för hot, våld eller trakasserier. Ska våldet i skolan minska måste de som upplevt det på nära håll våga berätta om det. Utan sådana berättelser är det svårt för den ansvarige att kunna förebygga och hjälpa.
I kommunerna är det nämnderna som är arbetsgivare och som ska se till att lagarna följs. I praktiken är det rektor som tillsammans med de anställda hanterar arbetsmiljöfrågorna. Den som är skolledare måste därför ha ett väldefinierat uppdrag med befogenheter, resurser och kompetens att driva ett bra arbetsmiljöarbete.
En viktig faktor i ett sådant arbete är att arbetsgivaren genomför en analys av de risker för hot, våld och trakasserier som kan finnas på arbetsplatsen. En sådan analys kan användas för att förbättra arbetsmiljön i sig och därmed minska riskerna. Den kan också användas för att ta fram konkreta handlingsplaner för var och en ska göra om något inträffar.
Att förbättra den fysiska miljön – fler ljusa och öppna platser, fler fönster i dörrarna mellan klassrum och korridorer etc är åtgärder som kan ha effekt. Väl så viktigt, menar många som kommer till tals i boken, är att relationerna på skolan är öppna och tillitsfulla.
Arbetsmiljöverket konstaterar i en rapport att enligt verkets inspektioner i de tre storstadsdistrikten har åtta av tio skolor brister i sitt arbete kring hot och våld. Det finns anledning att tro att förhållandena är likartade i andra delar av landet. De flesta skolor behöver ta fram väl genomtänkta instruktioner för att förebygga och hantera hot- och våldssituationer.
Enligt en undersökning som Lärarnas Riksförbund gjort upplever hälften av lärarna att våldet i skolan ökar.
Efter dödsskjutningarna i Jokelaskolan i Finland 2007 fick Brå regeringens uppdrag att kartlägga grövre våld i skolan. Rådets slutsats när det gäller det förebyggande arbetet är att klimatet i skolan är den mest betydelsefulla faktorn när det gäller riktigt grovt våld i skolan. Det finns en tydlig koppling mellan mobbning, skolklimat och utsatthet för skolvåld.
Vad kan då göras? Brå anser att följande måste förbättras i skolan:
- Gör det tydligare att det är just skolledningen som har ansvaret för det förebyggande arbetet.
- Det ska vara hög närvaro av personal som tar ansvar för att omgående lösa konflikter som uppstår.
- Det ska finnas utrymme i skolan till relationsskapande arbete.
En handlingsplan så god som någon!
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|