Staten, kommunerna och styrelserna för friskolor ansvarar gemensamt för landets förskolor och skolor men drar märkligt nog ofta åt olika håll. Riksdagen beslutar om lagar och styrdokument och anslår dessutom ibland välkomna extra medel till verksamheten men lokalt tar ofta kommuner beslut, som går i andra riktningar.

Särskilt tydligt har detta blivit under finanskrisen med försämringar genom färre skolledare och lägre lärartäthet. Det försvårar skolledarens uppgift att leda förskolan och skolan och barnens och elevernas lärande får sämre förutsättningar. De mest utsatta drabbas hårdast – de som är i behov av särskilt stöd för till exempel läsinlärning. Att inte satsa på skola och utbildning är misshushållning med svåra konsekvenser för både individ och samhälle.

Det var glädjande när regeringen för att möta effekterna av finanskrisen beslöt att tilldela kommunerna sju miljarder kronor extra för 2010 att användas för kärnverksamheterna skola och omsorg. Men flera undersökningar visar att nästan hälften av kommunerna inte ger förskolan och skolan några extrapengar över huvud taget. Var finns ansvarstagandet?

Den ekonomiska krisen har slagit mycket hårt mot förskolan och skolan. Den senaste SCB-statistiken visar att personaltätheten de senaste åren sjunkit betydligt mer än vad elevtalen motiverar. Inte minst minskar antalet skolledare på många håll. Hur ska en så svårstyrd, komplex och relationstät verksamhet kunna fungera med så få ledare?

Mot denna bakgrund är det desto mer anmärkningsvärt att läsa Arbetsmiljöverkets rapporter       
om tillsyn av skolledares arbetsmiljö exempelvis i Göteborg, Västra Götaland och Halland under 2009 och början av 2010. Fokus i tillsynen är hur skolledarna påverkas av verksamheten ur organisatorisk och psykosocial synpunkt.

Samtliga kommuner och Göteborgs stadsdelar fick anmärkningar. Överallt är arbetsuppgifternas mängd och omfattning för hög och medför överhängande risker för ohälsa. Och situationen i västra Sverige är inte unik för landet. Läget är i stort sett lika allvarligt överallt.

Kommunerna ska som arbetsgivare genomföra de åtgärder som krävs för att förebygga och åtgärda stressrelaterad ohälsa hos sina skolledare. Men det sker ofta inte. Tvärtom visar Arbetsmiljöverkets undersökningar av skolledarnas arbetsförhållanden att deras arbetsbelastning är så hög att de dagligen riskerar stressrelaterad ohälsa. Det händer att skolledarna under perioder arbetar mer än 60 timmar i snitt per vecka.

Arbetsmiljöverkets granskning visar att redovisningssystem för övertid i kommunerna inte används på många håll och att tidiga signaler om stressrelaterad ohälsa hos skolledarna inte följs upp. Förhållandena är så bristfälliga att ett flertal kommuner nu i praktiken har satts under övervakning av Arbetsmiljöverket.

En orsak till den höga arbetsbelastningen är att arbetsuppgifterna har ökat under de senaste åren. Kommunernas försämrade ekonomi har lett till att förskolan och skolan har mindre resurser och därmed minskas organisationen. Färre skolledare ska hinna med samma om inte fler uppgifter. Följden blir att skolledaren måste prioritera bort eller arbeta utöver sin avtalsenliga arbetstid för att utföra de uppgifter man ansvarar för, exempelvis arbetsledning, utvecklingssamtal, lönesamtal, dokumentation av olika delar av verksamheten, ekonomi och budget, samverkan och MBL, ansvar för psykisk och fysisk arbetsmiljö, lokaler, brandöversyn och kontakter med andra förvaltningar, myndigheter, föräldrar och elever.

Skolledarnas egen planering påverkas ständigt av yttre faktorer. Det situationsanpassade ledarskapet kräver snabba beslut. Många skolledare utrycker saknad och frustration över att inte hinna med det pedagogiska ledarskapet och utvecklingsarbetet.

Varje kommun måste tillsammans med den lokala fackliga organisationen arbeta fram rutiner där arbetsgivaren systematiskt kan följa skolledarnas arbetsbelastning och övertidsarbete. Om arbetsbelastning visar sig vara konstant hög ska arbetsgivaren bedöma riskerna för ohälsa och vidta åtgärder. Arbetsbelastningen och stressen måste minskas! Om kunskaperna saknas kan företagshälsovården eller motsvarande ofta bistå.

Skolledarnas höga arbetsbelastning påverkar även elevernas och personalens arbetsmiljö och försämrar möjligheterna för pedagogiskt ledarskap och verksamhetsutveckling. Skolledaren är en viktig faktor för en framgångsrik förskola eller skola och måste ges rimliga förutsättningar att kunna utöva yrket på det sätt läroplanerna föreskriver.