Arbetsmiljöforskningen är bra på att föra ut sina resultat till fältet, men på senare år prioriteras den akademiska grundforskningen, som inte gärna går ut med forskningsresultaten - om man inte är helgarderad.

Arbetsmiljöforskningen bryter mark för att peka ut riskerna i arbetsmiljön och föra ut kunskapen. Men den har tagit stryk de senaste tio åren.
Frågan om vi ska klara oss undan sjukdomar och skador i arbetslivet hänger till stor del på den kunskap vi får om arbetsmiljöns risker.
Den mest betydelsefulla metoden att vinna insikter om farliga miljöer och ämnen är den forskning som bedrivs om arbetsmiljö och arbetsorganisation, arbetslivsforskningen. Den ska upptäcka, identifiera och eliminera faror i arbetslivet och förklara hur vi kan göra våra arbetsplatser och arbetsuppgifter säkrare.

Sverige har i decennier varit världsledande på detta område och svenska arbetsmiljöforskare har presenterat publikationer som tillhör den viktigaste vetenskapslitteraturen i världen.
Men under de senaste tio åren har anslagen minskats och förändringar gjorts som missgynnat arbetslivsforskningen till fördel för mer akademisk grundforskning.
Förra året slog en internationell expertgrupp med några av världens främsta arbetslivsforskare larm om att den svenska arbetsmiljöforskningen blivit ett utsatt och nedprioriterat område.

Våren -05 initierade regeringen en grundläggande kartläggning och den som ska föra fram bristerna i ljuset är Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap, FAS, som lyder under Socialdepartementet.
FAS är den tyngsta institutionen i Sverige när det gäller forskning kring arbetsmiljön och arbetets organisering.
Rådet bedriver inte självt någon forskning, men beviljar anslag, startar, styr och finansierar den största och viktigaste delen av arbetslivsforskningen.
För närvarande finns sexhundra forskningsprojekt med direkt koppling till arbetslivet registrerade hos FAS.

Därutöver finns femhundrafemtio projekt om folkhälsa, välfärd, omsorg och sociala relationer.
- Det viktigaste med FAS, säger Kenneth Abrahamsson, programchef på FAS, är att vi successivt bygger upp en kompetens i Sverige på att bedriva en bra forskning om arbetsmiljö, arbetsliv och folkhälsa.
- Det handlar om kvalitet och grundläggande är att veta om en sak är korrekt - inte bara att den är intressant. Det ska vara sant också. Därför är kraven på kvalitén på kunskapen mycket höga.
Sammantaget ger man forskningsbidrag på närmare 300 miljoner kronor per år. Forskningen berör ett stort antal områden inom arbetsmiljö och arbetsorganisation.
- Hälsofrågorna är centrala, alltså relationen arbete - hälsa - stress. Men även reglering av anställningsförhållanden, trygghet på arbetsplatsen, inflytandefrågor och diskriminering. Vi fungerar som ett maskineri för att välja ut, stödja och bygga upp forskning av hög vetenskaplig kvalitet, berättar Kenneth Abrahamsson.

På FAS finns olika kommittéer som har till uppgift att granska och bedöma ansökningar om forskningsbidrag och dessutom verka för ökad jämställdhet i forskningen.
En publikationskommitté jobbar med att forskarna ska få sina rön offentliggjorda i vetenskapliga publikationer och andra sammanhang.
- Om forskningen ska ha något berättigande måste man också föra ut kunskapen till arbetsmarknadens parter, till politiker, massmedia och folk ute på arbetsplatserna, menar Kenneth Abrahamsson.
- Ett problem är att forskarna inte alltid vill släppa ifrån sig sina rön förrän de är grundligt bevisade och det är ytterst lite forskning som når till den högsta kvalitetsribban: att kunna bevisa exakta fakta.
Har Sverige bättre arbetsmiljöer och färre sjukdomar än andra länder?
- Vi har kommit längre i forskningen på vissa områden och kan peka på vad som är farligt. Men det hänger också på hur arbetslivet är reglerat, hur många lösa anställningar vi har och vilka trygghetsregler som finns.
- Forskningen bryter mark för att peka ut risker som vi inte känt till.
- Men vi måste även använda de erfarenheter som finns ute i arbetslivet för att nå resultat.

text: Bill Erlandson