Kropp, själ & stress

Irritation, oro, rastlöshet, trötthet, det är "psykiska" symptom vi känner igen vid stress. Men de har koppling till verkliga medicinska mekanismer och är inte inbillning.
Det säger Elin Tidman, företagsläkare i Stockholm.

Sätt gränser så slipper du betala med sjukdom
Hypofysen, sköldkörteln, binjurarna, bukspottkörteln, könskörtlarna, alla är de inblandade när vi är utsatta för stress. Och stresskällorna återfinns i dag på många plan. Elin Tidman, företagsläkare vid Stockholms stads personalhälsovård S:t Erikshälsan. Till och med globaliseringen bidrar till rektorers och andras nackvärk.
Fast däremellan finns förstås en hel kedja av dynamiska effekter.
För att börja vid horisonten: den trygghet och relativa överblick vi haft under några decennier finns inte längre i vad Elin Tidman kallar zappandets kultur. Så fort man ställt in sig på något nytt, så, svisch, är bilden utbytt, därtill av en osynlig hand som vi inte lyckas få någon vidare dialog med.
Att även organisationer kan "zappa" vet alla kommunalt anställda, inte minst rektorer. Rektorers arbetssituation är, tycker Elin Tidman, ett tydligt exempel på populära föreställningar om att man kan plocka in hur mycket arbete som helst i en befattning och tro att det inte bara på papperet utan också i den verkliga verkligheten löser sig.

Organisationer utan minne
Resultatet brukar bli allt från slimmade till anorektiska organisationer. Resultatet hos de enskilda individerna när kraven blir större än förutsättningarna blir ångest och oro. Och stress.
- Vårt normsystem bygger på helt andra resurser, som inte finns i dag. Men personalen förväntas greja det ändå.
- Men det går inte att beställa rysk kaviar och betala för Kalles.
Organisationer kan också råka ut för "Alzheimer". Det är organisationer som har tappat minnet och som tvingas göra om samma fel gång på gång. För det finns ingen kvar som kan se vad följden kommer att bli av den senast påbjudna förändringen.
Konsekvensutredningar av följderna för den kvarvarande personalen efter en bantning har Elin Tidman aldrig sett till.
Ofta förväxlar politikerna, menar Elin Tidman, kunskapsnivå och kunskapsområde. Liksom inom skolan plockar man ofta av läkarna på vårdcentralerna assisterande personal, utan att tänka på att det ju blir ganska kostsamt att för en läkarlön se till att administrationen flyter och att andra personalkategorier också har ett mer adekvat kunskapsområde.
Elin Tidman tycker att folk tiger still och accepterar alldeles för mycket
- Om rektor ska göra allt själv får det också till följd att han eller hon tappar överblicken.
Detta att vi, i och med mobiltelefonerna, förväntas vara nåbara alltid och överallt är en inte försumbar orsak till ökad stress, menar Elin Tidman. Andningspauserna, de inte bara "mänskligt" utan faktiskt medicinskt nödvändiga andningspauserna, blir på det viset bortrationaliserade.
Inte bara de som vid en omorganisation definieras som övertaliga får ökad stress utan också de som blir kvar, berättar Elin Tidman, som en gång själv var den enda som blev kvar i ett team.
- Då måste man tillåta sig att sörja det som var.
Själv går hon ut och äter flera gånger per år med sitt gamla team.
- Att förlora jobbet om ett annat väntar runt hörnet klarar man, men när den tryggheten också är borta ökar tyngden i belastningen på folk.

Stressade grottmänniskor
- Vi drabbas av samma stress som urskogsmänniskor skulle göra som sitter i en grotta, utan vapen, och med tigrar vankande utanför, särskilt om grottan släpper ifrån sig stenar då och då, som jag riskerar att få i huvudet.
- Och ändå känner många skuld för att de i en trött organisation inte orkat det orimliga.
- Det finns också en stor rädsla för att min svaghet ska bli uppenbar.
Denna rädsla yttrar sig bland annat i att människor mörkar sin övertid.
Som allmänläkare på en vårdcentral brukade Elin Tidman sammankalla all personalen klockan 17 och, som hon säger, ge dem absolution: "Nu har vi gjort vad vi kan i dag. Nu går vi hem." Personalen blev rituellt löst från plikten och kunde moraliskt tillåta sig att gå hem!
Det är stor skillnad, berättar Elin Tidman, på patienternas åkommor i dag och på 80-talet. 75 procent av de patienter hon träffar i dag mår dåligt på ett eller annat sätt beroende på sin arbetssituation, hävdar hon.
Symptomen kan se ut på många sätt: huvudvärk, klåda, irritation, sömnproblem, ont i nacken eller i magen, och när man överlastat systemet länge: svårigheter att sortera och prioritera. Och rätt vad det är fungerar man inte hemma heller.
- Den omtalade kvinnliga simultankapaciteten är livsfarlig, säger Elin Tidman.
- Då tar man in för mycket, systemet blir överlastat och till sist riskerar man att kollapsa.
- När man sen börjar rationalisera bort lunchen och kaffepausen börjar det bli riktigt illa. Människan är byggd för att ta paus efter två, två och en halv timme.

Ökad risk för allergi
Det som händer fysiskt, berättar Elin Tidman, är man får en stor utsöndring av hormonet cortisol från binjurarna.
Immunförsvaret sänks och risken höjs både för infektioner och allergi.
Elin Tidman berättar också om nackens speciella funktion och det komplicerade samspel med både andra muskler och med hjärnan som gör nacken till ett centrum för spänningar. Man kan till och med få yrsel av en spänd nacke.
Att röra armarna en stund med lätta hantlar i händerna är ett sätt att pumpa in nytt blod i nacken och lösa spänningar. Ett och ett halvt kilos vikter räcker. Små, korta pauser, mikropauser, är också bra.
I bildskärmarnas torra klimat behöver vi också dricka mycket vatten.
Sömnstörningar går naturligtvis inte spårlöst förbi i arbetet. Elin Tidman berättar att den som under några dagar förlorar fyrtio procent av sin normala sömn går att jämföra med en rattfull person när det gäller koncentration.
Under sömnen utsöndras också tillväxthormon, som hjälper oss att läka ut stresstörningar.
Men den trötthet som inte går att sova bort, den är, säger Elin Tidman, en riktig varningssignal. Då är det risk att man kommer in i det kroniska trötthetssyndrom man också kan drabbas av när man arbetat stenhårt trots en infektion.
Hypofysen styr som bekant de övriga hormontillverkarna i kroppen, men kroppen pratar också med hjärnan.
- Fysisk aktivitet signalerar till hjärnan att "jag vill vara med ett tag till, ge mig lite kraft". Promenader är nästan lika effektivt som jogging, om de är regelbundna, ofta återkommande och raska. Också yoga och tai chi och liknande är bra för att "få stopp på bruset i systemet", som Elin Tidman säger.

Harmoni-hormon
I vetenskapliga undersökningar har man funnit att på arbetsplatser där folk är trevliga mot varandra har de anställda högre halter av oxytocin, vilket hjälper systemet att stressa ner.
Binjurarna producerar adrenalin och noradrenalin, som bland annat styr blodtrycket. Vid stress ökar utsöndringen, och därmed risken för högt blodtryck.
Män och kvinnor har inte riktigt samma "stressbild", berättar Elin Tidman. Män kan som reaktion på stress skärma av mer av omgivningen, liksom även när det gäller känslor. För att sedan stupa när de kroppsliga symptomen slår till.
Kvinnor har större behov av att ha kontroll över hela fältet och blir till slut utmattade av det.
Nikotin, alkohol, kaffe, men också choklad, är kända medel för vad Elin Tidman kallar tjuvkoppling av systemet. Men det finns andra - nyttigare - saker som bevisligen påverkar hormonsystemen positivt och som det är bra att ha med i vår "överlevnadsväska".

Vi är varandras arbetsmiljö
Humor och skratt påverkar hormonsystemet positivt, liksom kärlek och uppskattning, men också musik, dans, naturen, social samvaro och skapande.
- Kärlek, men faktiskt också religion, säger Elin Tidman, är en väldigt stark "uppkopplare" av lust och kraft.
- I arbetslivet har vi faktiskt något motsvarande kärlek och det är - uppskattning. Glöm inte att vi är varandras arbetsmiljö.
Mod att ta för sig och ge sig in på nya områden är också något som är bra att ha i en överlevnadsväska.
Stresstålighet finns däremot inte med.
- Att vara stressmedveten är okej, säger Elin Tidman, men jag skulle aldrig våga anställa en person som säger sig vara stresstålig. Det bäddar för alltför stort intag av information och, så småningom, utmattning av systemet.
Perspektiv och distans minskar risken för stressymptom, har hon funnit. Att gå omkring och känna sig som offer är inte hälsosamt; alltid finns det några sätt, menar hon, att själv skapa mening i sitt arbete och att tänja på möjligheterna.
- Vi måste bli mycket tuffare med att sätta gränser.
Vad händer, frågar hon, om rektorerna - på ett professionellt sätt - sätter ner foten?
- Det står väl inte dubbla led bakom dem? Som vill hoppa in?

text: Kerstin Lööv

(3/1999)