Tidigare enkäter har visat att det som prioriteras bort är det som inte ger akuta effekter på kort sikt om det skjuts på framtiden. Att vara närvarande ute i verksamheten och egen kompetensutveckling är det man i första hand tvingas avstå från.
Denna strategi fungerar sannolikt ett tag men får negativa effekter på sikt.
De allra flesta skolledare, fyra av fem, har avtal som innebär att de inte får någon specifik ersättning för övertid, den ingår i stället i lönen.
I gruppen över 60 år svarar 22 procent att de har kvar rätten till ersättning för övertid.
I den större gruppen som har förhandlat bort den särskilda ersättningen svarar de allra flesta att de försöker kompensera sig med ledig tid "när möjlighet finns". Det finns dock en grupp som inte kan kompensera sig alls för det extra arbete man lägger ner.
De som oftast tar ut den inarbetade övertiden i ledighet är paradoxalt nog de som fortfarande har rätt till ersättning för övertid enligt sitt anställningsavtal.
En knapp majoritet säger att det finns ett system där de bokför sin övertid. 43 procent svarar att det inte finns, trots att det är reglerat i lag att det ska finnas.
Många hänvisar till att ersättningen för övertiden är bortförhandlad. Att den ändå ska bokföras för att deras chefer ska få underlag för uppföljning och diskussion om arbetssituationen verkar inte vara känt bland alla. Denna okunskap är något större bland kvinnor än män.
Regleringen i Arbetstidslagen och i AFS, Arbetarskyddsstyrelsens Författningssamling, om övertid (AFS 1982:17, Anteckningar om jourtid, övertid och mertid) verkar snarare ses som rekommendationer än som tvingande lagstiftning.

Den åldersgrupp som i störst utsträckning svarar att det inte finns något system för att bokföra och redovisa övertid är 51-60-åringarna.
Skolledare med privat arbetsgivare verkar hantera problematiken kring arbetstiden bättre. (Dock är den gruppen svarande väldigt liten, vilket kan påverka svaren.) De verkar ha tydligare ramar/överenskommelser att hålla sig till, bättre möjligheter att använda systemen som de är tänkta att fungera och en mer genomtänkt situation i fråga om delegation och ansvar.
En faktor som enligt andra uppgifter sägs vara en anledning till en något bättre arbetstidssituation för skolledare på privata området är att skolledarna där inte kallas till möten och samråd på förvaltningen.
Arbetssituationen för skolledarna är splittrad. Man skulle vilja lägga mindre tid på rent administrativa uppgifter, ekonomisk uppföljning, fastighetsfrågor, brandsyner, måltidsfrågor och skyddsronder för att i stället kunna jobba mer medvetet med sitt pedagogiska ledaruppdrag.
Personalfrågor (anställa, lönesätta, informera, förhandla mm) är det område som uppfattades som mest arbetskrävande.
Som nummer två ligger det Pedagogiska ledningsarbetet (verksamhetsbesök, handledningssamtal, pedagogisk planering och uppföljning mm). Det tredje mest arbetskrävande området är enligt enkätsvaren Resultatuppföljning och utvärdering.
Som nummer fyra placerar sig administration i form av telefonsamtal, genomgång av post och e-post och därefter Elev- och föräldrakontakter, tätt följt av området Hantera incidenter.
Över fyra femtedelar av rektorerna får sällan eller aldrig en ersättare. Det betyder att de fortfarande har rektorsansvaret trots att de kanske är sjuka.
Eftersom så många av skolledarna har avtal som innebär att de får kompensera övertid mot ledig tid "när det går" så behöver besluten om att ta ut ledig tid kunna vara ganska spontana. Här skulle ett stadigt arrangemang behövas, där någon går in och tar ansvaret vid rektors bortovaro, men det är bara 4 procent som har det så.
Bland skolledare med privat arbetsgivare verkar det vara vanligare med tydliga anvisningar om ansvarsöverlåtelse.

En majoritet påstår att de har "tillräckligt inflytande över sin arbetstid och sin arbetsbelastning" trots att man inte klarar sig från övertid.
Det verkar som man inte gärna vill identifiera sig med någon som saknar inflytande. Så länge jag själv i viss mån kan avgöra när och hur jag utför arbetsuppgifterna så har jag "tillräckligt inflytande", trots att man inte alls har makt att begränsa det totala uppdraget.
En förklaring kan vara att skolledare i allmänhet har uppfattningen att skolledarjobbet är sådant att man vanligtvis inte klarar det på en 40-timmarsvecka. Att innehållet i arbetet är så pass gränslöst att det medför en längre arbetstid och att man är medveten om detta när man söker sig till yrket.
Utgår man från att arbetet kräver längre arbetsdagar än normalt så kanske man känner att man kan styra sin arbetsdag tillräckligt trots att man inte kan komma och gå då man egentligen borde.
Oavsett detta så kräver såväl hjärnan som resten av kroppen ett visst mått av återhämtning för att fungera bra. Har man ett engagerande och tidsslukande arbete kan man behöva tvinga sig till att ta de pauser som kroppen faktiskt behöver.
En skolledare som inte får tillräcklig återhämtning blir, konstaterar förbundet, sannolikt i längden inte någon bra skolledare, varken ur skolhuvudmannens, elevernas, personalen eller ur den enskilda skolledarens perspektiv. Lag stiftningen kring arbetstid finns inte till av en slump.
Det blir också kontraproduktivt för alla parter om uppdraget som skolledare ses som ett arbete som man bara tar för en kortare period. Det måste finnas förutsättningar för att fungera som skolledare under en längre del av ett arbetsliv.

Borde då Sveriges Skolledarförbund aktivt arbeta för att göra rektors roll tydligare och försöka hindra att arbetsuppgifter av de mest skilda slag läggs på rektor utan att arbetsgivaren funderar över vad som är den effektivaste organisationen sett ur ett måluppfyllelseperspektiv?
En renodling av rektorsrollen mot de områden som av medlemmarna bedöms vara mest centrala för att skolans mål ska kunna uppnås skulle förhoppningsvis bidra till att göra rektorsyrkets än mer meningsfullt och kanske roligare.
Därmed skulle man kunna öka attraktiviteten i yrket samtidigt som man underlättar för skolledare att vara just skolledare under en längre tidsperiod utan att gå in i väggen.
Däremot finns inget stöd i enkätsvaren för att rektor bör ha ett minskat övergripande ansvarsområde. Att ha kontroll över väsentliga funktioner och kostnadsposter är nödvändigt för att kunna prioritera resurser.

Det är dock uppenbart att stor andel av skolledarna skulle önska sig en kvalificerad stödorganisation som förbereder och förarbetar möten, beslut, uppföljningar och rapporter så att de själva får tid till att vara ledare.
Det är svårt för skolledarna att prioritera annat än stödfunktioner för ett långsiktigt fungerande ledarskap.
Någon ser en risk i att en renodling skulle kunna leda till att uppdraget urvattnas.
Några svarande framhåller att skolledarrollen är i ständig utveckling och att försök till renodling skulle begränsa och hindra utvecklingen.
Enkätundersökningen ingick i den vitbok om skolledarnas arbetstid, som kansliets chef Tore Hamnegård sammanställt för att få underlag till att hantera arbetstidsfrågan.
- Hur kommer det sig att det är i offentliga sektorn som det inte räcker med fyrtio timmars arbete i veckan? Och hur kommer vi åt att ha ett inflytande på den kommunala organisationen i ett politiskt beslutat system? Går det? Det var ett par av de frågor som Tore Hamnegård bollade över till kongressledamöterna att reflektera över.
Att medlemmarna själva lokalt vågar rapportera sin övertid, är en förutsättning för att skolledarna ska komma någon vart med problemet, menar Tore Hamnegård.
- Att sedan förklara för arbetsgivaren och övertyga honom hur det ser ut är en facklig uppgift både centralt och lokalt.

text: Kerstin Lööv

(Nr 5-6/09)