Normal heltid räcker inte för att jobba som rektor

Oräkneliga möten och massor med administration och ytterst lite tid till det viktigaste - det pedagogiska ledarskapet. Efter femtiofem dagar sade Stefan Rodhe upp sig.

Stefan Rodhe i Borås lämnade skolans värld efter tjugofem år som lärare och rektor. Därefter arbetade han under nio år som utbildningsledare för räddningstjänsten.
Förra året lockades han emellertid tillbaka som rektor för en högstadieskola i Borås. Men nu har han slutat igen.
Den här gången tog det bara femtiofem dagar innan han traskade upp till arbetsgivaren och sade tack och adjö.
Stefan Rodhe menar att rektorsjobbet under de åren han varit borta från skolan har belastats av så mycket byråkrati, administration och möten utanför skolan att det pedagogiska ledarskapet har marginaliserats.
Han insåg snabbt att han skulle tvingas riskera sin hälsa i den hjälplöshet det innebär att inte kunna förändra sin egen arbetssituation. Och det priset var han inte beredd att betala. Nu är han tillbaka på räddningstjänsten igen.
- Jag tycker att rektorsuppdraget är feldesignat. Huvuduppdraget är ju att vara pedagogisk ledare och arbetsgivaren påstår att han hellre anställer en duktig ledare än en bra administratör.
- Men det blev bara 18 procent av min tid kvar till det pedagogiska ledarskapet efter alla timmar som gick åt till administration och att sitta på oräkneliga möten.
- Då är det ett systemfel någonstans, anser Stefan Rodhe.
Han konstaterar att han fick ett uppdrag med ett visst ansvar, men inte befogenhet att styra sin tid så det gick att möta ansvaret.
- Då sade jag tack och adjö. Så enkelt är det.
Av hans femtiofem arbetsdagar fick han tillbringa arton på möten, samtidigt som det var oroligt på hans skola med klotter, skadegörelse och liknande saker.
- Jag ville vara på skolan och jobba med eleverna, föräldrar och lärare.
- Jag kände för min skola och var engagerad i den. Och jag trivdes med uppgiften trots att det handlade om en stökig skola där det gällde att "starta om från början".
- Det var kaotiskt på skolan och jag skulle behöva vara där. Då blev det fruktansvärt frustrerande att i stället behöva sitta på ett allmänt, välmenande utbildningsmöte och lyssna på någon guru som jag hade hört förut.
- Stressen som uppstår när man inte äger medlen att lösa situationen är farlig i längden och gör att man blir sjuk till sist, menar Stefan Rodhe.
Innan han sade upp sig gick han till sin arbetsgivare och ritade upp ett diagram över hur han hade använt tiden som rektor: femtiofem arbetsdagar. arton dagar på möte. 50 procent av tiden till administration.
Det blev 18 procent över till det pedagogiska ledarskapet.
Arbetsgivarens svar blev att han känt till denna problematik hos kommunens rektorer sedan 1994.
- Och ändå hade ingenting gjorts för att ändra på förhållandet.
- Nu har emellertid förvaltningen fått i uppdrag att se över hur man ska kunna förbättra situationen för rektorerna, så förhoppningsvis kommer det att hända saker i Borås.
Trots allt kan Stefan Rodhes avhopp kanske få positiva effekter i framtiden.
- Det handlar om att se systemiskt på dessa saker, men det görs inte. I stället blir många rektorer "hjältar", som tar på sig en alldeles för stor arbetsbörda för att räcka till. Många rektorer går sönder och ännu fler sviktar.
- Det blir också mycket "kvinnligt" i den meningen att rektorer tar på sig ett personligt ansvar för uppdraget och inte ser att det är systemet som är fel.
- Det är svårt för rektorer att mitt i jobbet rationalisera detta. I stället kämpar de på, hårdare och hårdare.
- Jag har sett rektorer som trots att de är väldigt duktiga tvingas jobba 60 timmar i veckan. Det står inte rätt till när rektorer trots att de har hög kapacitet måste jobba så mycket, menar Stefan Rodhe.
Han tror att det är mycket vanligt att rektorer riktar den omöjliga arbetssituationen inåt, mot sig själva, och när åren går sliter det så hårt på dem att det leder till utbrändhet.
Du kan ju jämföra skolan med det privata näringslivet. Hur skiljer det sig åt vad gäller förutsättningarna för ledarskapet?
- Det mått av frihet du har som chef har med åren minskat avsevärt i skolan.
- I takt med att skolan börjat anamma kvalitetssäkringstankar, allt mer dokumentation och byråkrati blir det väldigt mycket administration som äter på den tid som man förut hade till kärnverksamheten som pedagogisk ledare.
- Det har man inte designat om i takt med att behovet av ren administration har ökat.
- I det privata näringslivet har ingen råd att köra slut på chefer på detta sätt. Det är inte individuella människors tillkortakommanden det beror på, utan systemet som inte är klokt designat, säger Stefan Rodhe.
- Hade jag haft större armbågsrum, kunnat påverka min situation och kunnat välja bort möten för att situationen på skolan är sådan att jag måste prioritera den, så hade det varit bättre.
- Men som rektor ägde jag inte medlen för att lösa situationen.