Längre arbetspass skapar mera tid för undervisningen

Den splittrade schemaläggningsmodellen härstammar från munkarnas arbetsordning med arbete och så avbrott för bön, arbete – avbrott för bön. I Träkvista skola på Ekerö bestämde man sig för att börja jobba i längre arbetspass.

Hur ska vi få mer tid för undervisningen och minska stressen för eleverna och lärarna? Hur kan vi få mer sammanhängande tid? Hur ska vi hitta tid för planering och utrymme för personalgruppen att träffas mer?
Som på många andra skolor upplevde skolledningen på Träkvista skola i Ekerö utanför Stockholm att de hade mycket stress både under och mellan lektionerna.
– Vi tittade på vad vi kunde göra åt saken, berättar Johan Ekman, biträdande rektor på Träkvista skola, och satte igång en intensiv diskussion bland skolledning och lärare. Alla var ense om att tiden inte räckte till eftersom så mycket av den spilldes bort på upphackade lektioner och stressiga raster.

Skolan arbetade traditionellt med ett schema uppdelat i lektioner på 40-60 minuter, men som ett resultat av diskussionen startade skolan ett projekt för att jobba i längre arbetspass.
Tanken var dels att skapa möjlighet att arbeta mer sammanhängande med kunskapsinnehållet i lektionerna, dels att få sammanhängande tid och undvika upphackade dagar för både elever och lärare.
All veckans undervisningstid i vissa ämnen lades på en och samma dag. Det innebär att eleverna exempelvis har all sin naturorientering eller engelska under en dag, i tretimmarspass.
I augusti infördes det nya arbetssättet i enheten med årskurs 6-9 med etthundrafemtio av totalt fyrahundrafemtio elever.
– Redan nu ser vi positiva effekter för både lärare och elever. Lärarna har mer tid vid sidan av lektionerna och eleverna får möjlighet att bli klara under ett arbetspass, berättar Johan Ekman.
Det nya arbetssättet ställer krav på lärarna att planera för ett mer varierat arbetsinnehåll, vilket hittills varit positivt. Diskussionerna om arbetssätt och innehåll har blivit mer levande och med ett nytt och oprövat perspektiv på undervisningen.
Skolledningen har till och med upplevt att personalen är mindre sjuka nu, vilket det dock anses för tidigt att dra några slutsatser om.
– På det hela taget är det en mycket enkel lösning med stora positiva effekter, tycker Johan Ekman.
– Många skolor lever kvar i en gammal schemaläggning som är grundad på klostermunkarnas bönestunder enligt modellen arbeta 40 minuter och sedan 20 minuters bönestund.
– Åtskilliga timmar läggs ner på att få ihop traditionella scheman med många korta lektioner varje dag trots att systemet egentligen är horribelt, menar Johan Ekman.
Han gjorde en beräkning på hur mycket undervisningstid en niondeklass i skolan har rätt till.
När han slog ihop tiden såg han att eleverna skulle kunna börja 8.00 och sluta 13.15 med en halvtimmes lunch inräknad. Denna insikt sattes upp som målbild.
Både lärare och elever känner att det blivit en lugnare stämning och att de hinner mer.
Lärarna planerar inte 40-minuterslektioner längre utan ett mer omfattande innehåll under tre klocktimmar i ett och samma ämne.
– Hur gör jag ämnet intressant under tre timmars tid för en trettonåring? Det är den största utmaningen. Du kan inte som lärare sätta dig att läsa svenska eller i matteboken i tre timmar för eleverna. Du måste hitta variation i det hela.
– Och det ger möjlighet till fördjupning, vilket jag inte tror hunnits med tidigare.
– Eleverna får också känna att de blir klara och inte alltid behöver ta med sig jobbet hem. De känner att de hänger med när de inte behöver hacka upp dagen så mycket.
För elever med exempelvis lässvårigheter eller koncentrationssvårigheter har det nya arbetssättet varit bra. De har kanske längre startsträcka än andra elever, men nu hinner de komma igång och få någonting gjort.

En vanlig lektion startar annars med att eleverna ska plocka fram böckerna och komma till ro. Så blir det upprop, en beskrivning av vad som ska göras, och sedan jobba. Och lektionen slutar med att under tio minuter plocka ihop igen och ”knyta ihop säcken”.
–Den effektiva tiden under en 40-minuterslektion blir kanske 25 minuter. Utifrån elevernas perspektiv är det många gånger du blir uppropad under en dag, många gånger du ska lägga ihop böckerna och starta om. Och påbörja samma sak nästa dag igen.
– Det är ett enormt tidsspill, menar Johan Ekman.
– Personer som kommit till skolan har undrat om det var studiedag eftersom det inte har synts elever någonstans i korridorer och allmänna utrymmen.
– Men de är igång och jobbar, det blir ett lugn på skolan och ingen stress i skolbyggnaden.
Det finns tankar på att gå vidare och fördjupa det nya arbetssättet ännu mer – och under en samlad vecka exempelvis läsa bara engelska och svenska – men först vill skolan utvärdera omorganiseringen och se effekterna. Om det blir någon skillnad på elevernas kunskap och betygsresultat återstår att se.
Skolledningen tror att eleverna gör ett bättre resultat när skolarbetet blir lugnare och tryggare, när eleverna kan landa och känna att de har grepp om sin tillvaro.
– Troligen gör även lärarna ett bättre jobb när de känner att de kan fokusera på färre tillfällen och sparar tid, menar Johan Ekman.
Schemaläggningen har inte blivit svårare – tvärtom. Tidigare tog det en vecka att lägga schema på skolan, nu tar det två dagar. Med färre och längre lektionspass som ska in i schemat blir det enklare att koordinera.
Lokalerna kan utnyttjas på ett effektivare sätt när man slipper alla småraster och håltimmar.
Ett annat mål är att eleverna ska kunna gå hem tidigare så att de kan jobba med sina läxor till klockan 16.00 och sedan vara klara.
– Tidigare jobbade vi med eleverna till 16.00, då de gick hem och var trötta. I dag slutar vi betydligt tidigare. Vi skapar möjlighet för eleverna att inom en rimlig arbetstid jobba klart.

Finns det något motstånd mot den här modellen på skolan?
– Nej. Jag har verkligen sökt och försökt provocera fram negativa reaktioner, men detta har skett i samarbete. Vi har en bra personalgrupp som velat genomdriva en bra förändring. Lärarnas idéer har styrt processen. Deras vilja att förändra och att göra något bättre har möjliggjort detta.
– Nu ska vi göra en utvärdering med eleverna för att se hur de har upplevt det. Skulle det misslyckas så får vi väl gå tillbaka till det gamla. Det är inte en större förändring än att vi från ena dagen till den andra kan göra något annat. Det kostar inga pengar, det krävs ingenting, utan är ett enkelt sätt att skapa mer tid.

Finns det inga nackdelar alls?
– Vi fann en. Om du bara har ett pass svenska i veckan och det passet går bort – om läraren eller eleven är sjuk – då har du ingen svenska alls den veckan.
– Å andra sidan, var jag själv sjuk i det gamla systemet så kanske jag hade sju olika ämnen som jag missade och som jag sedan fick försöka ta igen.
Skolverket har genom åren varit mycket kritiska till det traditionella schemasystemet. Redan 2003 konstaterade verket att de som har makten över tiden i skolan kan rangordnas på följande sätt: traditionen, bussbolag, lärare, schemaläggare, rektor och sist eleven.
Att införa långa undervisningspass är inte helt problemfritt. Timplanedelegationen konstaterade 2005 att skolorna ofta använde de långa tidspassen till att införa mer så kallat individuellt och självständigt arbete.
En bärande del av den kritik som Skolverket framfört om det försämrade kunskapsläget i skolan riktar in sig på ”individualiseringen” av arbetet, med mindre lärarledd undervisning. Individuellt utfört arbete har emellertid inte varit syftet med Träkvistaskolans schemaändringar.
– Nej, vi har inte mer individuellt arbete nu än vi hade tidigare. När man har ett arbetspass på tre timmar så måste det hända olika saker – gruppdiskussioner, arbete vid datorn, föreläsning och även eget arbete.
Johan Ekman menar att en variation i arbetssätten är en bättre förberedelse för deras roll i samhället.

text: Bill Erlandsson

(Nr 12/2009)