Elevernas behov bör avgöra skolans insatser - och därmed lärarnas tidsanvändning. När man har god kunskap om resultaten i skolan kan man avgöra vilka utvecklingsinsatser som behövs för att öka elevernas måluppfyllelse. Därmed får man också underlag för att använda tiden flexibelt och behovsstyrt. HÖK 05 är tänkt att vara ett hjälpmedel för använda tiden för måluppfyllelse. När skolledarna börjar använda avtalet HÖK 05 systematiskt i det syftet kan hon/han ta ansvar för elevernas måluppfyllelse.
Sveriges möjlighet att hävda sin ställning internationellt är i hög grad beroende av utbildningsstandarden i den svenska skolan. Utbildningen måste skapa den kompetens och kunskap som är en förutsättning för samhällets välstånd. Här spelar skolans ledare en avgörande roll.
Att rektor är pedagogisk ledare och chef för lärarna och övrig personal i skolan slås fast i Lpo 94 och Lpf 94. Med detta följer att rektorn har det övergripande ansvaret för att verksamheten som helhet inriktas på att nå de riksgiltiga målen.
Att ge eleverna möjlighet att uppnå målen är således skolans uppdrag och det förutsätter att tillgängliga resurser utnyttjas på ett effektivt sätt.
Hög lärarkompetens är den enskilt viktigaste faktorn för att eleverna ska lyckas i skolan. Och det är i mötet mellan läraren och eleven som denna kompetens får sin betydelse. Mötet har en kvantitativ del i meningen hur mycket faktisk tid som den enskilde eleven möter läraren, dels en kvalitativ tid avseende vilket innehåll mötet har och vilket utbyte den lärande har av sin lärare. Båda dessa är centrala för att stödja eleven i hans/hennes strävan att uppnå målen.
Det är nu mer än fem år sedan Svenska Kommunförbundet och Lärarnas samverkansråd (Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund) undertecknade ett nationellt skolutvecklingsavtal benämnt ÖLA 00, överenskommelse om lön och allmänna anställningsvillkor.
Avtalet syftade till ökad måluppfyllelse, höjd kvalitet, ett mer attraktivt läraryrke och att säkerställa möjligheterna att rekrytera lärare i framtiden.

En av de mest centrala delarna i avtalet var att den tidigare så starka regleringen av lärares arbetstid - undervisningsskyldigheten - togs bort. Avsikten var att lektionsbegreppet för fördelning av arbete skulle försvinna och att lärare och skolledare tillsammans skulle utveckla ett flexibelt arbetssätt runt eleverna.
En sådan flexibilitet kan exempelvis innebära att ett arbetslag har ansvar för ett antal barn/elever. I detta lag fördelas arbetet så att en lärare tar hand om en större elevgrupp medan en annan undervisar i en mindre. Någon kanske vägleder enstaka barn/elever. Allt i syfte att stödja varje barn/elev att nå god måluppfyllelse. Ansvaret för olika elevgrupperingar leder till att arbetstyngden är olika och därmed också till att tiden tillsammans med barn/elever kan variera mellan personal och över tid.
Avtalet skulle leda till ett förändrat synsätt på tidsanvändningen. Hur tiden utnyttjas samvarierar - enligt Skolverket - nämligen med de resultat som skolan uppnår.
Enligt min uppfattning har avtalet dock inte på något avgörande sätt påverkat tidsanvändningen. Denna följer, i huvudsak, fortfarande ett mönster som varit förhärskande under lång tid. Det innebär att den så kallade undervisningsskyldigheten fortfarande lever kvar på många skolor.

Om hög lärarkompetens är den enskilt viktigaste faktorn för att eleverna ska lyckas i skolan och om både den kvantitativa och den kvalitativa tidsanvändningen är central för elevernas måluppfyllelse så måste skolledaren organisera verksamheten så att lärares möjlighet att arbeta tillsammans med sina elever optimeras.
Varje arbetsuppgift ska granskas noggrant och mindre viktiga delar ska tas bort för att ge eleverna så mycket lärartid som möjligt.
Men enbart mer tid ger inte med nödvändighet bättre resultat. Undervisningen måste också hålla hög kvalitet genom att den baseras på vetenskaplig grund förutom på uppföljning av elevresultaten. Att läraren tar sin utgångspunkt i forskningen, i kombination med att arbetet utgår från varje elevs behov, ger förutsättningar för en ökad måluppfyllelse, förutsatt att skolan följer upp vad eleverna uppnått.
I samband med ÖLA-avtalets genomförande lyckades skolan inte i tillräcklig omfattning att förändra synen på tidsanvändningen och därmed inte heller att skapa förutsättningar för att organisera arbetet på ett nytt sätt. Ett stort ansvar för detta ligger på de centrala kommunala skolförvaltningarna och på de enskilda skolledarna
Detta får inte upprepas då vi nu arbetar med vårt nya avtal; HÖK 05.
Det mest intressanta i detta avtal är den så kallade uppdragsdialogen.
Förutom att skolledaren och arbetslaget, i likhet med tidigare, lägger upp strategier för kommande arbete, ger uppdragsdialogen möjlighet till individuella överenskommelser med varje lärare.
Genom att följa upp de resultat som uppnåtts kan man komma fram till vilka utvecklingsinsatser - exempelvis kompetensutveckling - som krävs för att nå ökad måluppfyllelse. Man kan i samtalet också bestämma hur lärarens reglerade arbetstid ska användas för att på bästa sätt stödja elevernas måluppfyllelse.
Skolledarens viktigaste uppgift är att vara pedagogisk ledare och i det uppdraget ligger att ta ansvar för elevernas resultat.
Genom HÖK 05 har skolledaren nu fått ett bra verktyg och ett gott stöd i sitt utvecklingsarbete. Rätt utnyttjat kan detta avtal därför stödja en ökad måluppfyllelse. Det är när skolledaren tar ansvar för elevernas resultat som hon/han lever upp till sitt uppdrag att vara skolans pedagogiska ledare.

Stephan Rapp
fil dr i pedagogik och skoldirektör i Jönköpings kommun

(2/2006)