FAS 05 heter det nya samverkansavtal som ska ge ny kraft till samverkansarbetet och en tydligare inriktning på hälsa och arbetsmiljö.

Sedan april finns ett nytt centralt kollektivavtal, FAS 05, Överenskommelse om Förnyelse-Arbetsmiljö-Samverkan i kommuner, landsting och regioner, som ska ge stöd till de lokala parterna i kommuner, landsting, regioner samt företag anslutna till Pacta och möjlighet att utveckla sin samverkan anpassad till lokala förutsättningar och behov. FAS 05 gäller tillsvidare.
I den historiska bakgrunden finns överenskommelserna Utveckling -92 och Kompetens -93, som ersatte de tidigare avtalen MBA-KL och Miljö-81. Syftet är som tidigare att avtalsvägen hitta former för hur lagstiftningen, Medbestämmandelagen, MBL, och Arbetsmiljölagen, AML, ska tillämpas.
Kortfattat kan man säga att till grund för FAS 05 ligger ett moderniserat Utveckling -92 och ett utvecklat Kompetens 93. Detta till följd av förändringar i synsätt, lagstiftning och föreskrifter. De två tidigare avtalen har blivit ett och begreppet hälsa kompletterar den nya överenskommelsen.
Tre delar bildar helhet

Centrala parters åtaganden i bilaga
De centrala parterna har i en bilaga till avtalet påtagit sig vissa uppgifter när det gäller att aktivt föra ut avtalets intentioner och att varje år följa upp vad som sker i kommuner, landsting och regioner.
Det innebär till exempel partsgemensamma konferenser kring FAS 05 där intentionerna med avtalet presenteras och partsgemensamt arbete med inventering och framtagande av kvalitetsgranskade utbildningar kring hälsa liksom arbetsmiljöansvar för nyckelgrupper som chefer och skyddsombud.
Viktiga områden i sådana utbildningar är förstås arbetsmiljölagen, systematiskt arbetsmiljöarbete, fysisk och psykisk arbetsmiljö och rehabilitering.
Genom det nya avtalet FAS 05 vill de centrala parterna ge ny kraft till samverkansarbetet enligt MBL och AML, som ska ske med hälsoförtecken.
Sådant arbete pågår på många håll inom "Sunt liv", det arbetsmiljöprogram som bedrivs på uppdrag av de kommunala parterna. Dessutom sker ett partgemensamt utvecklingsarbete med inriktning mot utbildningsinsatser på arbetsplatserna, "Sunt arbetsliv". Dessa insatser vänder sig till samtliga medarbetare i kommuner, landsting och regioner.
De centrala parterna ser även till att ett material angående upphandling av företagshälsovård arbetas fram och blir tillgängligt på webben - även detta en del i att säkerställa en god arbetsmiljö.
Parterna slår även fast att de planerade insatserna kan bidra till genomförandet av intentionerna i det europeiska ramavtalet om arbetsrelaterad stress.

Samverkan
Utgångspunkten är Utveckling 92 och Kompetens 93, som parterna moderniserat.
Nyheter i samverkansdelen av avtalet är till exempel att begreppet arbetstagare och arbetsledning ersatts med medarbetare och chef, konsekvent delegering ersätts med tydlig delegering, diskussion ersätts med dialog och begreppet hälsa förs in på flera ställen i avtalstexten. Genom detta förtydligar parterna avsikten med det nya avtalet.
De lokala parterna ska därmed kunna utveckla sina tidigare lokala avtal enligt U92, med förnyade begrepp och en tydligare arbetsmiljöinriktning utifrån de lokala förutsättningarna.Samverkansgruppens roll som skyddskommitté lyfts fram och de uppgifter och uppdrag som gäller utifrån det gällande regelverket, t ex arbetsmiljölagen, systematiskt arbetsmiljöarbete med flera förtydligas.
I den nya överenskommelsen lyfter man kravet på att arbetslivet ska kunna anpassas beroende på medarbetarens olika livsfaser. Man poängterar även att utvecklingsarbetet ska omfatta jämställdhets- och mångfaldsaspekter, liksom motverka alla former av diskriminering.

Kompetens och hälsa
I den del av avtalet som behandlar kompetens för hälsa och arbetsmiljö lyfts just hälsoaspekterna in liksom tanken på ett hållbart arbetsliv.
Betydelsen av att hälso- och arbetsmiljöarbetet bedrivs både kort- och långsiktigt lyfts fram liksom kravet på att resurser avsätts så att hälso- och arbetsmiljöåtgärder kan vidtas vid behov.
Som arbetsmetod lyfts åter det systematiska arbetsmiljöarbetet fram och betydelsen av konsekvensbeskrivningar samt förekomsten av en lämpligt organiserad arbetslivsinriktad rehabiliteringsverksamhet.
Nytt i avtalet är kravet att arbetsorganisation, arbetsinnehåll och arbetstid ska utformas så att medarbetaren inte utsätts för fysisk eller psykisk belastning som kan leda till ohälsa eller olycksfall. Detta motsvarar det krav som redan tidigare finns i arbetsmiljölagen.
De politiskt förtroendevaldas ansvar som arbetsgivare förtydligas, det vill säga skyldigheten att säkerställa att nödvändig kompetens och erfordeliga resurser finns i organisationen inom hälso- och arbetsmiljöområdet.
I denna del framhålls även företagshälsovårdens betydelse som resurs i arbetet med att främja ett långsiktigt hållbart arbetsliv. Man betonar den förebyggande uppgiften, det vill säga att främja och utveckla hälsa, förebygga risker och föreslå åtgärder som avser både individer och hela verksamheter.
Det slås fast att företagshälsovårdens professionella expertfunktion kan utnyttjas av både arbetsgivare och medarbetare. Frågor som rör företagshälsovården ska hanteras i samverkanssystemet och företagshälsovårdens kvalitet, dimensionering och inriktning är viktiga frågor för den lokala partsdialogen.

text: Lena Busck

(9/2005)