En stor majoritet medlemmar i Sveriges Skolledarförbund trivs med sina jobb men arbetsbelastningen är för hög och många får ta till övertid för att klara jobbet.

Det är tufft att vara skolledare men också belönande, dock inte när man räknar i lön för insatsen. Det kan man utläsa av den medlemsenkät som förbundet genomfört i vår.
Mer än var tredje säger att de inte klarar av jobbet på ett tillfredsställande sätt utan att ta till övertid, tar man med dem som är tveksamma är det mer än hälften som inte gör det.
Jämfört med den enkät som genomfördes 2003 med i stor utsträckning samma eller liknande frågor är det trots detta fler, faktiskt en majoritet, som har krafter kvar för sitt privatliv efter en vanlig arbetsdag.
Arbetsbelastningen är ändå ett stort problem. Att hinna diskutera verksamhetsutveckling med personalen är en lyx som bara en liten minoritet kan avsätta tid till. "Hinna följa den pedagogiska utvecklingen" är inte heller att tänka på.
Ändå tycker nästan hälften att man på deras arbetsplats arbetar mot realistiska mål. Om det beror på att man själv som skolledare drar ner på ambitionerna går inte att säga.
Bemanningen på skolans kansli tycks ha blivit något bättre.

Sedan finns en rad frågor som har att göra med arbetsgivaren och arbetsplatsen, som får mer positiva svar än vid förra enkäten, åtminstone i någon mån. Dit hör frågan om man har "en bra arbetsgivare" och om arbetsgivaren hanterar personalfrågor på ett bra sätt. En majoritet svarar ja i båda fallen.
Lite bättre verkar det ha blivit när det gäller hur skolhuvudmannen tar hand om nya skolledare.
Vissa oklarheter tycks dock finnas i delegationsordningen för en del skolledare.
Andelen som får stöd och uppmuntran från sin överordnade chef har ökat till hälften och respekt från cheferna för sina arbetsinsatser får en majoritet, om än i varierande grad.
En stor majoritet, fler än förra gången, tycker att män och kvinnor har lika möjlighet till karriär inom skolan.

De allra flesta vet vart de ska vända sig om de får problem på arbetsplatsen, vilket är en klar förbättring mot förra enkättillfället, liksom när det gäller möjligheten att få professionell hjälp "när man känner sig pressad", vilket kanske bör sättas i relation till den stora del som anger att de är pressade i arbetsmängd och arbetstid. Frågan är vad skolledarna skulle välja om de kunde välja - "professionell hjälp" i akuta situationer eller mindre arbetsbörda till vardags.
Medlemmarna trivs i alla fall med sina jobb. Två tredjedelar "känner glädje" när de går till jobbet, med de tveksamt positiva är det nästan 95 procent som gör det!

Andelen som har möjlighet till kompetensutveckling har fördubblats sedan sist, även om det fackliga målet individuella utvecklingsplaner fortfarande i stort sett inte existerar för de flesta. Arbetet som sådant är, föga förvånande, utvecklande, det tycker nästan alla. Utvecklingsmöjligheterna i jobbet är också bra, tycker de flesta, många utan att tveka.
Vad kan förklaringen vara till positiva förändringar i så pass många frågor ändå?
- En delförklaring kan vara att förbundet blivit tydligare i sin verksamhet, många medlemmar säger det när jag besöker distrikt och lokalavdelningar, säger Sveriges Skolledarförbunds ordförande Lars Flodin.
Att arbetsgivarna får högre betyg denna gång menar Lars Flodin kan bero på framgångsrikt fackligt arbete på alla nivåer i förbundet. Den livliga utbildningspolitiska debatten kan också ha bidragit till starkare fokus på skolledarnas roll och funktion i skolan.
Om man då ser till lönen för det stora ansvaret och den stora arbetsbördan är det nästan tre fjärdedelar som inte anser att skolledare har en rimlig ersättning för sitt arbete. De flesta, men något färre, tycker inte heller att just deras arbetsgivares lönesättning av gruppen skolledare är rättvis.
Kan det vara för att de fått ökat självförtroende genom förbundets arbete med att göra skolledarna mer synliga?
- En förklaring, menar Lars Flodin, skulle kunna vara att arbetsbelastningen ökat och att man inte får betalt för det, eller att lönekriterierna för rektorer och andra chefer inte upplevs som rättvisa eller felaktigt använda.
- Men det kan också vara så att förbundets verksamhet bidrar till att medlemmarna är mer medvetna om sitt värde.
De flesta är tveksamma till sina möjligheter att tillräckligt kunna vara med och påverka sin egen lönenivå. Bara var tionde tycker att deras chef har tillräckligt utrymme för att kunna sätta verkligt individuella löner. Nästan tre fjärdedelar anser inte att deras arbetsgivare har några bra metoder för att mäta resultatet av skolledarnas arbete.
Har de själva några bra metoder för det då? Bör de inte ha grepp om det själva först?
- Det bör finnas tydliga kriterier som arbetsgivaren och skolledarna diskuterat sig fram till. Avtalet är ju tydligt om att det är god måluppfyllelse som ska generera god lön.
- Det förbundet kan göra är att stötta lokalavdelningarna för att få till överenskommelser om kriterier med arbetsgivarna.
En överväldigande majoritet anser att skolledares status i samhället behöver höjas. Ett sätt skulle kunna vara genom någon form av yrkeslegitimation för rektorer, det får ett mycket starkt stöd.
Skolledare bör ha pedagogisk erfarenhet, anser en majoritet, fler denna gång än vid förra enkättillfället. Räknar man med dem som också är tveksamt positiva blir det en mycket stor majoritet. Dock tycker inte alla att lärarutbildning ska vara ett krav för en rektor.

Det nuvarande systemet med delat ansvar för skolan mellan stat och kommun/huvudman ger en splittrad svarsbild. De flesta är tveksamma åt ena eller andra hållet.
Över två tredjedelar är stolta över att arbeta inom svenskt skolväsende, 97 procent med tveksamma ja, betydligt fler än vid förra enkäten. Nio av tio sympatiserar med de grundläggande värderingarna för det svenska skolsystemet och lika många, drygt, har förtroende för "svensk skola för framtiden".
Att skolan är en del av den offentliga verksamheten stöds av 95 procent, de flesta med ett tveklöst ja, vilket är fler än sist. Att det är viktigt att det finns fristående skolor stöds av 71 procent, dock med betydligt färre den här gången som är oreserverat positiva.
Att det är fel att skolor drivs med vinstsyfte anser drygt fyra femtedelar.
Betydligt fler upplever i dag uppskattning för sitt jobb av politikerna, bara en femtedel gör det inte. Förtroende åt andra hållet när det gäller hur insatta medlemmarna tycker de lokala politikerna är i skolfrågor har förbättrats även om det finns en tveksamhet över lag.
Ett förhållande som inte är odelat positivt är den fysiska tryggheten och säkerheten. Drygt 86 procent anger visserligen att de känner sig fysiskt trygga och säkra, men över 11 procent med tvekan. Dessutom är det ett par procent som faktiskt inte upplever sin arbetsmiljö som trygg och säker.

Närmare en femtedel har utsatts för hot eller våld någon gång, de flesta från en ensam elev sida, några från flera elever tillsammans. Och det gäller "de senaste åren".
Nästan en fjärdedel har varit utsatta för hot eller våld från annan besökare i skolan åtminstone någon gång, en del flera gånger.
- Andelen som känner sig trygga och säkra borde vara hundra procent, säger Lars Flodin.
- Det står som i skolans makt att göra är att försöka förebygga våldsincidenter genom systematiskt arbetsmiljöarbete, och bland annat göra en riskanalys tillsammans med personal och elever. Bemanningen är viktig i sammanhanget. Man kommer inte ifrån att ökad vuxennärvaro har betydelse.
- Våldsincidenter i skolan avspeglar dessvärre en ökad oro i samhället, vi har fått ett hårdare samhällsklimat. Min företrädare Hans Persson pekade på en specifik sak som det skulle gå att göra något åt. Dömda elever som väntar på att avtjäna straff kan gå i skolan utan att skolan får kännedom om det. Det är definitivt inte bra.

Förtroendet för förbundet och dess verksamheter är stort och har tydligt ökat sedan förra enkäten. En tvist med arbetsgivaren är ett tillfälle då nästan alla, ännu fler än förra gången, skulle vända sig till förbundet. Mer än fyra femtedelar också om de skulle bli anmälda till Skolverket eller JO, och även om man behöver hjälp inför en anställning eller annan förändring på arbetsplatsen.
Det stora flertalet anser att förbundet har en bra organisation, men det märks att man inte riktigt vet hur organisationen ser ut, hur den arbetar eller vad förbundsstyrelsen gör, men man anser ändå att förbundet driver rätt frågor.

Uppmärksamhet i massmedia på skolledarnas arbetssituation är bra, tycker medlemmarna. Man uppskattar förbundets service, betydligt mer än sist faktiskt, och likaså både hemsidan och tidningen Skolledaren, mycket till och med, kan man säga.
Lokalavdelningarna får däremot väldigt varierande betyg, säkert beroende på hur mycket aktiviteter lokalavdelningarna orkar dra. Rätt många verkar inte heller vara informerad om lokalavdelningens aktiviteter.
Nästan tre fjärdedelar anser att man har en bra ordning för lokala förhandlingar, vilket är en ökning sedan sist.
Distrikten är kanske mer anonyma men närmare fyra femtedelar är mer eller mindre nöjda med den verksamhet distriktet bedriver.

Löner och arbetsmiljö hamnar i topp som de två frågorna flest medlemmar vill att förbundet ska prioritera högst. Lönefrågan har prioriterats högst även vid tidigare mätningar. Arbetstidsfrågor upplevs också av många som mycket viktiga. Kompetensutvecklingsfrågor, individuell rådgivning och opinionsbildning hamnar något längre ner på prioriteringslistan.
Den fråga som medlemmarna verkar ha förlorat relativt sett mest intresse för sedan 2003 är pensionsfrågan.
Att skapa medlemsförmåner är den arbetsuppgift som medlemmarna, i likhet med tidigare år, anser att förbundet kan prioritera ned mest av alla listade uppgifter.

text: Kerstin Lööv