- Det centrala löneavtalet tillämpas inte som det är tänkt. Istället tvingas vi fortfarande kämpa hårt för att arbetsgivarna ska hålla sig till spelreglerna. Och än är det långt kvar till målen - fungerande lönesamtal, väl kända kriterier för lönesättningen och ökad lönespridning.
Skolledarförbundets kanslichef Tore Hamnegård är besk i sin kritik av arbetsgivarnas agerande i lönebildningsprocessen.
- Vi kan se hur arbetsgivarna gång på gång bryter mot vad som sägs i avtalen. Man orkar inte ta de politiska beslut som fordras. De gamla förhandlingsstrukturerna spjärnar också emot när verksamhetscheferna ska ta över lönebildningen.
- Att arbetsgivarna inte förmår att följa spelreglerna i avtalet är allvarligt. Det undergräver förtroendet och ger luft åt dem som tycker att lönesystemen skulle vara mer bundna. Varför hålla på ett system som för rektorerna betyder 200 000 lönesamtal om året när det inte respekteras och bara mynnar ut i något man kunde nått på annat och betydligt enklare sätt.
Det är egenartat att de lokala arbetsgivarna inte utnyttjar systemet till vad det är avsett för, menar Tore Hamnegård. "Mycket skrik och lite ull, sa käringen som klippte grisen".
Och ändå har systemet funnits med sedan mitten av 1990-talet. Hur har det kunnat bli så här?
I den kommunala kulturen är det inte accepterat att lägga lönehanteringen så långt ut i strukturen. Trots nya avtal och lönesystem lever det gamla tänkandet kvar och man värjer sig mot förändringar.
- Låt rektor sätta lön på sina lärare. Så borde det vara men så är det inte.
- I realiteten pytsar man oftare ut procenten lika för alla. Kvaliteten på skolans arbete, spelar ingen roll. Politikerna är inte beredda att släppa ifrån sig makten över löneutvecklingen. Man är rädd att lönekostnaderna skulle skena iväg.
- Det menar jag är en total felsyn. Kommunpolitikerna kan mycket väl lägga fast lönekostnadsökningen för en viss period och sedan överlåta åt cheferna att förhandla ut dessa löneökningar.

Men kommunerna snålar. När äldre rektorer går i pension får deras yngre efterträdare lägre lön. Man har helt enkelt ännu inte hunnit få de äldres ålders-, kvalifikations- och befordringstillägg.
- Men i stället för att låta det utrymmet ligga kvar när lönesumman ska beräknas betraktar många kommunpolitiker i dag de så kallade åkb-potterna som egna besparingar.
- Detta har bidragit till att snittlönerna på det primärkommunala området har utvecklats mycket sämre än inom andra sektorer.
- Men trots att snittlönerna halkat efter har det gått förhållandevis väl för skolledarna. Och det är delvis vår förtjänst men också en följd av förändringar i skattesystemet och den låga inflationen.
Under perioden 1996-2004 ökade skolledarnas reallöner med 27 procent. Ett prydligt resultat, men det finns mycket som kunde vara bättre.
En väg till bättre löneutveckling över tiden är ökad lönespridning, vilket bara kan åstadkommas genom att några medlemmar inledningsvis får större lönepåslag än andra.
- Löneskillnaderna är stora mellan olika delar av landet, med Stockholm i topp. Här kan en grundskolerektor ha en månadslön på över 50 000 kronor och det är väldigt bra. Samtidigt ligger löneskillnaden för just den gruppen på 10 000-15 000 kronor, berättar Tore Hamnegård.
2007 blir ett stort avtalsår på svensk arbetsmarknad med avtalsförhandlingar för nära tre miljoner löntagare. För Sveriges Skolledarförbund pågår just nu förberedelserna inom Lärarnas samverkansråd, där förbundet ingår.

I slutet av januari ska man vara klara med utgångskraven inför den kommande avtalsrörelsen. Vissa grundläggande förutsättningar finns med från start.
- Det skulle till exempel förvåna om vi den här gången får en lång avtalsperiod, säger Tore Hamnegård.
- Vi vet också att det finns krav på tydliga garantier för utfall och att de ska spridas ut i organisationerna. I dagens avtal fins inga garantier och vi är inte intresserade om de skulle hamna på alltför låga nivåer.

Klart är också att det finns mycket pengar att förhandla om den här gången. Enligt kommunernas egna räkenskaper finns ett kommunalt överskott på 12-15 miljarder.
- Dessutom konstaterar Medlingsinstitutet i sin årliga lönerapport att arbetskraftskostnaderna kan förväntas öka 3,8-4,5 procent under nästa år.
- Det är naturligtvis inget facit för avtalsrörelsen. Men att det för 2007 rör sig om löneökningar på 3,5 till drygt 4 procent är helt klart, säger Tore Hamnegård.
En annan viktig komponent i förhandlingarna på skolans område är lärarnas arbetstider. För skolledarna handlar arbetstidsfrågan om arbetsbördan.
- Normalt arbetar skolledare för mycket. Skolledaren som chef och ledare har få i staben och små kanslier till sin hjälp. Han eller hon får i praktiken ta hand om allt.
- Vår strategi har varit att den här frågan ska lösas genom att vi får fler skolledare ute på fältet.
I debatten talas det alltid om problemen i skolan. Man glömmer bort att det mesta i den svenska skolan fungerar väldigt bra, bättre än i många andra länder. Och
stämningen ute bland medlemmarna är lugn, men förväntningarna inför avtalsrörelsen stora.
Dagens avtalsmodell ger också medlemmarna större utrymme att agera på egen hand.
- Det här är dessutom en speciell grupp som älskar sitt jobb och därför också riskerar att hamna i "honungsfällan". När man är uppe i 50 timmars normalarbetstid, då är det något som är fel.
- Därför är också arbetstidsfrågan en av de prioriterade inför avtalsrörelsen. Vi måste få kontroll på arbetsbördan. Nu handlar det om att få så tydliga skrivningar i avtalet att även de lokala arbetsgivarna förstår att arbetstidslagen är till för att följas.
- Arbetsgivaren är till exempel skyldig att föra bok över arbetstiderna - oavsett om övertiden är betald eller inte och den anställde ska se till att arbetsgivaren får underlag för det. Enligt lagen får man inte arbeta mer än 200 timmars övertid per år. Blir det mer ska fler anställas.
- Hög prioritering inför avtalsstarten har kravet att lönesystemet nu äntligen ska börja tillämpas ordentligt och fullt ut. Viktigt är också kravet på bättre möjligheter till löneutveckling över tid. Vilket i sin tur skulle föra med sig att lönespridningen ökar.
- Alla som jobbar med lönefrågor inom skolan måste få en gedigen utbildning, gärna gemensam, i hur systemet är tänkt att fungera. I dag gör kommunerna som de vill.
- Vi måste få till stånd en ordning där de i stället gör vad de blir överens med facken lokalt om att göra, säger Tore Hamnegård.
- Inte som nu när budget och pengarna alltid anses viktigare än målen för verksamheten.

text: Göran Sten

(1/2007)