Allt fler individärenden för regional facklig förtroendeman

Skansen Lejonet håller på att få sin krona putsad utanför Ulf Dahlqvists fönster. Aktiviteten är stor, inte bara där utan också vid kranarna i hamnen som man kan skymta.
- En så här bra utsikt har jag aldrig haft, säger han.
Och kanske inte heller ett så kul jobb.

Ulf Dahlqvist är regional facklig förtroendeman, på Skolledarförbundsjargong: rff:are.
Han är ganska ny på sin post, men gammal i skolledarkretsar.
En försommardag i Göteborg följer jag hans arbete.
I huset på Stampgatan 15 i Göteborg har Sveriges Skolledarförbund ett kontor tillsammans med några andra Saco-kollegor; Jusek, SSR, DIK, Sveriges ingenjörer/CR men också SKTF och Vårdförbundet. Söker man Ulfs mejladress går den via saco.goteborg.
Den här morgonen har präglats av en massa mejl men också många telefonsamtal med Skolledarförbundets medlemmar.
- Det blir fler och fler individärenden att arbeta med, säger Ulf. Min företrädare Ylva Larsson konstaterade under sitt sista år här före pensionen att antalet har ökat mycket.
Just nu är fem ärenden på gång i de kommuner som Ulf arbetar med, tre har avslutats. Det är både erfarna och nya skolledare som behöver hans stöd. Ärendena tenderar att bli långa och svåra.
-Kraven på skolledare har ökat år från år, säger Ulf. Det finns enormt många krav att uppfylla.
Det är samverkansavtal, medarbetarsamtal, lönesamtal, likabehandlingsplaner, dokumentationer, nya lönesystem, rehabliteringsystem – listan kan göras lång.
- Och så det pedagogiska ledarskapet förstås.
Det var den ökade kravmängden som gjorde att Ulf Dahlqvist började engagera sig fackligt.
Runt 2003-2004 fick ha frågan om att han inte ville bli skyddsombud. Eftersom han redan då sett att arbetsförhållandena för skolledarna hade försämrats, och när man undrade från lokalavdelningen om han inte ville bevaka de frågorna, tackade han ja.
Han hamnade i styrelsen, blev vice ordförande, och när den ordinarie ordföranden fick jobb utanför Göteborgs stad, gick han in som ordförande. Och när rff:aren Ylva Larsson, skulle gå i pension förra året, fick ha frågan om att efterträda henne. Efter att ha testvikarierat på 20 procent, tackade han ja.
- Det är ett kul uppdrag, säger han och riktigt lyser.
Men man ska inte sitta för länge som rff:are, så snart 61 år, passar jobbet bra som avslutning på en lång skolkarriär.
-Jag har erfarenhet från skolledarjobbet, ett stort kontaktnät, och vet ganska väl hur en arbetsgivare tänker. Det är bra i det här jobbet.
Det är dock inte så enkelt med att byta stol. Ulf har sedan 1988 mer eller mindre varit arbetsgivarens representant.
- Det är lätt att förstå hur en arbetsgivare tänker.
För lätt?
- Ja, kanske säger Ulf och blir för en kort stund tyst.
- Men jag tycker som facklig företrädare att det är en fördel.
Att han skulle bli skolledare var inte alls en utstakad bana. Kanske tvärtom.
- Jag tyckte riktigt illa om skolledare i början av min lärarbana. Jag tyckte att de lade sig i för mycket.
Jag var ganska styv i korken, skrattar Ulf.
Det var dock inte så konstigt att han tänkte så, menar han, när han nu ser tillbaka. Det fanns med i traditionen, en skolledare skulle ge tusan i vad läraren gjorde.
Hur lärarjobbet ska utformas är en sammansatt bild av den egna upplevelsen av lärarjobbet, av den egna skoltiden, traditionen och inte minst utbildningen.
- Vi hade en metodiklektor på lärarutbildningen som tyckte att det var otänkbart för en lärare med fler än 12 lektioner i veckan, berättar Ulf. Man undrar vilken verklighet han levde i.

Bilden av lärarjobbet tas upp av nya unga lärare. Det blir inte en helt enkel bild att arbeta mot.
-Lärarjobbet är ett utsatt och tufft jobb. Det vidhåller jag.
Den kanske endimensionella bilden av lärarjobbet, att folk utifrån bara ser läraren stå därframme och undervisa, fördela lite arbetsuppgifter och gå runt i klassen är den dominerande.  Arbetet bakom med att individualisera, identifiera de elever som behöver mer stöd och utforma det och förbereda, är inte synligt utåt.
Men för Ulf själv blev lärarjobbet så småningom lite tråkigt. Det hände inte speciellt mycket. Tiden blev lång.
- Tvärtom mot hur det blev när jag blev skolledare. Tiden räckte aldrig till!
Efter några år som mellanstadielärare hamnade Ulf Dahlqvist på komvux.
Här arbetade han också med olika projekt, bland annat med kriminalvården.
En dag fick han frågan om att rycka in för sin rektor under två veckor. Jovisst, men hur skulle han då göra med sin undervisning?
-Svaret jag fick var att det fick jag väl ordna själv, jag var ju studierektor nu.
Den ordinarie kom inte tillbaka och Ulf Dahlqvist fortsatte sin skolledarbana.
- Det fanns en stor frihet i uppdraget. Då var det ett enklare uppdrag.
Lönerna bestämdes av tariffer, undervisningstiden var bestämd. När fortbildningsanslaget damp ner handlade det om att fördela.
- Vi kunde verkligen ägna oss den pedagogiska diskussionen – att utveckla vårt uppdrag.

Det skulle ha varit en löneöverläggning i en av Göteborgs stadsdelar den eftermiddag jag besöker Ulf Dahlqvist.
Men mötet är inställt och han förbereder därför lokalavdelningens sista möte för terminen.
Löneöverläggningar är en de uppgifter som Ulf Dahlqvist har som regional facklig förtroendeman. Lönerna förhandlas individuellt, men uppgiften är att se till att regelverket kring lönerna sköts på rätt sätt. Det ska vara lönesamtal och medarbetarsamtal.
Den främsta uppgiften är dock att biträda medlemmarna i de fyra kommuner som bildar underlag för Ulfs arbete.
- Jag är tillgänglig när som helst. Det är viktigt. Kan jag inte svara direkt, så avtalar jag om en tid när vi kan talas vid.
Ett annat stort uppdrag är att bevaka skolledarnas frågor i alla de organ som finns i Göteborgs stad.
Just nu är det mycket. Göteborg ska banta sina 21 stadsdelar till 10. Gymnasieskolan genomgår också en omorganisation.
- Det är mycket viktigt att avtalen om samverkan följs, säger Ulf. Och tillägger att arbetsgivaren måste lägga samma vikt vid det.
Under hösten ska den nya organisationen vara på plats.
Men än finns mycket kvar att lösa. Vad händer till exempel med tidigare verksamhetschefer inom stadsdelar och utbildningsförvaltningen? När tre stadsdelar bantas till en ska många ha nya uppgifter.
- Det går alldeles för fort, konstaterar Margit Jönsson, en av lokalavdelningens medlemmar vid kvällens styrelsemöte.
Någon har fått en kallelse till ett möte bara någon dag i förväg. Till och med samma dag. Vem är det som ska gå, hur ska representationen i de nya samverkansorganen se ut?
Diskussionen på styrelsemötet blir intensiv.
Där kommer också upp det nya beslut som politikerna fattat i Göteborg, att ingen med en månadslön eller arvode på mer än 49 700 ska få en löneökning i år. Flera av dem som berörs är medlemmar i förbundet.
-Jag undrar om politikerna vet vilket beslut de har tagit, säger Ulf.
Han berättar att man från flera förbund tänker agera. Det här är ett brott mot kollektivavtalet.
Svenska politiker av olika färg, är noga med att poängtera att löner och anställningsvillkor görs upp mellan arbetsmarknadens parter. Att politikerna begränsar sitt eget arvode är en sak, en annan att man lägger sig i sedvanliga förhandlingar.

Det är också få som sökt de allra högsta tjänsterna inom den nya gymnasieorganisationen berättar ordförande Carina Lodestrand. Till fem tjänster har bara sex sökt.
- Varför är det så, funderar styrelsen. Är det så i Göteborg, frågar någon, att har man sökt en tjänst som man inte sedan får, så är man rökt här i kommunen?
Ulf Dahlqvist avslutar mötet med att berätta om några av de ärenden ha arbetar med just nu. Det handlar om bristande anställningsavtal på en friskola, som gör att pensionen blir mycket sämre, ett annat ärende är en medlem som hamnat precis mellan två pensionsavtal och riskerar att förlora tusen kronor i månaden livet ut.
Margit Jönsson, snart pensionär, uppmanar sina styrelsekamrater att ta hjälp av kommunens personliga pensionsrådgivning (gratis!) inför pensionering.
- Det är omöjligt att reda ut själv!
Till sist funderar styrelsen på hur man ska få stadens politiker att ställa upp i en valdebatt i augusti. Hittills är det bara miljöpartiet som sagt ja.
Kan orsaken vara de stora omorganisationerna som gör att politikerna tvekar att ge sig in i en debatt om skolledarnas villkor i Göteborgs stad?
Eller beror det på den stora inspektion som arbetsmiljöverket gjort och där nästan alla stadsdelar i staden har fått allvarlig kritik på hur skolledarna arbetssituation ser ut?

I juni ska staden svara Arbetsmiljöverket vad man tänker göra åt situationen. Innan dess får Ulf Dahlqvist information om vad man tänker svara. Det är en lång lista som behöver åtgärdas.
Göteborgs stad ska bland annat ta fram ett instrument för att följa upp skolledarens arbetstid. Det ska också göras känt och arbetsgivaren ska se till att det används, menar verket.
Bra, tycker Ulf. Köksbordets bokföring över arbetstiden ger en fiktiv frihet. Man hinner inte ta ut den tid som man jobbar över. Nu blir det krav på att registrera arbetstiden för alla.
Arbetsmiljöverkets inspektionsrapporter ligger bra till i tiden. Det måste bli bättre för skolledarna med inspektionerna som grund, menar Ulf.
Det måste man utgå ifrån. Så måste arbetsgivarna tänka. Eller hur?
När lokalavdelningens styrelse nästan har avslutat sin terminsmiddag på den grekiska kolgrillen intill Saco-kontoret, hastar Ulf Dahlqvist vidare till Hotell Eggers vid centralstationen. En före detta kollega ska tackas av inför pensionen. Det vill han inte missa.

text: Kerstin Weyler

(Nr 7-8/2010)