Hur ska den nationella likvärdigheten garanteras, särskilt när det gäller barn i behov av stöd. Det var en av Skolledarförbundets viktigaste frågor när förbundet besökte riksdagen på inbjudan av utbildningsutskottet.

Den 23 mars lämnas regeringens skollagsproposition till riksdagen. På drygt två månader ska den manglas av utbildningsutskottet och i juni ska riksdagen ta beslut om allt går som planerat. Den 1 juli 2011 kan i så fall den nya lagen börja tillämpas.
Mycket är redan känt om innehållet genom den lagrådsremiss som blev klar i december.
I mitten av februari bjöd utskottet in Skolledarförbundet för en diskussion om vissa skolpolitiska frågor, men mötet handlade i stor utsträckning om skollagen och förbundets syn på kommande förändringar.
Förbundsordförande Lars Flodin redogjorde tillsammans med Tore Hamnegård och Lena Linnerborg för förbundet syn på förslaget till ny skollag.
Skolledarförbundet har i sitt remissvar på skollagen bland annat efterlyst ett bättre system än vad som finns idag för att garantera en likvärdig skola. Skillnaderna mellan skolor och till och med inom skolor är mycket stora.
-Utgångspunkten är att det inte alls fungerar med det system vi har idag, säger förbundsordförande Lars Flodin. Han tryckte särskilt på frågan om stödet till de barn och ungdomar som behöver extra stöd och hjälp.
-Vi är i princip emot riktade statsbidrag, till exempel för särskilt stöd, men om inget annat sätt fungerar, kan det trots allt bli nödvändigt för att garantera en likvärdig skola.
I den nya skollagen försvinner kravet på skolplaner och det är något som förbundet bejakar. Men det kan fordras några riktlinjer för styrning och kontroll av bland annat kvalitetsarbetet, menar Skolledarförbundet.
- De läroplaner som finns idag är bra, men samtidigt behövs någon form av dokument för att huvudmännen ska kunna följa upp verksamheten, säger Lars Flodin.
- Det var ett mycket positivt möte. Vi känner att utskottet tog till sig våra synpunkter. Och det är ett bra tillfälle för oss att träffa utskottets ledamöter.

text: Kerstin Weyler

(Nr 3/2010)