Nu kommer ytterligare granskningar av den svenska skolan. Den här gången är det dock inte elevernas resultat som ska granskas utan den statliga styrningen. Leder den till bättre måluppfyllelse?

Granskningarna började egentligen redan i våras och strax efter vårterminsslutet kom den första rapporten från Riksrevisionen – Lika betyg, lika kunskap?.
Det är riksrevisorn Gudrun Antemar som tagit initiativ till den nya skolstrategin, som myndigheten kallar arbetet.
 Under tre år ska Riksrevisionen granska skolan utifrån frågeställningen: leder statens styrning till att en likvärdig skola?
- Det är vår utgångspunkt, säger Gudrun Antemar.
Skälet till att myndigheten nu specialstuderar skolan är att det finns en rad problem, till exempel försämrade resultat i internationella jämförelser och att vilken skola man väljer verkar ha betydelse för elevernas resultat, menar Antemar.

Just nu gör Riksrevisionen en förstudie om hur tillståndsgivningen till nya fristående skolor går till. Sker det på ett rättsäkert sätt, är bedömningarna likvärdiga och garanteras en godtagbar kvalitet på undersökningen, är några av frågorna. Förstudien tittar också på hur en granskning kan gå till.
- Något kan vara granskningsvärt, men inte granskningsbart, förklarar Gudrun Antemar.
Riksrevisionen planerar under de kommande tre åren tio till tolv granskningar av skolan. Det är med myndighetens mått mätt, en stor granskning.
Vad som ska granskas, tar de tre riksrevisorerna själva initiativ till och beslutar om.
Uppdraget är att i efterhand studera effekter och effektivitet. Styr staten på ett så effektivt sätt med resurserna att målen uppfylls?

Det bör enligt Riksrevisionen gå några år innan en granskning av en ny verksamhet eller nya reformer kommer till stånd. 
Vilka övriga områden utöver tillståndsgivning för friskolor som rikrevisionen ska granska de närmaste åren är ännu inte fastlaget.
Det är en grannlaga uppgift att granska statens styrning när det gäller ett område som skolan eftersom själva genomförandet av skola sker av kommunala och fristående huvudmän.
Det kommunala självstyret är en av grundbultarna i vår konstitution.
Det finns också många aktörer i styrkedjan, från riksdagen ner till den enskilde läraren i klassrummet. Ansvaret för måluppfyllelsen delas av många.
- Skolhuvudmannens ansvar är hur växlingen mellan statens styrning och skolorna sker, säger Gudrun Antemar.

I den granskning som kom i somras pekade Riksrevisionen på att det delade ansvaret mellan stat och huvudmän komplicerar styrningen.
Den pekade bland annat på att det råder en viss osäkerhet hos skolmyndigheterna, i det här fallet skolverk och inspektion, hur långt dess mandat sträckte sig i fråga om styrning och stöd i förhållande till huvudmännen.
Riksrevisionen pekade också på att staten bör samordna sina insatser bättre, Skolverket och Skolinspektionen borde öka rutinerna för sitt informationsbyte (något som Skolinspektionens generaldirektör berättade om vid Sveriges Skolledarförbunds senaste ordförandekonferens).
Riksrevisionen pekade också på att skolledare och lärare inte hade haft tillräcklig med tid att sätta sig in i Skolverkets stödmaterial när det gäller betygssättning och för få professionella samtal inom och mellan skolor när det gäller betyg och bedömning sker.

Det var kanske inte några nyheter som revisionen kom med när det gäller betygssättning. Men värdet ligger bland annat i, menar Gudrun Antemar, att regelbundet återkomma och peka på hur viktigt det är att statens styrning finns i hela kedjan, i det här fallet ända ut till skolledare och lärare. De som ytterst har uppdraget att se till att Sveriges elever når de mål som riksdagen ställt upp för skolan.

Kerstin Weyler

(Nr 10/2011)