Rättvis betygssättning kräver god dokumentation

I januarinumret av Skolledaren kan man läsa om hur skolor, främst rektorer, tyngs av alla dokumentationskrav.  Jag håller med om att kraven successivt har ökat. En del av kraven finns i skollagen. Annat finns i andra lagar som gäller för arbetsplatser rent generellt till exempel arbetsmiljö- och diskrimineringslagen.
I samma nummer av Skolledaren finns också synpunkter på min utredning Riktiga betyg är bättre än höga betyg (SOU 2010:96). Bland annat finns en skepsis mot en ökad dokumentation, som förslaget delvis kan innebära. I artikeln säger Lars Flodin, ordförande i Sveriges Skolledarförbund, att ”Vi måste självklart jobba för att göra betygssättningen mer sakligt grundad. Där har vi rektorer ett stort ansvar, men att byråkratisera skolan ytterligare är inte rätt väg att gå”.
Reaktionerna på förslagen har mest handlat om byråkratisering och administration. Förslagen syftar dock främst till ökad rättssäkerhet – inte en ökad byråkratisering i skolan. Oavsett om en omprövning införs eller inte krävs ordning och reda i lärarnas betygsunderlag.

Dokumentation är inte heller någon nyhet i skolan. Det finns indirekta krav på att lärare ska dokumentera elevernas kunskaper. I den nya läroplanen för grundskolan, Lgr11, anges att läraren utifrån kursplanernas krav allsidigt ska utvärdera varje elevs kunskapsutveckling. Läraren ska, muntligt och skriftligt, kunna redovisa detta för eleven och hemmen samt informera rektorn.
Läraren ska vidare utnyttja all tillgänglig information om elevens kunskaper i förhållande till de nationella kunskapskraven och göra en allsidig bedömning av dessa kunskaper. En lärare med många elever har således mycket att hålla reda på. Det kan man inte göra utan att ha en ordentlig ordning på sitt betygsunderlag.
I den nya skollagen klargörs att läraren på begäran ska upplysa eleven och elevens vårdnadshavare om skälen för det satta betyget. Läraren blir från och med den 1 juli skyldig att ändra ett betyg om det visar sig att betyget är uppenbart oriktigt och om det kan ske snabbt och enkelt. För att kunna göra detta måste det rimligen finnas ett sakligt underlag där varje elevs visade kunskaper relateras till kursplanens kunskapskrav.

Utredningen har ansett att läraren ska ha ett bra och transparent betygsunderlag och har därför föreslagit att läraren ska dokumentera de kunskaper som har betydelse för betygssättningen. Hur detta ska ske har vi inte tagit ställning till, men det är angeläget att lärare får stöd i någon form, till exempel allmänna råd. Skolverket har tagit fram allmänna råd för en skriftlig individuell utvecklingsplan med omdömen (SKOLFS 2009:16). I dessa anges bland annat att lärarna ska ha gemensamma rutiner för dokumentation av elevernas kunskapsutveckling och bör använda ett sakligt språk i dokumentationen. Det är märkligt att det finns krav på hur en individuell utvecklingsplan ska dokumenteras, men inte hur läraren ska bygga under sin betygssättning.

Det finns redan möjligheter i den nya skollagen att ändra uppenbart oriktiga betyg och det räcker i det här läget och det är bättre om resurserna istället läggs på att göra rätt från början, säger Lars Flodin.
Självklart är det bäst att lärare och rektorer gör rätt från början. Detta har vi också poängterat. Men för att göra rätt från början krävs att betygssättningen är rättssäker och grundas på ett sakligt och allsidigt underlag. Om eleven under undervisningen är väl informerad sin kunskapsutveckling och förstår skälen till det kommande betyget saknas sannolikt också behovet av en omprövning.

Leif Davidsson
Särskild utredare, medlem i Sveriges Skolledarförbund sedan 1970-talet

(Nr 2/2011)