Mellan 1992 och 2005 hade socialnämnden i Linköping hand om en rad skollagsreglerade ärenden som rör enskilda elever, bland annat skolpliktsärenden. Under den tiden behandlade socialnämnden inte ett enda skolpliktsärende.
Barn- och ungdomsnämnden var "beställare", men tyngre individärenden när det gällde enskilda elever hade socialnämnden hand om, som avstängning och förvisning av gymnasieelev, uppskjuten skolstart och skolpliktsärenden, inklusive eventuella vitesförelägganden utifrån elevers skolplikt och föräldrars skyldigheter kring skolplikten.
1 januari 2005 avskaffade Linköpings kommun beställar-utförar-konstruktionen på sin kommunala organisation. Barn och ungdomsnämnden fann då flera fall där barnen inte kom till skolan, vissa barn hade inte varit i skolan på flera år, trots att skolan både agerat själv och anmält till socialtjänsten.
- Socialnämnden hade inte hanterat ett enda skolpliktsärende, konstaterar Gunnar Olausson, nämndsamordnare för barn och ungdomsnämnden. De hade bara tittat på problemet från socialtjänstens perspektiv och glömt bort skollagen.
- Ingen hade bevakat frågan om barns rätt att gå i skolan.
När barn och ungdomsnämnden tog över skolpliktsärendena från socialnämnden i Linköping, minskades elevfrånvaron.
Tydliga rutiner infördes för hur skolan - och nämnden - ska reagera när barn inte kommer till skolan.
De nya rutinerna gäller alla skolpliktiga elever från årskurs ett till nio och innebär att klassföreståndaren har en anmälningsplikt till rektor om barnet under en fyraveckorsperiod har en ogiltig frånvaro på mer än 20 procent.
Rektor ansvarar för att en utredning görs om vilka skäl som ligger bakom. Vid tveksamheter ska rektor göra en anmälan till både skolsekreterare och socialnämnd.
Skolsekreteraren bedömer orsakerna till barnets frånvaro och om föräldrarna gjort vad som ankommer på dem. Brister föräldraansvaret kan barn- och ungdomsnämnden (i sista hand) besluta att vårdnadshavaren föreläggs skyldigheten att vid vite se till att barnet kommer till skolan.
Händer det inget från föräldrarnas sida då kan barn- och ungdomsnämnden som en yttersta signal fatta ett nytt beslut där man begär att länsrätten dömer ut ett vitesföreläggande på 10 000 kronor per vårdnadshavare. Dessförinnan har dock skolan alltid vidtagit mängder av andra åtgärder.
- Det är viktigt att vi reagerar snabbt och tydligt när ett barn inte kommer till skolan, säger Birgitta Ståhl- Öckinger, ordförande i Linköpings barn- och ungdomsnämnd. Med våra nya rutiner betonar vi barnperspektivet på ett tydligare sätt.
- Vi hävdar barnens rätt till skolan, samtidigt som vi betonar föräldrarnas skyldighet att se till att de kommer dit.
Linköpings kommun har tidigare fått kritik från Skolverket för hanteringen av ett fall där en flicka inte hade varit i skolan på två år. Skolan hade vid tre tillfällen lämnat in en anmälan till socialtjänsten, utan resultat när det gällde skolplikten.

Sedan de nya rutinerna infördes har ett femtiotal skolpliktsärenden behandlats.
Två ärenden har två gått till vitesföreläggande och vidare till länsrätten för utdömande av vitet.
- De flesta fallen där barnen uteblir från skolan beror på sociala problem eller att barnet har egna problem som adhd, ångest eller kamratproblem, berättar Eva Hallerström, som utreder skolpliktsärendena..
- Men vi granskar också vårdnadshavarnas roll.
Hon menar att de nya rutinerna även kan vara ett stöd för föräldrarna.
- Vi förklarar ansvaret för dem, samtidigt som vi tillsammans försöker hitta en bra lösning.

Sett från barnets perspektiv har de nya rutinerna varit väldigt lyckade, menar Gunnar Olausson.
- Det kanske kan uppfattas som hårt att man begär att länsrätten ska döma ut ett vite på tio tusen kronor till föräldrar som kanske redan har dålig ekonomi. Samtidigt kan vi konstatera att vårt arbete faktiskt inneburit att eleverna kommer tillbaka till skolan.
- Det är viktigt att samhället uppmärksammar den här frågan och står upp för principen att barnen har rätt att gå i skolan.

text: Marita Andersson