|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
"Våra slutsatser är berättigade"
Peter Gill, handledare för Anne-Lie Lindström som skrivit den D-uppsats som kritiserades i förra numret av Skolledaren, bemöter kritiken. Uppsatsen behandlar de hundra första anmälningarna till Barn- och elevombudet, BEO.
Kerstin Lööv har genomfört ett beundransvärt detektivarbete som underlag till artikeln ”Lärare mobbar elever” – nej, så var det inte alls i januarinumret av Skolledaren. Hon har gjort en noggrann undersökning som delvis bygger på det underlag min amanuens Anne-Lie Lindström och jag använde i en artikel till DN Debatt för två år sedan.
Skolledaren menar att våra slutsatser inte motiveras av de data vi hade tillgång till. Skolledaren lyckades bara ”hitta två fall där lärare reellt kränkt en elev, och i båda fallen begär BEO skadestånd”.
De är självklart att vår databas är bristfällig, fördjupad information om ”vad som hände sedan” saknas, men den är autentisk. Detsamma kan sägas om Skolledarens databas, men databaserna är inte desamma.
Jag vill dra en direkt parallell med våldtäktsanmälningar. Det land, av 21 länder, med högst anmälningsfrekvens per 100.000 invånare är Sverige (cirka 40 anmälningar per 100.000), jämfört med cirka 4 anmälningar per 100.000 invånare i Ungern, det vill säga 10 gånger fler anmälningar i Sverige. Här kan vi verkligen tala om en beundransvärd anmälningsbenägenhet. Problemet är att få svenska anmälningar leder till ett domslut. Antalet domar i relation till anmälningar innebär att Sverige hamnar bland de fyra sämsta av 26 länder.
Det finns en stor risk att samma mekanism är verksam då det gäller anmälningar om kränkningar i skolan.
Att BEO:s granskning inte ledde till en ”fällande dom” behöver inte betyda att en kränkning inte har skett.
BEO:s verksamhet och agerande har betytt mycket för att öka svenska skolbarns trygghet men myndigheternas hantering och beslut bör tas med försiktighet.
Jag vidhåller att ”indikationen”, utifrån en obruten sekvens spontana anmälningar om mobbning, trakassering och kränkningar i svenska skolor, är att en signifikant andel av det fåtal utsatta barn i svenska skolor utsätts av lärare (eller av skolan som institution).
Den internationella forskningen om lärarmobbning är klen men vissa data finns. Till exempel, i en stor australiensisk studie där 40 % elever ”någon gång” samt 10 % ”ofta” uppgav sig trakasserade av andra elever, var det ca 37 %, ”någon gång”, samt 8 % ”ofta”, som uppgav sig trakasserad av sina lärare. Jag vill mena att ord inte står mot ord, eller data mot data, i de exempel Skolledaren redogör för. Vad som framkommer är två olika bilder av samma verklighet, hämtade från två skilda studier.
I Skolinspektionens kvalitetsgranskning ”Skolornas arbete vid trakasserier och kränkande behandling” uppmanades skolor att ”undersöka om eleverna har förtroende för vuxnas förmåga att hantera utsatthet”, underförstått att vissa brister möjligen finns. Det påpekades att under 2009 fick Barn- och elevombudet och Skolinspektionen in ”cirka 500 anmälningar om kränkande behandling, där anmälaren ansett att skolan inte gjort tillräckligt för att stoppa kränkningarna”.
Sedan BEO tillkom den 1 april 2006 har 59 beslut om skadestånd fattats. Av dessa handlade ”21 om kränkningar från vuxna gentemot barn och elever”, det vill säga, cirka 40 procent av anmälningarna handlade ”om barn eller elever som uppger att de blivit kränkta av vuxna i sin skola/förskola”.
I sann vetenskaplig anda borde utgången av en jämförelse mellan vår artikel i DN och Skolledarens granskning vara – att mer forskning behövs.
Peter Gill, professor i pedagogik
Högskolan i Gävle
|
|
- Ni har begränsat synfältet!
Skolledaren har inte använt sig av någon databas för den genomgång vi presenterade i nr 1/10. Vi använde helt enkelt, fall för fall, av den kompletta redovisningen i BEO:s beslut, med BEO:s mycket fylliga återgivande av själva anmälan, BEO:s utredning av fallet med skolans kommentar till anmälan och anmälarens kommentar till den kommentaren, BEO:s slutsatser och beslut.
Anser Peter Gill att BEO är dåliga på att tillämpa lagen om förbud mot kränkande behandling av barn och elever? I så fall – visa det.
Det Skolledaren fann var att det ingalunda var en tredjedel som handlade om lärare som mobbar elever – ens i själva anmälningarna (i Skolverkets återgivande av dem).
Anser uppsatsskrivaren och Peter Gill, som var hennes handledare, att den autentiska anmälan inte stämmer med BEO:s återgivande av anmälan – visa då det.
Godkänner Peter Gill BEO:s tolkning av lagen att en tillrättavisning inte är en kränkning? Om inte bör du väl se till att det resonemanget behandlas i uppsatsen.
Peter Gill drar paralleller till anmälningsbenägenheten i Sverige jämfört med andra länder när det gäller våldtäkt. Den är hög men antalet domar där det fastslås att det var en våldtäkt är lågt i Sverige.
Vad har det med saken att göra? ”Det finns stor risk att samma mekanism (min kursiv) är verksam då det gäller anmälningar om kränkningar i skolan”. Då får man väl bevisa det först? Är det en vetenskaplig approach att man bara behöver utgå från sina förutfattade meningar?
Peter Gill skriver att det faktum att BEO:s granskning av en anmälan om kränkning ibland inte leder till ”fällande dom” inte behöver betyda att en kränkning inte har skett.
Nej, det säger vi inte heller, men man kan väl inte i en vetenskaplig uppsats hävda att det finns en automatik åt det andra hållet? Att om en anmälan om kränkning skett så har en kränkning skett?
Peter Gill berättar att i en australiensisk studie så uppgav 37% av deltagande elever att de någon gång varit trakasserade av sina lärare. Jaha. Vad har det med halten av relevans i anmälningarna till svenska BEO att göra?
Peter Gill skriver att i de omkring 500 anmälningarna hittills till BEO har BEO i 59 fall krävt skadestånd och att 21 av de fallen handlat om kränkningar från vuxna och att det då skulle vara 40% ”av anmälningarna” som handlade om kränkningar från vuxna..Jag hävdar inte att det inte kan ha skett kränkningar från vuxnas sida i fall som inte lett till skadeståndskrav, men 21 skadeståndsfall med vuxna inblandade på 500 anmälningar blir inte 40% av anmälningarna, det blir 4,2%.
Uppsatsskrivaren skriver uttryckligen att hon förutsätter att det som framstår i anmälan är den relevanta versionen om vad som hänt och det är så uppsatsen är upplagd. Då skulle BEO:s utredning alltså vara helt irrelevant? Då bör man visa det. Men då måste man våga titta på den och inte agera som att BEO:s utredning a priori är irrelevant.
Ett exempel: Föräldrarna till en kvinnlig muslimsk elev har förbjudit henne att vara med på samlevnadsundervisning. Föräldrarna anmäler skolan för ”diskriminering”. Är det ointressant att BEO kommer fram till att eleven utifrån svensk läroplan och svensk lagstiftning inte varit utsatt för diskriminering? Vad händer med omfånget på ens iakttagelser i ett sådant fall om man bara går på själva anmälan?
Peter Gill påstår att Skolledaren anser att slutsatserna i uppsatsen och DN-artikeln inte motiveras av de data man ”hade tillgång till”.
Nej, jag anser att det anmärkningsvärda var att ni valde att avstå från att ta del av hela bilden. Det är ni själva som nöjt er med att utgå enbart från själva anmälan och ta den för given.
Kerstin Lööv
(Nr 3/2010)
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|