Ovala bordet – inte rummet. Här trängs Timrås förskolechefer tillsammans med skrivare, postfack och skåp. Men här planeras också fortbildning av förskolans personal, som till exempel implementeringen av den nya skollagen.

- Det finns nog ingen grupp som bar läroplanen så nära hjärtat som förskolans personal, säger Birgit Edén, en av Timrås förskolechefer. Så vi beslöt att börja med skollagen.
Birgit Edén förskolechef för Tallnäs förskola har vikt några eftermiddagstimmar tillsammans med Johan Holm och Marie-Louise Gustafsson att tala om hur förskolan i deras kommun, Timrå, har förberett sig för ny läroplan och ny skollag.
Det är trångt i deras sammanträdesrum en trappa upp i Tallnäs studiecentrum, mitt emot Birgit Edéns förskola. På väggen en whiteboard full anteckningar om aktiviteter. Arbetsrummen ligger alldeles intill och flera telefonsamtal får lov att klaras av medan vi resonerar.
-Det är vår kreativa hörna!
Här började diskussionerna om hur den cirka 200 personer starka förskolepersonalen i Timrå skulle ta sig an de förändringar som nu gäller från den 1 juli.

De bestämde att dela in personalen i fyra grupper, köra en föreläsning per grupp under en arbetsplatsförlagd kvällsträff och sedan fortsätta diskussionerna med hjälp av samtalsledare ute på de olika förskolorna, eller ”stugorna” som Birgit säger. Här är det en som varit med sedan Barnstugeutredningen.
Förskolans reviderade läroplan träder i kraft den 1 juli, men Birgit och hennes kolleger tog som sin utgångspunkt i förarbetet kring den nya skollagen:

”Integreringen av förskolan i den nya skollagen visar att förskolan intar platsen som det första steget i utbildningssystemet”.
- Visst fanns det lite motstånd, säger Birgit Edén, varför ska vi börja kalla verksamheten undervisning?
- Det fanns en rädsla för att förskolan skulle förlora sin egenart, att det skulle bli för mycket skolkultur, säger Marie-Louise Gustafsson.
Johan Holm håller med:
- I början var det nog många som såg det så, men nu ser vi att det är undervisning som vi håller på med.
Det blev ett intensivt läsande av lagtexter och diskussionerna som följde handlade om uppdraget och hur man skulle tolka det.
Förskolan är det viktiga första steget och, menar Johan, det blir ännu tydligare att förskolan är till för barnen. Och lättare för att förklara för föräldrarna, att -  nu jobbar vi så här.

Det finns en del föräldramotstånd att ta sig igenom. Några föräldrar tycker det här med utvecklingssamtal är ganska onödigt och är ganska likgiltiga.
- Det är fantastiskt kul med skollagen, säger Birgit. Förskolan är för barnets egen skull, tidigare har vi nog betraktats som en servicefunktion till föräldrar.
Förskolan är nu i sin egen rätt. Den har fått en egen kvalitetsstämpel – ”det känns i rummet”.
Men hur ska vi sätta ord på detta och jämföra över tid, det funderade förskolecheferna mycket på under planeringen av kompetensutvecklingen.
Ett viktigt beslut var att det skulle få ta tid. Förändringen av läroplanen får vänta tills alla diskuterat klart förändringarna i skollagen.

När förskolan integreras i skollagen, får den också samma kompensatoriska uppdrag som andra skolformer. Redan tidigt ska förskolan se till att alla barn utifrån egna förutsättningar utvecklas så långt som möjligt mot utbildningens mål.
Det kompensatoriska uppdraget fick bland annat förskolans personal i Timrå att börja fundera på hur man arbetar med språkutveckling. Rent konkret handlade det bland annat om att undersöka hur mycket böcker på andra språk än svenska som fanns i bokhyllorna.
Ett annat exempel var att man såg på sitt sätt att kommunicera – var det till exempel helt självklart att alla asylsökande familjer, ofta trångbodda, har tillgång till en dator?

Intresset för de nya styrdokumenten skiftade förstås. Några var jättesugna på att sätta igång och läste igenom materialet och började samtalet.  Det spreds sig, och förskolecheferna kan konstatera att självkänslan har höjts.
Förändring mot ”det första steget i utbildningen” och det kompensatoriska uppdraget är en tydlig fingervisning av regeringens ambition mot att förskolan ska lägga grunden för det livslånga lärandet.
I förskolans läroplan har det bland annat fått till följd att det finns uttalade riktlinjer vad förskollärarens ska svara för och vad arbetslagets ansvar är. I den tidigare läroplanen fanns skrivningar om” alla i förskolan” och ”arbetslaget skall”.
Diskussionen om de förändrade yrkesrollerna i och med den nya läroplanens skrivningar, har ännu inte satt igång. Det blir höstens uppdrag för arbetslagen.
- Vi måste påminna varandra att det allt måste få ta sin tid, säger Marie-Louise Gustafsson. Alla ska vara med på tåget. Vi är första länken i utbildningskedjan, men vi är inte starkare än vår svagaste länk.
- Vi förskolechefer måste tillåta oss att det tar tid, att processen har sin gång, och våga säga: nu pausar vi, säger Birgit Edén

Redan är dock förskolecheferna inlästa på det som gäller förskolechefen (liksom rektors) ansvar och uppdrag i den nya lagtexten.
- Det är jättebra! Det ger oss äntligen kraft att hävda förskolan gentemot politikerna, säger Birgit Edén. Det är en härlig grundkänsla att utbildningen börjar i förskolan. Att vi är pedagogiska ledare är mer uttalat nu än tidigare.
Timrå kommuns organisation är platt, det är många uppdrag som vilar på en förskolechef.
- Är det någon arbetsuppgift jag skulle vilja bli avlyft så är det fastighetsfrågorna, säger Birgit Edén. Det tar så mycket tid och är så segdraget.

Samtalet om förskolans uppdrag och den reviderade läroplanen går vidare. Ett resultat som förskolecheferna i Timrå ändå kan se är att teamkänslan över hela förskolan har ökat. Inte lika mycket tid som tidigare går åt för att jämföra förskolor och dess förutsättningar med varandra. Det finns mer energi.
För förskolans chefer återstår det också många samtal. Kring det ovala bordet men också ute i verksamheten.
Förskolechefen som pedagogisk ledare – det tål att tänkas på.

Kerstin Weyler

(Nr 6/2011)