Lotta, en tvååring med köldbitna kinder, kommer in genom dörren på Ryets förskola. Hon tar av sig stövlarna och tultar i väg till hyllan där hon ställer dem snyggt och prydligt. Det märks att hon är van att på egen hand klara sådana sysslor.
- Vi tar fasta på det kompetenta barnet, säger Christina Adlerborn, rektor för Ryets och Rävekärrs förskolor.
Och då menar hon att barn lär sig i alla situationer, oavsett om det rör sig om att ta av eller på ytterkläderna eller att tyda bokstäverna. Vi är långt ifrån begreppet dagis och den verksamhet vi associerar med det - ett ställe där barn vistas när föräldrar arbetar och där personal hittar på roliga lekar. Förskola är den rätta benämningen, särskilt med tanke på att det numera finns en nationell läroplan för förskolan, Lpfö 98.
- Det är en helt annan tyngd i läroplanen, som är ett statligt styrdokument, än i det tidigare vägledande pedagogiska programmet, säger Lars-Erik Larsson, förvaltningschef för Barnomsorgs- och utbildningsförvaltningen, under vilken de trettiosju kommunala förskolorna i Mölndal sorterar. Läroplanen underlättar en långsiktig planering av utbildningsinsatserna för barn mellan 1 och 16 år och har bidragit till att samarbete mellan förskolan och skolan har stärkts.
- Men, det viktigaste, tillägger han, är kanske att läroplanen tydliggör att förskolan ingår i det livslånga lärandet, d v s är första steget i utbildningssystemet och inte en verksamhet vid sidan om, som tidigare.

I praktiken, tycker Christina Adlerborn, innebär läroplanen dels att barnet kommer i blickpunkten på ett helt annat sätt och att tydligheten i samarbetet med föräldrarna har ökat och dels att förskolor har kunnat profilera sig.
- Den sociala fostran, ett inslag i det pedagogiska programmet, är nu nedtonat till förmån för barns utveckling och lärande, säger hon. Ingenstans i läroplanen står det att vi behöver ta hänsyn till familjers sociala situation. Det är helt och hållet barns behov som vi ska ta hänsyn till och inte föräldrars.
Dock är kommunikationen och relationen med föräldrar fortfarande en förutsättning i det pedagogiska arbetet, men samarbetet har ändrat karaktär. I dag är förskolan en rättighet för alla barn, vars föräldrar arbetar eller studerar och den allmänna förskolan gäller från fyra års ålder. Därför ställer föräldrarna större krav på kvaliteten och är inte som tidigare bara tacksamma över att ha fått en plats.
- Det kvalitetstänkande som präglar dagens förskola har även föräldrarna, säger Britt Johansson, som är en av de tre områdescheferna i Mölndal och som ansvarar för åtta skolor och tolv förskolor. Föräldrarna är mycket mer intresserade av att höra vad förskolan arbetar med. Kanske tack vare att personalen har blivit duktigare på att beskriva sin verksamhet.
Personalen har överhuvudtaget stärkts i sin pedagogroll. Lärandet som grund för verksamheten tillåter medvetna satsningar på exempelvis miljöfrågor eller litteraturläsning. I Mölndal finns förskolor som är av Håll Sverige Rentstiftelsen "Grön Flagg"-certifierade och där barnen och personalen arbetar aktivt med miljöfrågor som ett pedagogiskt koncept. Andra är diplomerade efter fastställda kriterier som förskolor med litteraturprofil, vilket betyder att bokläsning är ett inslag i det dagliga arbetet på ett målmedvetet och dokumenterat sätt.
Har då ledarskapet i förskolan förändrats i och med läroplanen? Enligt förvaltningschefen Lars- Erik Larsson och områdeschefen Britt Johansson är uppdraget detsamma och någon löneuppgradering har inte skett. Däremot har befattningarna ändrats. Alla förskolechefer kallas sedan en tid tillbaka för rektorer och syftet med det har varit att jämställa skola och förskola och därmed förverkliga intentionerna i de statliga styrdokumenten. Enligt förslaget till den nya skollagen ska förskolechefer kallas just för rektorer.
- Anledningen till att vi ändrade befattningarna t o m innan förslaget kom var det faktum, säger Lars-Erik Larsson, att Mölndal vid millennieskiftet hade chefer som arbetade med blandade former, förskola och skola, och det skapade en något tungrodd organisationen.
Christina Adlerborn arbetade tidigare som rektor för både förskola och skola. Ett arbete som hon värderar högt och gärna skulle vilja fortsätta med om det inte vore för att uppdraget var för omfattande med sina drygt femtio anställda.
- Ledarskapet handlar om personlig kommunikation, säger Christina. I och med att jag inte hann kommunicera med alla höll sig en del till den yttre cirkeln, där det är lätt att tycka att saker och ting inte berör en.
Visst fanns det svårigheter i början med att gå in på skolans arena!
- Jag kunde snabbt sätta mig in i skolans formaliteter, säger hon. Den pedagogiska delen hanterade jag också utan problem. Det som däremot var det allra svåraste var att få legitimitet bland lärarna.

Hennes frågor om förhållningssättet till barnen och om sättet att arbeta uppfattades förmodligen som hot. Den största skillnaden mellan skola och förskola, förklarar hon, har med målen att göra. Förskolans läroplan har inga uppnåendemål, utan bara strävansmål, vilket gör att man inte främst fokuserar på barnens prestationer. I förskolan verkar pedagogen för att barn stimuleras och utvecklas som människor. Grundsynen är att barn lär sig själva. I skolan talar man om för barnen vad de ska göra medan i förskolan är de vuxna med i barnens aktiviteter.
I dag börjar man i Mölndal gå ifrån den blandade formen för rektorernas ansvar.
- Tanken med att ha spår ett - sexton år var god, säger Britt Johansson, men arbetet tog mycket krafter och rektorerna kände sig splittrade mellan de olika verksamheterna. Och det var förskolan som blev förlorare, där personalen fick klara sig mycket själva.
Men man lyckades delvis att jämställa förskolan med skolan, tycker Christina Adlerborn. Förståelsen för att barn kommer till skolan med en historia och att de har ledsagats av duktiga pedagoger är påtaglig. Förskolan förstår å andra sidan att det finns en fortsättning på deras arbete.
Den största vinsten med den nya förskolan är kanske ändå att det finns en insikt om att det inte längre handlar om omhändertagande utan lärande. Att diskutera föräldraskap visavi förskola är inte längre relevant.

text: Danuta Ciasnocha

(5-6/2006)