I Umeå jobbar ett forskarlag praktiskt med att minska bullret på stadens förskolor.

I projektet ingår sexton förskolor samt några referensförskolor, där forskarna inte gör någonting alls. Varje förskola genomför var sin åtgärd och de enskilda åtgärderna ska sedan kunna bedömas och information spridas mellan förskolorna om vilka åtgärder som är mest effektiva.
Kommunen har även gått med på att minska antalet barn i några grupper för att förbättra ljudmiljön för personal och barn.
Det är forskare vid Högskolan i Gävle som genomför projektet så frågan är varför de gör det just i Umeå?
– Vilken annan kommun skulle gå med på att minska antalet barn i grupperna för att bidra till bullersänkningar? blir den retoriska motfrågan från professor Anders Kjellberg, som är projektledare.
– Huvudsyftet är att genomföra praktiska åtgärder för att få ned bullret. Nu får vi först en bra beskrivning av hur det ser ut. De mätningar vi gjort visar visserligen att man ligger klart under gränsvärdet för buller, 85dB, och det är osannolikt, annat än i mycket enstaka fall, att personal eller barn får hörselnedsättningar av bullret. (Ljudet från en lastbil på tio meters håll ligger på omkring 80 dB, red anm.)
– Men, en dålig ljudmiljö är ändå ett stort problem. Det stör, skapar trötthet, stressar, drabbar inlärning och minne, konstaterar Anders Kjellberg.

Antalet rapporter om ohälsa bland förskolepersonal har ökat kraftigt under senare år. Symptom som trötthet, stress, ljudkänslighet och tinnitus är tämligen frekventa.
Vad som initialt kan göras är att bygga om lokaler, göra om ventilationen och sätta in ljuddämpande material – samt alltså att minska antalet barn i grupperna.
– Men det går inte att helt bygga bort ljudvågorna, som i ekofria rum. Ingen vill vistas i sådana miljöer eftersom det blir svårare att kommunicera med tal där. Man måste få en balans mellan efterklang och ljudvågor för att kunna göra sig förstådd på några meters avstånd, förklarar Anders Kjellberg.
Han tycker att det är mycket egendomligt att inte mer har gjorts vad gäller både förskolan och skolan.
– På många skolor har vi en förfärande ljudmiljö, jag förstår inte hur de som sitter längst bak i ett klassrum över huvud taget kan höra vad läraren säger.
Oftast handlar det då inte om själva bullernivån, utan om efterklangen, som gör att det blir ett murrigt ljud. Om efterklangen ligger kvar för länge så maskeras det efterkommande ljudet och det blir som att prata i en kyrka.
– Det är en makalöst stor variation mellan akustiken i olika förskolor och skolor och det hänger inte på pengarna om man vill skapa en bra akustik. Sveriges rikaste kommun Vellinge har en helt bedrövlig ljudnivå och har inte gjort någonting åt det. En dålig ljudnivå påverkar hela atmosfären i skolan, den blir oattraktiv, icke inbjudande, anser Anders Kjellberg.

Han menar också att det genom ombyggnader går att skapa väldigt bra akustik utan att det krävs några våldsamma summor.
– Även barn med lättare hörselskador ska kunna gå i skolan. En dålig akustisk miljö drabbar de barn hårdast som även av andra skäl har det svårt i skolan.
– Skolan som inlärningsmiljö är väldigt beroende av den akustiska miljön. Det räcker inte med att höra vad som sägs, man ska kunna göra det utan ansträngning också.
– Att bara identifiera vad som sägs tar i en dålig ljudmiljö så stor del av ens kapacitet i anspråk att man inte har så mycket kvar till vidarebearbetning och lagring av informationen sedan.
– Man minns helt enkelt inte vad som sagts.

text: Bill Erlandsson

(Nr 9/2009)