Andelen privat anställda skolledare ökar, inte minst i storstäderna. Men det finns inget avtal som ger underlag för lokal facklig tid för de medlemmarna. Vilka kan de organisatoriska och ekonomiska konsekvenserna komma att bli för förbundet av den snabba privatiseringen av landets skolor? Det vill Sveriges Skolledarförbunds Stockholmsdistrikt att förbundet ska utreda.
I Stockholms stad finns läsåret 2006/2007 totalt tvåhundrafyrtiosex grundskolor. Etthundrasextioen är kommunala, åttiofem är fristående. Inför nästa läsår finns trettioen nya ansökningar för fristående grundskolor och ytterligare fem för fristående särskola.
Kommunen kan inte påvisa att någon av dessa ansökningar medför, som det heter i skollagen, "påtagligt negativa, ekonomiska, organisatoriska och pedagogiska konsekvenser för kommunens skolväsende", och i propositionstexten bakom lagen finns ingen vägledning för vad som är "långtgående negativa effekter" i storstäder, påpekar Stockholmsdistriktet. Där nämns enbart glesbygdsproblematiken.
Om samtliga trettiosex ansökningar med ett elevantal på tolvtusen blir godkända, kommer cirka 30 procent av det totala elevantalet i Stockholm att gå i fristående skolor mot dagens 15 procent.

Inför 2007 års gymnasieval fanns drygt åttio gymnasieskolor etablerade i Stockholms stad. Bara tjugonio av dem är kommunalt drivna. Under den gångna tioårsperioden har de fristående gymnasieskolorna ökat sin marknadsandel i staden från fyra till 25 procent.
Inför läsåret 2008/2009 har ytterligare fyrtiotre ansökningar som gäller etablering av gymnasieskolor i Stockholms stad inkommit till Skolverket. Det motsvarar närmare tiotusen nya platser vid full utbyggnad.

I kranskommunerna har trettionio ansökningar inkommit, vilket motsvarar drygt sjutusen platser vid full utbyggnad.
- Den här utvecklingen pekar på att allt fler av skolledarna - och därmed både våra befintliga och potentiella medlemmar - successivt kommer att arbeta på fristående skolor, menar Stockholmsdistriktets ordförande Lars Lindgren.
Det kommunala avtalet ger fyra timmar per medlem och år för lokalt fackligt arbete.
- Något motsvarande avtal finns inte på den privata sidan, konstaterar Lars Lindgren.
- Trots att andelen privat anställda medlemmar ökar har vi alltså formellt sett inte rätt att använda den kommunala tid vi får för fackligt arbete till att hjälpa medlemmar på fristående skolor.
- Samtidigt vet vi att behovet av fackligt stöd till våra medlemmar som är anställda i privat verksamhet är minst lika stort som i kommunen. Arbetsgivarna i friskolor är många gånger mindre nogräknade när det gäller att respektera lag och avtal.
Lokalavdelningen ansvarar dock för samtliga medlemmar inom sitt geografiska område.
- Som medlem har man rätt att förvänta sig samma hjälp och stöd från sin fackliga organisation oavsett arbetsgivare, betonar Lars Lindgren.

Problemet är förmodligen ännu främst ett storstadsfenomen, men det är sannolikt att utvecklingen inom en snar framtid sprider sig även till mindre orter, bedömer Stockholmsdistriktet, som därför vill att förbundsstyrelsen utreder hur förbundets sätt att arbeta ska utvecklas för att kunna ge även de medlemmar som är anställda inom fristående skolor en bra facklig service.
Man vill också att förbundet undersöker förutsättningarna för att skriva avtal om facklig tid med de större arbetsgivarna på den privata sidan (KFS, Almega, KFO, Arbetsgivaralliansen med flera).
Man bör också, anser Stockholmsdistriktet, fundera över hur förbundets centrala resurser behöver förstärkas* för att kunna stötta det lokala arbetet för medlemmar anställda inom privat verksamhet.

text: Kerstin Lööv

*I så fall skulle det handla om en ytterligare förstärkning. Förbundet har nyligen förstärkt sitt kansli.