För att undersöka effekten av decentralisering och ökad självständighet i den kommunala skolan, har Linköping sjösatt ett tvåårigt försök med kommunala friskolor.
I Linköping genomfördes under 2003-2004 en omfattande förändring av utbildningsområdet, i syfte att åstadkomma en tydligare politisk ledning av skolan.
Bland annat delades kommunens skolor in i åtta områden, där rektorer från skolorna i respektive område ingår i en ledningsgrupp under en områdeschef, som i sin tur är underställd chefen för Linköpings kommunala skolor.
De båda utbildningsnämnderna fick också ett helhetsansvar som styrelser för skolan - kommunen lämnade den beställar-utförarmodell som infördes i början av 90-talet, då den inte ansågs tillräckligt effektivt kunna kombinera decentralisering med tydlig politisk styrning.

Parallellt med att den nya organisationen bildades fanns tankar om att också skapa utrymme för en ännu mer decentraliserad skolform, närmare knuten till det omgivande samhället.
Modellen utvecklades efter intervjuer med skolledare i kommunen.
- Det finns ingen färdig organisationsmall för kommunala skolor som skulle vilja jobba mer självständigt, säger Agneta Sandén, utbildningschef i Linköping.
- Det politiska målet var att inom den kommunala organisationen skapa förutsättningar som påminner om dem i de fristående skolorna, och som kan tänkas gynna kvaliteten.
- När vi intervjuade skolledarna om vilka frihetsgrader som var viktiga för dem lyfte man upp att man skulle vilja ha stöttning från en verksamhetsstyrelse från det omgivande samhället.
- Däremot var det ingen som var intresserad av en frikoppling från kommunen, till exempel genom förändrade anställningsformer.
Försöket med kommunala friskolor tillämpas enligt en ganska pragmatisk modell som ger skolorna ett visst mått av självstyre och en starkare lokal förankring, utan att lämna tryggheten i det kommunala huvudmannaskapet.
De fem skolorna - fyra grundskolor och en gymnasieskola - har brutits ut ur områdesorganisationen och är direkt underställda utbildningschefen.
Ett visst mått av ekonomiskt självstyre har införts, med rätt för de kommunala friskolorna att överföra överskott i budgeten till följande verksamhetsår (eventuella underskott ska återbetalas på två år).

Viktigast är kanske tillsättningen av en verksamhetsstyrelse för varje skola.
I varje verksamhetsstyrelse ingår fem ledamöter (sju i gymnasieskolan), som representerar både personal, elever, föräldrar och näringsliv.
Verksamhetsstyrelsen är arvoderad och har i uppdrag att följa upp kvaliteten på utbildningarna genom att analysera betygsnivåer, pedagogiska uppföljningar, frånvaro och så vidare.
En viktig del i styrelsens arbete är att diskutera och förslå utvecklingsinsatser för skolan.
Styrelsen, som sammanträder en gång i månaden, fungerar som bollplank och stöd - formellt fattas fortfarande de tunga inriktnings- och resursfördelningsbesluten av barn- och ungdomsnämnden och bildningsnämnden.
Nämnderna har också rätt att dra tillbaka rätten att vara en kommunal friskola, till exempel om skolan kommer på ekonomiskt obestånd.
- Det här är ett lärprojekt som ska utvärderas, framhåller Agneta Sandén.
- Det är möjligt att de skolor som deltar i försöket kommer att fortsätta drivas som kommunala friskolor, men vi bedömer inte att vår organisation i stort kommer att förändras.
- Många skolor och skolledare varken kan eller vill arbeta så här, eftersom det krävs stor förankring hos personalen och förutsättningar att klara sig utan stöd från områdesorganisationen.
- Vi tror ändå att det finns ytterligare ett antal skolor som skulle vilja ansluta sig till de fem kommunala friskolorna om möjlighet ges.
- När vi valde ut de skolor som skulle ingå i försöket tittade vi efter skolor med rätt förutsättningar, där medarbetare och ledning var överens om att det fanns ett intresse för att jobba med ett decentraliserat arbetssätt. Försöket kräver också skolledare med hög självständighetsgrad, som tycker om att ta stort ansvar på egen hand.
Kommunledningskontoret trodde inte att idén om kommunala friskolor skulle locka mer än några enstaka bland kommunens skolledare och blev därför positivt överraskade när många intresseanmälningar kom in.
- Vi tjänstemän var inställda på att bara ta en grundskola och en gymnasieskola, men politikerna ville ha ett bredare försök och till slut kom fem skolor att ingå, berättar Agneta Sandén.

Kerstin Johnsson, rektor för Skäggetorpsskolan, var en av de skolledare som blev nyfikna på att prova att bli en kommunal friskola. Efter att ha förankrat idén hos personalen skickade hon och en kollega in en intresseanmälan.
Inför försöket har det funnits både förväntningar och frågetecken.
- Vi uppmanade lärarna att skriva ner vilka farhågor de hade, och vi såg till att hantera alla frågor på en personalkonferens, berättar Kerstin Johnsson.

Den största oron har gällt anställningsformen, men så länge kommunen fortsätter vara arbetsgivare är personalen positiv. De har blivit mer involverade i skolans styrning och också röstat fram en egen personalrepresentant i verksamhetsstyrelsen.
Efter att ha ägnat en del av våren åt att bygga upp den nya organisationen - få nya rutiner, tillsätta en verksamhetsstyrelse, vänja sig vid det större egna ekonomiansvaret - har den kommunala friskolan blivit vardag.
- Det är egentligen inga jätteförändringar. Det stora är att vi slipper en del möten. Jag kan som rektor vara mer närvarande på skolan när vi inte längre är en del av områdesorganisationen utan arbetar direkt mot utbildningschefen och barn- och ungdomsnämnden.
- Tidigare måste alla beslut först gå via både områdeschefen och chefen för Linköpings kommunala skolor - vi har kapat två nivåer i beslutsprocessen.
Skäggetorpsskolan satsar på att utveckla en egen profil inom matematik och no, och Kerstin Johnsson upplever att det går snabbare att förändra den pedagogiska inriktningen nu. Verksamhetsstyrelsen är pådrivande och engagerad och bidrar även med ett kontaktnät i närområdet.
I den nya organisationen har rektor också större delegerad makt, inte bara vad rör ekonomin utan också i till exempel frågor som rör elevers längre ledigheter eller placeringar i små undervisningsgrupper, vilket tidigare skulle fastställas av områdeschefen.
- Med den här organisationen kan vi lägga mer kraft på vår egen skola. Beslutsvägarna är kortare, jag har mer kontroll på ekonomin - och vi känner en ökad arbetsglädje!
- Reaktionerna från elever, föräldrar och personal har enbart varit positiva. Vi hoppas verkligen få fortsätta driva skolan enligt de nya formerna när försöket upphör nästa år.
Det finns ett antal kommuner i Sverige som inlett försök med kommunala friskolor. Själva begreppet kommunal friskola är mångtydigt och kan betyda allt från en fullständig frikoppling från barn- och ungdomsnämnden (Rösjöskolan i Sollentuna) till en intraprenad, där skolan är en företagsliknande entreprenör i kommunens regi (Östermalmsskolan i Umeå) eller att man har en mer informell avsiktsförklaring, där den politiska nämnden uttalar att skolan får sköta sin verksamhet som den vill (Billingsdalsskolan i Skövde).
Den form som valts i Linköping är mer försiktig än vad som förekommer på andra håll.
- Den stora skillnaden är att vi brutit oss ur områdesindelningen, säger Kerstin Johnsson. Men eftersom vi är en 7-9-skola behöver vi fortfarande samordna oss med andra skolor i Linköpings kommuns upptagningsområde. Ur den aspekten har inget förändrats.
- Visst kan begreppet kommunal friskola verka lite diffust. I början trodde andra skolor att vi hade blivit en "vanlig" friskola och glömde att ta med oss vid utskick och liknande. Men vi är ju fortfarande en kommunal verksamhet, bara med större delegerat ansvar.
- Med vår verksamhetsstyrelse har vi visserligen ett bra bollplank men den politiska styrningen från kommunen är lika stor som tidigare. Barn- och ungdomsnämndens beslut gäller för oss också, även om vi har större frihet i detaljerna, och till exempel kan fatta beslut om vår egen kompetensutveckling.

Försöket ska utvärderas tillsammans med Linköpings universitet, som har följt utvecklingen sedan starten. I utvärderingen fokuseras både på hur verksamhetsstyrelserna har formerat sig och hur rektors arbete ser ut.
- Det här har väckt otroligt mycket frågor och intresse från omgivningen, vilket visar på ett stort behov, menar Agneta Sandén.
Hon tror att det på nationell nivå i framtiden kommer att finnas en ökad öppenhet för att prova den kommunala friskolan som form och driva skolan i flera organisationsformer utan att nödvändigtvis lämna kommunen som arbetsgivare.

text: Jens Liljestrand

(1/2007)