Rektor i friskola har klart mandat men ensamt jobb

Att jobba som rektor på en friskola: Vad är skillnaden jämfört med kommunal skola? Är det ena bättre än det andra? Hur skiljer sig villkoren? Är det två olika ledarskap?

Hans-Erik Karlsson är rektor på Eketånga Montessoriskola sedan tio år. Det är en f-9-skola med tvåhundrafyrtio elever och förskola med tjugoen elever, belägen i stadsdelen Söndrum utanför Halmstad, där det också finns flera Montessoriförskolor som utgör rekryteringsbas till skolan.
Dessförinnan var Hans-Erik Karlsson rektor på en kommunal skola under lika lång tid.
Han menar att det finns för- och nackdelar med båda systemen, men han skulle inte vilja gå tillbaka till en kommunal skola som rektor igen. Det skulle bli för ”trångt”, anser han.
– Jag har ett helt annat mandat att utveckla verksamheten här, även om jag är mer ensam som ledare och det förstås finns svårigheter.
En skillnad är att Hans-Erik Karlsson under tiden i kommunen aldrig hade ett enda konkret lönesamtal med sin arbetsgivare.
– Någon typ av medarbetarsamtal hade jag, men inte med en tydlig struktur som tar upp personliga mål och förbättringsområden.

I dag är lönesättningen individuellt grundad på lokala kriterier och ekonomiska förutsättningar.
– Skolans styrelse består av elevernas föräldrar. Bara lekmän. Jag har lönesamtal med styrelseordföranden och då blir det så att vi lotsar fram varandra i samtalet. Det blir en diskussion om mål och lön.
–Det finns vissa uppdrag som ingår i mitt arbete och som ska uppfyllas. Gör jag inte det har jag inte fullgjort uppdraget fullt ut.
– Om jag lyckas med de mål och projekt ordföranden och jag kommit överens om får jag credit för det i lönesättningen.
– Man har ju inte valt det här jobbet för lönens skull precis, men den blir ju ändå en uppskattning för genomfört arbete.
Sin övertid har han, som kommunala rektorer också ofta gör, förhandlat bort.

– Ett viktigt kriterium i lönesamtalet är att minska sårbarheten för skolan, berättar han.
– Eftersom jag är ensam rektor gäller det att jag organiserar verksamheten på ett sådant sätt att den inte står och faller med mig som person.
– Det får inte vara så att bara jag sitter inne med alla fakta och alla rutiner, utan att det blir bredd i både det formella och informella ansvarsspridandet. Medarbetarna ska kunna fortsätta jobba även om jag av något skäl är borta en tid.
– Det tror jag inte man pratar om på samma sätt inom kommunen. Det är nog typiskt för vår verksamhet, tror Hans-Erik Karlsson.
– Att som uppdragsgivare ha en styrelse bestående av föräldrar är spännande eftersom de är direkt kopplade till skolan. Verksamheten blir mycket mer förankrad både hos eleverna och föräldrarna.

Har du något professionellt stöd i din rektorsroll?
– Jag har externt handledningsstöd via konsulter och jag fick handledning inom ramen för rektorsutbildningen som jag gick för några år sedan.
Numera har Hans-Erik Karlsson upparbetade kontakter med två konsulter som han kan bolla olika spörsmål med, bland annat om hur han ska kunna stärka arbetslagen och deras kompetens.
– När man får konsultation på det viset blir det väldigt proffsigt. De är människor som är vana vid en coachande situation och som kan ge nya aspekter på jobbet.
– I kommunen hade man sina rektorskollegor och det var bra, men samtidigt blir det högre effektivitet med en extern konsult, anser Hans-Erik Karlsson.

Är det något i ditt system med föräldrastyrelse/rektor som du tycker bör överföras till den kommunala skolan?
– Ja. Helhetskänslan. På vår skola börjar eleverna i förskoleklass och lämnar den först när de går i nian. När jag ser förskolebarnen börja så ser jag samtidigt att det är mitt ansvar att de har nått målen när de slutar nian.
– Den helhetskänslan hade jag inte i kommunen.
– Här gäller det att hela vägen skapa en effektiv organisation för ett gott lärande så att barnen verkligen når målen.
– Det genomsyrar inte bara mitt sätt att resonera, utan det går vidare i hela personalgruppen. Vi känner ett gemensamt ansvar för hela skolgången och är allesamman delaktiga i det samlade resultatet när eleverna går ut nian, även om det var länge sedan man själv var delaktig i deras undervisning.
– När vi har avslutningsmiddag med niorna är all personal med, även de som eleverna hade när de var riktigt små. Det är en viktig symbolhandling. Alla våra barn är vårt gemensamma ansvar tills de lämnar oss.
När barnen på Eketångaskolan börjar i förskoleklass delas de in i olika åldersintegrerade grupper, ”spår”, med cirka tolv barn i varje. Hans-Erik Karlsson anser att barnen får ett bredare kontaktnät genom att de har aktiviteter ihop.
– De äldre blir förebilder och alla byts inte ut på en gång. Och barnen lär sig ta hänsyn till olikheter.

Deras föräldrar bildar motsvarande grupper och följs åt hela skoltiden. De organiserar och tar initiativ till ett par regelbundna arbetsdagar varje år och de ordnar trivselaktiviteter. Allt detta är frivilligt.
Hans-Erik Karlsson ser det som mycket värdefullt att föräldrarna känner samhörighet och tar ansvar även för varandra och varandras barn, inte minst när eleverna kommer upp i tonåren och diskussion om utetider, alkohol och veckopengar kommer.
Föräldrarna kan hålla ihop och lära av varandra för att inte bli ”utspelade” av barnen.
– Föräldrarna ser inte sig själva som ett slags arbetskraft utan som en bas för den gemensamma processen kring barnens utveckling. Om man går på samma skola i tio år så lär man känna varandra ganska väl och det kan grunda en livslång vänskap, konstaterar Hans-Erik Karlsson.

När Skolledaren ber honom att göra andra jämförelser mellan  kommunal- och friskola, negativa eller positiva, nämner han först av allt friskolans sårbarhet och beroende av bidrag från kommunen. De ska vara jämförbara med bidragen till den kommunala skolan men friskolan har väldigt liten möjlighet att påverka, anser han.
Framför allt hade Hans-Erik Karlsson önskat att kunna påverka genom Sveriges Skolledarförbund då förhandlingar om budgeten sker.
– Det finns en helt annan delaktighet i det förberedande budgetarbetet för de kommunala rektorerna, där finns en samverkan kring budgetförslagen innan de går till nämndsbeslut, när det gäller vad som bör prioriteras exempelvis.
– Som friskolerektor är jag aldrig med i den processen och får inte samma insyn och framförhållning. Det är heller aldrig någon från Skolledarförbundet som hört av sig till mig i min egenskap av medlem och friskolerektor och undrat om jag ser de aktuella bidragen som rimliga.
– Om jag ser att pengarna inte räcker eller det sker förändringar måste jag snabbt vidta åtgärder. Jag har ju ingen ekonomisk försäkring som man har i en kommunal skola. Här måste jag få det att gå runt, annars är det kört och vi går i konkurs, säger Hans-Erik Karlsson.
Han hoppas på bättre rutiner när den nya skollagen kommer som klarare anger både rättigheter och skyldigheter för friskolorna och från och med i år bör det bli bättre för friskolorna, tror han, när de ekonomiska bidragen ska ges på lika villkor.
– En stor fördel jämfört med den kommunala skolan är den nära kontakten med barn, personal och föräldrar på en sådan här liten skola.
– Att vara länge på en plats och verkligen lära känna personalen, hitta deras styrkor och svagheter, hjälpa och lotsa dem framåt och även hitta sin egen utveckling och styrka tillsammans med andra – det är väldigt stimulerande, tycker han.
– Jag tror det är viktigt både för barnen och personalen att ha kontinuitet i ledarskapet på skolan. Det är så slitigt i dag att vara pedagog och känner man att man inte har en trygg kontinuitet vad gäller ledaren är det lätt att svaja.

text: Bill Erlandsson

(Nr 2/2010)