|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Friskolor vill ha öppna jämförelser för alla skolor
Lika villkor för kommunala och fristående skolor, har ökat kvaliteten i svensk skola och gett bättre förutsättningar för landets alla elever.
Men det skulle bli ännu bättre om de kommunala och fristående skolorna kunde jämföras på skolnivå i regi av en oberoende institution.
Förslaget kommer från Friskolornas Riksförbund i ett brev till utbildningsutskottet.
Om det fanns en användarvänlig funktion där brukarna, elever och föräldrar, kunde skapa sig en egen uppfattning om skolornas kvalitet och resultat skulle kvaliteten i svensk skola öka ännu mer, tror förbundet.
Eleverna och deras föräldrar skulle då verkligen kunna göra ett aktivt val av skola, hävdar riksförbundet.
Det finns visserligen mätningar som skulle kunna ge en viss information om olika skolors resultat, men det har svårt att nå ut till elever och föräldrar, menar Friskoleföreträdarna.
Den information som är mer tillänglig inför valet av skola är skolornas egen marknadsföring, och rykten, som gör det omöjligt att jämföra kvaliteten mellan skolorna.
Friskolorna skulle kunna tänka sig något liknande som Öppna jämförelser om grundskolan och gymnasiet, som Sveriges Kommuner och Landsting sedan några år redovisar.
Men Friskolans riksförbund vill ha jämförelserna ned på skolnivå. Det underlättar för valet av skola.
Den institution som borde hålla i den jämförande statistiken böra vara en neutral part. Naturligt vore till exempel Skolverket.
Tanken är inte, poängterar Friskolornas Riksförbunds kanslichef Carl-Gustaf Stawström, att jämförelserna ska se ut som rankinglistor. Hur informationen ska utformas får man återkomma till.
Huvudsaken är det blir ett system så öppet och så användartillvänt som möjligt.
Frågan om öppna jämförelser har Friskolorna drivit sedan i våras.
På friskolans dag, som firades i början av september, framförde förbundets ordförande Kjell-Olof Feldt kravet på nytt. Och fick positivt gensvar från de båda blocken genom riksdagsledamöterna Mats Gerdau, M, och Marie Granlund, S.
text: Kerstin Weyler
(Nr 9/2010)
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|