"Idrott och hälsa i skolan ödesfråga för folkhälsan"
I en jämförelse med arton länder i Europa är Sverige det land där grundskoleeleverna har minst garanterad tid till idrottsämnet. Karolinska Institutet med rektor och forskare i medicin slår larm.
På blott ett par år har vi fått en mycket intensiv och delvis annorlunda diskussion om betydelsen av motion.
För skolans del har det skett en fokusering på idrottsämnet och det ökande problemet med barnfetma och övervikt samt det faktum att så många människor, både barn och äldre, är mer stillasittande framför datorn eller tv:n.
Karolinska Institutet, KI, arrangerade nyligen ett seminarium om idrott och hälsa i skolan med underrubriken - en ödesfråga för folkhälsan i Sverige. Över hundra forskare, beslutsfattare och folk från media deltog.
En intressant markering var att Sveriges främsta medicinska universitet med rektor i spetsen ställer upp med alla sina forskare inom ämnet. Seminariet leddes av rektor på KI Harriet Wallberg-Henriksson.
Det betonades vid flera tillfällen under seminariet att den medicinska forskningen och läkarvetenskapen tidigare inte vidtagit förebyggande åtgärder och bedömt vikten av en god folkhälsa med så stort allvar. "Läkarkåren var tidigare inte så intresserad", erkände docenten Carl-Johan Sundberg vid KI i sitt inlägg.
Ett besvärande faktum är att i Lgr 94 har Sverige minst garanterad tid till idrottsämnet. Det placerar vårt land i botten vid en jämförelse mellan arton europeiska länder, konstaterade Harriet Wallberg-Henriksson.
En av de deltagande forskarna, Anders Ranstorp, vars forskning bygger på stegräknarmetoden, hävdar att barn och ungdomar bör röra sig minst 60 minuter om dagen. En vuxen person bör motionera minst 30 minuter om dagen.
Anders Ranstorp menar att nästan alla nioåringar når målet om rörelse under 60 minuter. Däremot är det så mycket som en tredjedel av femtonåringarna som inte uppnår det målet.
Han bedömer att en idrottslektion innebär omkring 4 000 steg. Rekommendationen till barn och ungdomar är så mycket som 11 000 - 13 000 steg per dag minst fem dagar i veckan för att bibehålla en god hälsa, mer om ambitionen är att kontrollera vikten.
Skolan skall ge förutsättningar för daglig fysisk aktivitet, betonade Suzanne Lundvalls, prorektor vid GIH.
Detta fungerar i stort sätt bra för de yngre barnen men sämre i högre årskurser. Målet för skolans arbete, där idrottsämnet ingår, skall vara att ge tillfälle till fysisk aktivitet och allsidig rörelsekompetens. Man skall vidare visa på sambandet mellan fysisk hälsa, mat och motion. Hela livsstilen är viktig.
Fysisk aktivitet och inaktivitet är inte jämt spridda bland eleverna. Suzanne Lundvall visade att "mvg-eleverna" har bättre fysisk status och är mer rörelseaktiva än "g-eleverna". "Mvg-eleverna" simmar bättre, orienterar bättre i skogen och kan flera sällskapsdanser, för att ta några exempel.
Det finns också betydande genomsnittliga skillnader mellan elever med svensk bakgrund respektive invandrarbakgrund när det gäller mängden fysisk aktivitet.
Vad händer då med den inaktive? Carl-Johan Sundfors, forskare vid KI, tecknade en ganska grym bild utifrån sina studier av mer inaktiva människor jämfört med fysiskt aktiva personer. "Det som inte används förtvinar".
En inaktiv person har mycket större risk att drabbas av hjärt/kärlsjukdomar, diabetes, övervikt, cancer och Alzheimer bland anat. Risken ökar också att drabbas av fallolyckor, uppleva smärta, drabbas av astma och till och med depressioner.
Över huvud taget blir livskvaliteten sämre och den enskildes så kallade hälsoekonomi är således mindre god.
Forskningen kan visa på en rad positiva effekter på kroppen för en mer rörlig person. Hjärtats storlek ökar till exempel, blodkärlen vidgas och fler kapillärer skapas.
Fettväven minskar och bindväv, brosk och ben stärks. Immunsystemet blir bättre och även nervsystemet och hjärnan fungerar bättre. Skelettmuskulaturen utvecklas också positivt.
Carl-Johan Sundfors bedömning är måttlig fysisk aktivitet ökar livslängden med mellan tre och nio år. Så säger alltså en av Sveriges främsta folkhälsoforskare.
Företag har inte råd att ha alltför höga sjuktal bland sina anställda. I näringslivet spelar en god fysisk status roll vid rekryteringen av nya medarbetare, betonade Carl Bennet, välkänd företagare, som gav näringslivets syn på vikten av god fysisk hälsa.
Carl Bennet kunde peka på att i några av sina företag är sjuktalen så låga som 1,5 procent, bland annat i ett företag i Solna som tillverkar respiratorer.
Han betonade även idrottsämnets betydelse som en god grund för sunda levnadsvanor och som socialt kitt senare i livet. "Om man idrottar i skolan och fortsätter med det så har människor en bra anledning att träffas och göra saker tillsammans", var ett av hans råd.
"Bort med snabbmat" och "Res Er från stillasittandet vid datorerna" var andra uppfordrande inlägg från Carl Bennet.
Eric Jannerfelt, arbetsmiljöexpert vid Svenskt Näringsliv stödde Carl Bennet och underströk näringslivets behov av så friska medarbetare som möjligt.
I skolans värld brukar finnas två motsatta riktningar. Den ena riktningen menar att det behövs mer av centrala föreskrifter. I den här frågan skulle alltså idrottsämnets garanterade tid betonas starkare i läroplanen.
Företrädare för den motsatta uppfattningen menar att om det lokala inflytandet blir större på skolan och timplanen slopas helt så kommer idrottsämnet och betydelsen av ökad fysisk aktivitet hos eleverna att vinna framgång.
Detta menade Charli Eriksson, professor i folkhälsovetenskap vid Nationella Centret i Örebro.
Han fick medhåll av riksdagsledamoten Ulrika Carlsson, c, tillika ledamot i utbildningsutskottet. Hon såge gärna att skolledare och lärare själva i allt högre grad fick sätta dagordningen om vad skolan skall ägna sig åt.
Hälsolobbyisten Björn Hällgren, sjukgymnast och gymnasielärare i idrott, redovisade en relativt mörk bild från sitt dagliga arbete. Han och hans kollegor har fått fler och fler yngre patienter som söker för dåliga ryggar och andra krämpor. Alltså även skolelever.
Björn Hällgren var kritisk till Skolverket. Han menade att styrdokumenten ser bra ut men att verkligheten ser ut på ett annat sätt. Skolverket koncentrerar för mycket av sin utvärdering, menar han, på kärnämnena svenska, engelska och matematik medan idrotten lever en mer undanskymd tillvaro.
text: Mats Palmborg
(4/2007)