|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Idrottsstuket stöter bort icke föreningsaktiva
Sedan artikeln här ovan skrevs har ytterligare en forskningsrapport om skolidrotten kommit, "Mellan nytta och nöje", skriven av nio forskare och utgiven av Idrottshögskolan i Stockholm.
Rapporten bekräftar de mönster vi beskrivit och att bollsporter dominerar, men poängterar att skillnaderna i upplevelse av ämnet och intresse varierar minst lika mycket inom könsgrupperna som mellan flickor och pojkar. Minst lika relevant är en indelning utifrån elever med stor respektive ingen eller liten erfarenhet av föreningsbedriven idrott på fritiden.
Det faktiska innehållet i skolans idrottsundervisning är och har alltid varit, säger man, resultatet av en maktkamp mellan olika intressegrupper. De som nu länge haft det största inflytandet över innehållet är, konstaterar man, idrottsrörelsen.
Tre av fyra idrottslärare under 1990-talet hade en bakgrund inom idrottsrörelsen och har därmed en positiv inställning till idrott, särskilt den idrott han eller hon själv utövat. Och skolans idrottsundervisning utgörs till stor del av de populäraste idrottsgrenarna för ungdomar i föreningsidrotten. Det är de ungdomarna som hårdast ställer krav på aktiviteter de gillar. Det är inte svårt för lärarna att hörsamma de kraven eftersom de för det mesta har samma intressen själva.
Björn Sandahl, en av rapportförfattarna, drar slutsatsen att läro- och kursplaner med det bredare spektrum av aktiviteter som där förespråkas inte haft någon direkt inverkan på skolans idrottsundervisning. Bara direkta förbud har en chans att efterlevas, tror han. Författaren ser dock en mera positiv och pedagogisk inriktning hos tvåämneslärarna.
De lärare och de elever som redan är aktiva på sin fritid dominerar alltså idrottsämnets innehåll och styr mot de aktiviteter de själva uppskattar. De inaktiva elever som ämnet främst skapats för, har minst att säga till om. Det förefaller föga troligt "att ämnet, med rådande utformning skulle intressera en individ som inte redan sökt sig till föreningsidrottens gemenskap".
Att många undviker ämnet, beror det på, frågar författaren, att skolidrotten genom sin koppling till idrottsrörelsen lyckats stöta bort just dem? Och han frågar: Hur ser den undervisning ut som verkligen utgår från de icke föreningsanslutnas villkor? Och hur ser den undervisning ut som verkligen stimulerar till ett intresse för fortsatt fysisk aktivitet?
text: Kerstin Lööv
(7-8/2004)
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|