Samhället har utvecklas i rasande takt de senaste trettio åren och utvecklingen lämnar pojkarna bakom sig.
De hänger inte med i skolan, deras studieresultat är alldeles för dåliga och de lever kvar i samma gamla pluggfientliga grabbkultur som gällde för trettio år sedan.
Samtidigt ställer informationssamhället helt andra krav på medborgarna än vad något tidigare samhälle gjort.
Samhällsutvecklingen har gynnat flickorna och deras färdigheter. Flickorna klarar sig i genomsnitt överlägset bäst i skolan och deras meritvärden ligger långt över pojkarnas. I de övre betygsskikten dominerar flickorna kraftigt. Ju högre betyg - desto större dominans av flickor.
Det är inget nytt, så har det varit länge, men ändå har något hänt de senaste decennierna.
Skillnaderna i läsförmåga har ökat och fortsätter att öka. Flickorna har kommit ikapp vad gäller matematik och naturvetenskap, betygsmässigt har de gått ifrån i alla ämnen. På de populära gymnasierna i Stockholms innerstad flockas flickorna medan pojkarna stannar kvar i förorterna.
60 procent av de elever som går vidare till högskola och universitet är flickor. Traditionellt mansdominerade akademiska studier och yrken - som forskare, veterinärer, agronomer, läkare, jurister och rektorer - har tagits över av kvinnorna.
1988 satte regeringen upp målet att Sverige skulle ha 20 procent kvinnliga skolledare - det var ett mål som överträffades inom loppet av tre år. Idag är kvinnliga skolledare i majoritet enligt Statistiska Centralbyrån.
- Frågan om flickornas bättre skolanpassning är gammal, liksom deras bättre verbala förmåga, läs- och skrivförmåga. Ändå blev många överraskade av att flickorna är så pass överlägsna i utbildningsframgång, säger Mats Björnsson, ämnesråd vid Utbildningsdepartementet.
- Det var intressant i sig att det var överraskande för så många och att det väcker debatt.

På uppdrag av Myndigheten för skolutveckling genomförde han förra året ett forskningsprojekt som resulterade i den omfattande rapporten "Kön och skolframgång: tolkningar och perspektiv". Det är den största och mest genomgripande undersökning som gjorts på området.
Statistiska Centralbyråns undersökningar om utbildningsnivån bland vuxna svenskar visar att det är flest kvinnor som har eftergymnasial utbildning på minst tre år. Arbetslösheten bland manliga akademiker är enligt Saco avsevärt mycket högre än bland kvinnliga akademiker.
Gapet mellan pojkars och flickors meritvärde i årskurs 9 har fortsatt att öka under hela 2000-talet. Vilken parameter man än väljer för att göra könsvisa jämförelser i studieframgång så vinner flickorna.
- De har lyckas betydligt bättre med uppgifter som har att göra med att kunna skriva, läsa komplicerade texter, och inte minst att vilja läsa komplicerade texter, reflektera över dem och kunna författa reflektionerna, säger Mats Björnsson.
Detta trots att pojkarna har ett övertag på stora delar av arbetsmarknaden där de har en etablerad manlig kultur på sin sida. Män rekryterar män eftersom man nästan alltid rekryterar samma sort som en själv.
Den forskning som finns idag visar att pojkarnas stora problem är att samhället inte längre behöver deras muskelkraft. Glesbygden dör och det behövs inte många män med muskler där. Ingen utveckling sker just heller av invandrartäta förorter.
Pojkarna kan inte längre gå i pappas fotspår och ta jobb där ingen utbildning krävs. Den enkla utvägen är stängd. Ingen bransch slukar längre outbildad arbetskraft.

Men pojkarna har inte, generellt sett, hittat något sätt att börja rusta sig för informationssamhället. För fem år sedan passerade invandrarflickors betyg genomsnittet för svenskfödda pojkar i grundskolan. Flickorna pressar sig till bristningsgränsen för att få toppbetyg, men för pojkarna är det inte macho att studera och deras framtidsmöjligheter är starkt begränsade.
Som vuxna fortsätter de i machokulturen. De bildar familj med de flickor som inte lyckades komma vidare, de stannar kvar i långtidsarbetslöshet och förorterna förblir ghetton där massarbetslöshet och utanförskap råder.
Teknikens och globaliseringens utveckling har medfört att den standardiserade massproduktionen av varor har minskat hos oss, medan den kunskapsintensiva produktionen ställer allt högre krav på de anställdas kompetens. Informationsteknologin har inneburit att många rutinuppgifter försvunnit. Kraven på utbildning har ökat, men tuffa killar pluggar inte.
För flickorna går ekvationen ihop: Samhället kan inte styras av sådana som kulturellt lever kvar på 1970-talet. Flickorna och kvinnorna dominerar allt fler av de centrala delarna i samhället.

Ingen forskare säger att det är ett problem, men på något sätt måste pojkarna rycka upp sig. De vill inte ta vårdjobb för skitlöner, men samhället kommer inte länge till att betala miljarder i arbetslöshetsersättning för att pojkarna "väljer" en kommande arbetslöshet i stället för att anstränga sig i skolan. För pojkarna går ekvationen inte ihop.
- Pojkarnas attityd till manlighet är negativ till skolarbete. Det råder en pluggfientlig kultur som finns hos pojkar upp till sjutton års ålder ungefär. "Pluggisarna" får balansera mellan å ena sidan gammaldags pojkideal och å andra sidan viljan att plugga.
- De som skulle vilja göra ett bra resultat måste så att säga förhandla med dem som har mest inflytande i den manliga pluggfientliga kulturen, under risk att bli betraktade som feminina, som bögar eller "kärringar".
- Det råder ett gammaldags och inte särskilt tjänligt mansideal bland pojkarna, säger Mats Björnsson.
Hans undersökning visar att pojkar har mer gammaldags ideal än de vuxna männens kring vad det är att vara man. Men det är inte deras förmåga eller begåvning det är fel på, utan sociala faktorer, uppfattningar om vad det är att vara pojke, uppfattningar om att bli populär och hur man konkurrerar inom det egna könet. Det stämmer inte särskilt väl med vår tid.
Finns det inte en fara i att när vi nu fått fram flickorna, så upplevs det som ett problem för att killarna inte har hängt med?
- Visst finns det risk för en sned debatt, att det blir en backlashdiskussion: "Nu måste vi satsa på pojkarna". Det finns en risk för att det blir social panik. Men jag tror inte att man ska se det som att vuxensamhället har lyckats få flickorna att plugga. Här är det sociala krafter i samhället som vi inte kan påverka.
- Flickornas ökade prestationer är inte bara uttryck för medvetna satsningar hit eller dit. Även om det satsats många miljoner på flickorna så har det haft en begränsad inverkan, menar Mats Björnsson.
Har inte skolan haft beredskap för detta, och inte kunnat hantera problemet?
- Man har varit inställd på att stötta flickorna att välja friare, att etablera sig på arbetsmarknaden, att få jobb och konkurrera. Det kan skolan ha bidragit till och det behöver inte vara något fel i det, för det finns en framgångssida av det hela också.
- Självklart försöker skolan lära pojkarna läsa och att göra dem intresserade av läsning. Resultaten har kanske inte varit så goda, men jag ställer inte upp på beskrivningen att skolan inte gör någonting - det gör den visst!
- Jag tror inte man ska se det som att vi har byggt upp en skola som inte passar pojkar, säger Mats Björnsson.
Hans undersökning visar att vi inte glömt bort pojkarna för att vi satsat på flickorna och att vi inte ska tro att det går att styra alla fenomen i samhället bara för att man har en ambition. Problemet är betydligt större än så, med andra krafter i rörelse.
Det handlar om förändringar i ekonomin, på arbetsmarknaden, sociala förändringar med nya familjemönster. Många olika krafter verkar.
Bara på en sådan sak som internationaliseringen och globaliseringen: Vad betyder ett mångkulturellt samhälle, hur sprider sig idéer över världen, vad betyder de ökade marknadsinslagen och den ökade liberaliseringen för människors liv? Tendenserna har funnits i flera decennier och det påverkar samhället och våra sociala relationer. Enklare jobb som kräver muskelkraft har flyttat någon annanstans i världen.
Men hur kan vi angripa problemet med killarna som sackar efter?
- Framför allt att genom prata om det, menar Mats Björnsson.
- Mitt första råd är att ta upp debatten. Först när man har ökat medvetenheten om detta bland personal i skolan, i hemmen, bland fritidsledare och idrottsföreningar blir det meningsfullt att diskutera några åtgärder.
- Vi ska inte ha för bråttom. Prata med barn och unga om detta. Jag tror att antiplugg-kulturerna delvis är dolda, de finns bland pojkarna, men det pratas inte om det bland vuxna.
- Det finns inga enkla genvägar, här får man strida mot de pojkideal som är förhärskande. De har fått vila i frid alltför länge medan vi har utmanat och försökt att förändra flickornas ideal.
Mats Björnsson är inte ensam om att peka på killarnas eftersläpning. En lång rad samhällsaktörer har reagerat på fenomenet sedan det nu kommit upp till debatt - igen. Fast egentligen är det trettio år gammalt.
Utbildnings- och kulturdepartementet ska "intensifiera ansträngningarna för att öka och fördjupa kunskaperna i ämnet".
Regeringen satsar 40 miljoner kronor som går till Myndigheten för skolutveckling för att den ska ta reda på mer om de olikheter som finns mellan pojkars och flickors resultat i skolan.
I riksdagen har kd skrivit motioner och fp gått till offensiv. Skolverket har flera sidor om saken på Internet.
Skolverkets generaldirektör Per Thullberg, säger att de stora skillnaderna mellan pojkars och flickors studieresultat "måste tas på allvar". Skolverket kommer därför att arbeta vidare med att analysera orsakerna till detta. Luleå tekniska universitet, Uppsala universitet, Riksidrottsförbundet, Högskolan i Gävle, tidningarnas ledarsidor och Lunds universitet är några av dem som skriver om pojkars dåliga studieresultat på Internet.
Det finns idag minst sexhundra sidor om pojkars studieresultat på Internet, men ingen skriver något motsvarande om flickors studieresultat - om de inte omnämns i samband med pojkarnas tillkortakommanden.
Frågan är vad alla dessa institutioner kan uträtta när kultur och kommersiella uttrycksformer lyfter fram moderna bröder till Rambo som mansideal. Den ansvarsfulle mannen i traditionell arbetarkultur var förmodligen betydligt mera framstegsvänlig och kanske mera användbar som förebild när det handlade om studier och ambitioner.
Det kan också vara intressant att vända på steken och ställa frågan: vad skulle hända om killarna plötsligt skulle börja plugga? Skulle vi få ytterligare utbildningsinflation eller, skulle vi - och de själva - verkligen kunna hitta på jobb till så stora grupper?
Och vad finns att erbjuda pojkarna när det gäller förebilder i manlighet - oavsett om de börjar plugga - förutom Rambo & Co?

text: Bill Erlandsson