Mer pedagogik och större närhet till verksamheten. Rektorerna i Stockholm ser vinster med den nya gymnasieorganisationen, men varnar för ökad arbetsbelastning när de inte längre har någon biträdande rektor att delegera till.

Sofie Nyström är rektor för en av de tre enheterna på Ross Tensta gymnasium i nordvästra Stockholm.
- Det är lättare att vara pedagogisk ledare i den nya organisationen. Det blir mindre formellt och enklare att ha koll på verksamheten, säger hon.
Tidigare var Sofie Nyström biträdande rektor på skolan, som tillsammans med Norra Real bildar ett av Stockholms stads tio nya gymnasieområden. Organisationen trädde i kraft 1 juli efter att först ha prövats på försök i några skolor.

Sofie Nyström tycker att det är bra med delat rektorskap och har samarbetat länge med sina två kolleger. Även de var tidigare biträdande rektorer på gymnasieskolan.
- Vi känner varandras styrkor och svagheter. Jag hade inte velat söka en rektorstjänst om det inneburit att vara ensam på toppen, säger Sofie Nyström.
Huvudsyftet med förändringen är att utveckla en tydlig ledning av den pedagogiska verksamheten. Rektorerna slipper mycket av det administrativa arbetet, som istället hamnar på områdeschefen (gymnasiechefen) och en administrativ chef. De kommunala gymnasiernas attraktionskraft ska stärkas för att bryta överströmningen av elever till fristående skolor. 
Sofie Nyström hoppas att det nya systemet lever upp till målen. Men samtidigt ser hon risker. När de biträdande rektorerna försvann fick rektor en ökad arbetsbörda.
- Rektor klarar inte sitt ansvar utan att få delegera, konstaterar hon.

Sofie Nyström ser arbetslagens ledare som nyckelpersoner. Större befogenheter, nedsatt undervisningstid, lönetillägg och en tydlig arbetsbeskrivning för lagledarna är en hjälp även för rektorerna, menar hon.
- Relationen mellan rektor och lagledarna är extremt viktig. Rektor är tvungen att delegera och fördela visst ansvar för att få det att gå ihop, särskilt nu när rektor ytterst ska vara en pedagogisk ledare nära verksamheten. Karriärvägen för lagledare bör vara att kunna bli rektor.
Hon har själv tre arbetslag på sin gymnasieenhet i Tensta. Förutom lärarna har hon också personalansvar för IT-pedagog, bibliotekarie, specialpedagog, elevassistent, och speciallärare.
Inför beslutet att omorganisera gymnasieskolan i Stockholm var skolledarfacket och lärarorganisationerna oroliga för att det skulle bli för mycket att göra när GY11 skulle genomföras samtidigt. Lasse Lindgren, skolledarnas distriktsordförande i Stockholms stad, pekar på några frågor som fortfarande hänger i luften:
- Någon samverkansöverenskommelse är ännu inte undertecknad, eftersom parterna inte kommit överens om hur det ökade antalet samverkansgrupper ska ersättas med motsvarande ökad facklig tid.

Arbetsgivaren ansåg att alla biträdande rektorer i den gamla organisationen inte uppfyllde kraven som rektorer i den nya modellen. Det ledde till att fem av distriktets medlemmar blev utan skolledarjobb.
- Inför omorganisationen ställde vi som ultimatum att ingen av våra medlemmar skulle förlora jobbet eller tvingas tillbaka till lärartjänst. Det kravet är arbetsgivaren på god väg att uppfylla, bland annat med hjälp av avgångslösningar, säger Lasse Lindgren. 
Ett annat problem är att flera av de personer som ska tillträda de nya rektorstjänsterna ännu inte kommit loss från sina gamla anställningar.
- Det återsår också att förtydliga var ansvarsgränserna för beslut i olika frågor ska gå mellan de olika nivåerna i organisationen, säger Lasse Lindgren.

Under läsåret 2009/10 prövades organisationen och arbetsformen i ett pilotprojekt vid några skolor. Försöket fick gott betyg i en utvärdering som gjordes av Olof Johansson, professor och ansvarig för rektorsutbildningen vid Umeå universitet.  Men facket var kritiskt. Lasse Lindgren beskriver utvärderingen som ”ett tendentiöst beställningsjobb utan något verkligt värde”.
- Därför är den också i praktiken glömd och spelar inte någon roll för skolledarnas syn på omorganisationen idag.
Då en majoritet av distriktets medlemmar på gymnasiet var biträdande rektorer i den gamla organisationen, visste de flesta av dem att de skulle bli rektorer i den nya.
- Något brett medlemsstöd för att säga nej till reformen eller skjuta upp den fanns inte, framhåller Lasse Lindgren.

Gymnasiechefen Inger Nyrell delar sin tid mellan Ross Tensta gymnasium och Norra Real i Stockholms innerstad. En dag i veckan är hon upptagen av möten på den centrala utbildningsförvaltningen. Hon tycker att samarbetet mellan de två skolorna har börjat bra och tror att de genom sina olika förutsättningar har mycket att lära av varandra. Som gymnasiechef har Inger Nyrell ingen elevkontakt och relativt lite personalarbete.
- Rektorn hinner sällan reflektera, men det gör jag. Jag ägnar mig åt strategiskt utvecklingsarbete och samråder med de andra gymnasiecheferna i Stockholm.
Kanske kan det också gå att minska utgifter genom att samordna delar av skolornas administration, tror hon, men betonar att fokus ändå ligger på pedagogiken.

Stockholms stads gymnasiedirektör Marie-Louise Hammer-Åberg har stora förhoppningar på den nya organisationen.
- Den bästa pedagogiska kompetensen ska finnas närmast eleverna. Nu får vi en tung botten i organisation och rektorerna kan fokusera på sitt pedagogiska uppdrag, säger hon.
För att rektorerna ska kunna leda lärandeutvecklingen betonar hon att de behöver samarbeta, både inom den enskilda skolan och med övriga rektorer inom respektive gymnasieområde.
- Genom indelningen i gymnasieområden får rektorerna också stöd av en kraftfull administration, säger Marie-Louise Hammer-Åberg.
Bengt Palmlöf var tidigare rektor på Blackebergs gymnasium. Han är bekymrad över att gymnasiechefen och den administrative chefen tillbringar mycket tid på resa mellan de skolor som ingår i gymnasieområdet. Med en osynlig gymnasiechef och flera rektorer blir det otydligt vem som är ledaren på skolan, menar han.
- Jag stod i porten och hälsade välkommen och ansträngde sig för att vara synlig och ha en personlig relation till både elever och lärare. Det finns en poäng med att ha en person som personifierade skolan och som elever och föräldrar kan vända sig till, säger han.

Marie Linde är en av tre rektorer på Södra Latin på Södermalm i Stockholms innerstad. Hon har erfarenhet av den nya organisationen då skolan ingick i det tidigare försöket. Hon tycker att renodlingen av det pedagogiska uppdraget är bra och ser klara fördelar med modellen.
- Nu är man den som beslutar över det man ska leda, säger Marie Linde.

Torbjörn Tenfält

(Nr 8/2011)