42000 som vill ha 2386 tjänster.
Det är siffrorna som gäller när Italien gör stora riksprov för att anställa nya rektorer.
Bland dem som kämpar finns Antonella Panchetti, som satsar allt för att få en rektorstjänst.

Det var sju år sedan ett stort riksprov för att utse rektorer gjordes sist. Några andra möjligheter lär det inte bli inom överskådlig framtid och därför är det så många som försöker den här gången.
– Jag vet att detta är min enda chans, nu eller aldrig, säger Antonella Panchetti. Hon delar i dag sin tid mellan jobbet som förskolelärare och jobbet som handledare på pedagogiska fakulteten i Florens.
Hon klarade det första provet i oktober, där tre fjärdedelar av de sökande sorterades bort. Nu väntar hon, tillsammans med drygt 9 000 andra, på det andra tvådagars-provet som ska göras i mitten av december.
Då ska kandidaterna skriva egna texter om något som har med skolan att göra, till exempel hur man löser en tvist eller vad man gör om ett barn ska avstängas.

Hon har ägnat all sin lediga tid åt att studera och förbereda sig de senaste månaderna. Det händer att hon vaknar på natten och kommer på någon bra formulering som hon går upp och skriver.
– Stressen är enorm, det går knappt att föreställa sig. Det är så oerhört mycket man ska veta, om italienska lagar, EU och hur skolan fungerar, att det nästan är omöjligt att lära sig det.
- Jag har insett min begränsning, men trots det fortsätter jag att studera dag och natt, förklarar hon.
På många håll ordnar rektorsföreningarna kurser för dem som deltar i riksprovet, eftersom det är svårt att lära sig allt på egen hand.
På det första provet frågades det till exempel om när barnen börjar skolan i alla EU-länder, exakt när Rumänen gick med i EU och hur många lärare som finns i Italien, förutom frågor som rör den italienska skolans regelverk.

För Antonella Panchetti innebär rektorsprovet att hela hennes yrkesmässiga framtid förändras, oavsett hur det går.
– På universitetet vet alla om att jag försöker få en rektorsplats, trots att jag inte berättat för någon, och om jag inte klarar det kan jag inte stanna kvar. Då kommer ledningen att tappa förtroendet för mig, och eftersom jag inte har en fast anställning blir jag tvungen att återgå att arbeta hundra procent inom förskolan.
- Trots det känner jag att jag måste göra detta, det är drömmen jag haft hela mitt yrkesmässiga liv, konstaterar hon.

För att få vara med på det första provet krävdes femårig universitetsutbildning, och minst fem års arbete i en statlig skola, från förskola till gymnasium. Uttagningen sker på regional nivå, och man vet alltså inom vilken region man kommer att hamna om man får någon av platserna.
För dem som klarar proven i december kommer det att bli ett muntligt prov i vår. De används för att göra klar turordningen på väntelistorna.
Den som har pedagogisk utbildning eller erfarenhet av arbete som biträdande rektor får extra poäng, och får alltså en bättre placering. Listorna innehåller fler namn än det finns platser lediga nästa höst, eftersom skoldistrikten plockar därifrån när de behöver nya rektorer de närmaste åren.

Ingångslönen för en italiensk rektor ligger på cirka 30 000 kronor per månad. Efter 20 år kan han eller hon komma upp i runt 40 000 kronor i månaden.
Även en chef på en förskola är rektor. Men ofta är förskola och låg- och mellanstadium organiserade tillsammans och har en enda chef – en rektor.

Kristina Wallin