Den stora fackliga striden i Holland står om pensionsåldern. Från 2020 höjs den till 66 år. Men för holländska rektorsfacket är det stora orosmolnet rekrytering av nya skolledare.

Ton Duif tar emot i AVS:s lokaler i Utrecht. Här på Nieuwegracht håller de holländska rektorerna till. Ett hus som inte bara är fackförbundets utan tillhör också "rektorsakademin" och de konsulter som är knutna till facket.
Ton Duif är inte bara ordförande för rektorerna i AVS, han är vd för företaget och i själva verket också en av dess grundare.
Pensionsstriden är den murbräcka som regeringen har använt för att sätta igång diskussionen om bristen på arbetskraft, menar han.
Holländarna behöver arbeta mer och längre. Framför allt den åldersgrupp som Ton själv tillhör, babyboomers, födda efter kriget.

Kanske kom vanan att inte arbeta så länge på 1980-talet. För att lärare i just babyboom-generationen skulle få några tjänster, fick lärare 55+ generösa villkor för att sluta och ge plats åt de yngre kollegerna. Goda avgångsvederlag för äldre medarbetare präglade hela den holländska arbetsmarknaden.
De som får betala den högre pensionsåldern är de som inom kort ska gå i pension - det får både betala för sin egen del och för dem som är ett antal år äldre.
Födda 1955 är de som nu får vänta ytterligare ett år för pensionen - de blir 65 just det år som pensionsåldern ökar med ett år, 2020.

Ton Duif är dock mer oroad för rekryteringen av skolledare. Kanske inte här i Utrecht, men i de stora städerna och i de västra delarna av landet, till exempel i Rotterdam. Det handlar inte så mycket om löner, det är framför allt arbetsvillkoren som blivit sämre för rektorerna.
Rektorerna får fler skolor att leda när stora budgetneddragningar görs.
De flesta skolor i Nederländerna är privatägda. De drivs av icke vinstdrivna företag och styrs av starka skolstyrelser. Skolorna får fondera en viss del av vinsten till kommande investeringar, annars ska resten föras tillbaka till verksamheten.
Det har kommit ganska nya bestämmelser om var pengarna som fonderas får placeras. Under inledningen av finanskrisen visade det sig att en skolkoncern med bortåt 30 000 elever hade satsat friskt i en isländsk bank...
Inte heller placeringar i högriskaktier är numera tillåtna.
Det skulle dock behövas mer pengar till den holländska skolan.
- Jag brukar säga att vi undervisar 2000-talets elever i 1800-talets byggnader med lärare utbildade under 1990-talet, säger Ton Duif.
Pengar från de mycket stora pensionsfonderna borde kunna användas för att bygga om och bygga nya skolor. De mest säkra investeringar som finns, menar Ton Duif. Skolor kommer alltid att behövas och betalas för.

En annan stor debatt i Holland handlar om barnomsorg. Det är svårt att få barnomsorg och utbyggnaden går alldeles för långsamt. Det är också mycket dyrt och de flesta familjer är beroende av mor- och farföräldrar för att det ska fungera med två arbetande föräldrar. Ska arbetsutbudet öka, att allt fler holländare arbeta heltid (som är 35 timmar i veckan) måste fler kvinnor ut på arbetsmarknaden.
Lösningen är, menar Ton Duif att skolorna blir ansvariga också för förskolan, också ur ett kvalitetsperspektiv. Även eftermiddagsverksamheten bör skolan ta över, men det går alldeles för långsamt, menar AVS ordförande.
Det kommer bli nog anledning för AVS:s andra verksamhet att få rycka in. Den består av ett 25-tal konsulter som arbetar i skolor med förändringsarbete. AVS organiserar 80 procent av skolledarna i Holland och man kan tänka att kännedomen om deras kunskaper gör konsulterna efterfrågade.

Den tredje delen av AVS verksamhet är rektorsakademi, som arbetar med professionaliseringsfrågor. Akademin har stort inflytande på utformningen av olika "standard" för skolledare. Det finns också möjlighet att få registrering av en skolledares kunskaper, en skolledarlegitimation hos akademin.
Det traditionellt fackliga arbetet svarar för 15 procent av verksamheten. Det är den nya tidens sätt att arbeta. Facket måste förändra sitt arbetssätt, annars kommer det att dö, menar han.
Själv tänker han stanna som ordförande i några år till. Därefter kommer han att ägna hela sin tid åt World Education Forum, ett världsomspännande nätverk för varje barns rätt till utbildning, och återvända till sina lärarrötter.

Omsorgen om eleverna och de svagaste eleverna har varit en ledstjärna hela livet.
Nu handlar det för Ton Duif om vartenda barns rätt att gå i skolan.

Kerstin Weyler

(Nr 1/12)