Irländska skolledare flydde när lönerna sänktes

När Irlands regering sänkte rektorernas löner och drog ner anslagen till skolan fick Phyl O´Kelly nog.
- Jag har tröttnat på ständigt ansvar och små resurser. Nu ska jag bli advokat i stället, säger hon.

På två år har var femte rektor i grundskolan och ännu fler i gymnasiet hoppat av eller gått i pension. Irlands kris sätter stora spår i skolsektorn.
- Det här har varit det tyngsta året under de 30 år jag arbetat på skolan. Vi ligger i frontlinjen på ett annat sätt än gymnasiet. Här känner föräldrarna att de kan gå in i skolan och ta upp problem med oss i personalen, säger Phyl O´Kelly, rektor på Howth Road National School i ett medelklassområde i norra Dublin.
Skolgården är fylld med stojande låg- och mellanstadieelever. Den gamla stenkyrkan som är granne med skolan påminner om den gamla irländska skoltraditionen med ett stort religiöst inflytande, men idag är det mer av akademisk art.
Skolan finansieras till hundra procent av skattemedel, plus de pengar som föräldrarna bidrar med på frivillig väg.
Utöver de fyra statligt avlönade lärarna i Phyl O´Kellys fasta personal kan hon, tack vare bidrag från föräldrarna, även anlita en musiklärare och en speciallärare som kommer till skolan en dag i veckan. Några elevassistenter och en sekreterare är också knutna till skolan som har knappt hundra elever.
Kontakterna med föräldrarna är livliga, och i dem har Phyl O´Kelly kunnat avläsa den tilltagande krisen i Irland.
Efter mer än tio års konstant uppgång vände det tvärt när världsekonomin gick in i väggen hösten 2008. BNP störtdök och budgetunderskottet förra året på drygt 14 procent ger Irland en plats bland de så kallade PIIGS-länderna – de med sämst offentliga finanser i euroområdet (Portugal, Irland, Italien, Grekland och Spanien).

När luften gick ur den kraftigt övervärderade bostadsmarknaden hamnade mängder av irländska familjer i skuldfällan och en arbetslöshet på 13 procent bidrar till minskade skatteintäkter.
- Jag märker en ökad stress hos föräldrarna, en stress som påverkar barnen och oss som arbetar på skolan, säger Phyl O´Kelly.
Många av de dagliga samtal hon har med föräldrar när de lämnar och hämtar sina barn handlar inte längre bara om pedagogik och barnens skolutveckling, utan lika mycket om krympande arbetsmarknad och avbetalningar på huslån.
- Medelklassen går inte till socialbyrån i det här landet, men att ta upp problemen i skolan är inte stigmatiserande på samma sätt. Jag kan inte säga åt föräldrarna att gå även om det inte är mitt problem. När mer och mer problem av det slaget läggs ovanpå det du ändå måste göra, blir det för mycket.
Phyl O’Kelly har alltid velat studera juridik och för fem år sedan, när de egna barnen gått ut gymnasiet, gjorde hon slag i saken. Hon har tagit en juridikexamen vid sidan av rektorsjobbet och just avslutat inträdesproven för att bli medlem av det irländska advokatsamfundet.
- Jag fyller 56 i december och vill pröva något nytt innan det är för sent. Pressen att både leda skolan och undervisa är för hård. Jag skulle ha slutat ändå nu när skolsektorn fått så dålig ekonomi, hade jag inte haft juridiken skulle jag ha letat efter en annan karriär.
Kombinationen av ledarskap och undervisning delar hon med många andra rektorer i de 3 000 skolor där barnen går tills de fyller tolv år.

Under de goda åren från mitten av 1990-talet till för ett par år sedan, gjorde regeringen stora investeringar på skolområdet. Men därefter har svångremmen dragits åt rejält.
När krisen slog till fick rektorerna som andra offentliganställda sina löner sänkta med sju –åtta procent. Utöver lönesänkningen har regeringen beslutat att offentliganställda måste betala in en större del av sin lön till den framtida pensionen.
- Våra medlemmar har fått sin disponibla inkomst minskad med 15-20 procent och det finns en utbredd oro för att neddragningarna fortsätter. Många frågar sig om det är mödan värt att fortsätta arbeta inom skolan, säger Clive Byrne, förbundsdirektör i National Association of Principals and Deputy Principals (NAPD), yrkesorganisation för rektorer och biträdande rektorer inom högstadiet och gymnasiet (secondary level).
Clive Byrne har haft sina egna barn i Phyl O´Kellys skola och är bekymrad över att hon slutar. Karriärbytarna är en del av de skolledare som drar sig tillbaka, i det som Byrnes kollega i låg- och mellanstadierektorernas yrkesorganisation Primary Principals Network – förbundsdirektören Pat Goff – i flera intervjuer betecknat som an unprecedented exodus, en exempellös flykt.

En annan grupp avhoppare är de många skolledare över 55 år som har varit yrkesverksamma i minst 30 år. De passar på att utnyttja möjligheten att gå i förtida pension. Fram till årsskiftet kan de göra det med en pension som bygger på de löner de hade före lönesänkningen.
- Att så många skolledare väljer att sluta har lett till ett enormt tapp av erfarenhet och kompetens. En lyckad nyrekrytering hör till de absolut viktigaste frågorna för skolan de närmaste åren, säger Clive Byrne.
NAPD anser att löneskillnaden mellan lärare och rektorer är för liten. En gymnasielärares ingångslön är cirka 35 000 euro om året. Efter 25 år har lönen ökat till 60 000-65 000.
- Det innebär att en ung rektor ofta tjänar mindre än de mest erfarna lärarna på skolan.
Löneutvecklingen sker trappstegsvis för både lärare och rektorer. Lönerna bestäms av staten och det förekommer inga individuella löner. Antalet yrkesår, men också skolans storlek, styr vilken lön du har som rektor.
Många rektorer på större högstadie- och gymnasieskolor har mellan 95 000 och 110 000 euro i årslön. I dag har uppdraget ingen tidsgräns, men tidsbestämda mandat för rektorer diskuteras.
- Visst är lönen bra, men arbetsbördan är mycket tung, säger Clive Byrne.
Varje gymnasieskola har varje skola en rektor och en biträdande rektor. På senare år har antalet ansökningar till tjänster som biträdande rektor varit fler, eftersom biträdande rektor har nästan lika hög lön som rektor, samtidigt som pressen och ansvaret är mycket mindre.
Omsättning på skolledartjänster är stor. Av de 700 högstadie- och gymnasierektorer som fanns för två år sedan, har nästan 300 gått i pension eller slutat av andra skäl. Sedan början av 2008 har nästan hälften av NAPD:s medlemmar bytts ut.

Möjligheten att gå tillbaka till lärarjobb efter en period som rektor är begränsad. Ofta får man räkna med sänkt lön och man hamnar sist i turordningen när det dyker upp ett ledigt jobb. Det bidrar till att rörligheten bland skolledare är väldigt liten.
NAPD är inte ett fackförbund. Lönerna, även för rektorer, bestäms efter förhandlingar mellan regeringen och lärarfacken där även skolledarna är medlemmar.
Clive Byrne har lett NAPD i tre år och är tjänstledig under fem år från sitt jobb som rektor på St Mary's College i Dublin. Tidigare var han lärare i irliska, franska och historia. NAPD har bara fem personer avlönade. Lokalt gör medlemmarna en hel del arbete på ideell bas för förbundet. 
- Mitt jobb är att driva skolledarfrågor och se till att de hela tiden finns på agendan.  Vi kräver fortsatta ekonomiska satsningar på skolan för att skolledare ska kunna göra sitt jobb.

text: Torbjörn Tenfält