Charlotta Nordström bytte rektorsjobbet i Umeå mot skolledarjobbet på en av Bryssels Europaskolor. På köpet fick hon både en sekreterare som sköter dagliga rutiner och en som svarar för schemaläggning och elevärenden. Från Sverige tog hon med sig en öppnare kommunikation mellan skola och hem.

– Den största skillnaden, förutom språket, är att jag kan fokusera på att göra undervisningen så bra som möjlig. Här finns sekreterare som kallar till möten, skriver protokoll och kokar kaffe, säger Charlotta Nordström som kämpat många år för att skolledare ska få administrativt stöd i Sverige.
Charlotta Nordström har precis avverkat tre terminer som ”Directrice”, rektor, på en av Europaskolorna i Bryssel.
Vi träffas en mulen dag inne i ett fashionabelt villakvarter i utkanten av södra Bryssel där ”Brussels 1” som skolan heter, ligger.  Hon vinkar in mig, medan hon fortsätter sitt telefonsamtal, på felfri franska.
-Arbetsspråket är franska och det fungerar utmärkt. Jag har arbetat som lärare i franska, italienska och svenska i många år.
Europaskolorna är uppdelade i olika språksektioner och utspridda på fyra olika platser i Bryssel. Då skulle man kunna tro att Charlotta Nordström är rektor på den skola där de svenska eleverna finns. Men icke, Charlotta Nordström ansvarar för de 1 300 (av drygt 3 000) elever från kindergarten, förskolan, upp till årskurs fem, som pratar danska, tyska, italienska, franska, polska, ungerska, engelska och spanska.
- Det är en fördel att jobba med andra nationaliteter än den egna. Nu kan jag behandla alla lika för jag har inte samma kulturella bakgrund som barnen och har inte heller lättare att uttrycka mig inför vissa elever.
Det är lätt, trots sin profession, att ge det man behärskar större utrymme, menar Charlotta Nordström.

Kommunikationen, både den muntliga - stora möten, samtal med personal, föräldrar och elever, och skriftliga - framför allt via mejl, växlar hela dagarna mellan tre fyra språk.
– Första året var jag så trött och orkade inte mycket mer än lägga mig på soffan när jag kom hem. Att försöka förstå, att uttrycka sig klart, svara på frågor och samtala tog all energi, berättar Charlotta Nordström som nu njuter av att arbeta och bo i Bryssel.
Här bor hon ensam, maken jobbar sedan sex år på Island som universitetslektor och barnen studerar i Lund, Göteborg och  Stockholm.

Det är fjärde gången hon bor utomlands. I Moskva jobbade hon som guvernant i en fransk diplomatfamilj, i Aix en Provence i Frankrike arbetade hon i en kvinnobokhandel och till Nyslott i Finland följde hon med sin man.
– Visst saknar jag den dagliga kontakten med min man. Men vi har hållit ihop i 30 år, vi vet var vi har varandra. Nu träffas vi digitalt och ses på loven.
Charlotta Nordström sökte jobbet i Bryssel när hon bodde i Umeå och var rektor på Västangårdsskolan. Hon konkurrerade ut ett 40-tal skolledare i Sverige och gick vidare till den slutliga uttagningen med fyra sökanden från andra EU-länder.
Förordnandet är på fem år med möjlighet till förlängning upp till sammanlagt nio år. Det skulle passa Charlotta Nordström utmärkt, hon stannar gärna kvar ytterligare sju år, lagom till pensioneringen.

– En morgon när jag cyklade efter Umeälven till jobbet började jag fundera över om jag ville cykla där i tio år till. Jag kom fram till att det inte lockade. Jag har, under hela min karriär, bytt arbetsplats efter ett antal år för att få nya utmaningar. Nu var det dags igen, berättar Charlotta som tog med sig cykeln till Bryssel.
– Mitt liv är faktiskt inte särskilt annorlunda här jämfört med hur det var i Umeå. Jag cyklar överallt, läser mycket, går på Friskis och Svettis och dansar afrikansk dans. Maten är emellertid bättre, det finns mycket gott att äta här.
– Det tar mig en kvart att cykla till jobbet och på vägen tittar jag på vackra balkongräcken och husfasader. Kan jag se innanför gardinerna så gör jag det!
Jobbet skiljer sig dock en hel del jämfört med hennes tidigare jobb i Sverige. Charlotta har en holländsk sekreterare med uppgift att sköta dagliga rutiner; boka möten, korrespondens och vara tillgängliga för alla möjliga frågor. Dessutom finns en pedagogisk sekreterare som är danska och sköter elevärenden, schemaläggning, planerar vaktscheman och ordnar vikarier.
Charlottas rektorskollega på ”secondondary school”, högstadiet och gymnasiet, är spanjorska och Charlottas chef är finsk. Det finns en lärare som är koordinator för varje årskurs och en annan för respektive ämne.
Lärarna sägs vara de bästa i Europa, de har konkurrerat ut hundratals kollegor, skickats ut av sitt land och är entusiastiska, duktiga och genuint intresserade av sin uppgift.
Det är inte bara lönen, som sägs var två gånger så hög, som lockar. På Europaskolorna kan de ge mer i och med den öppenhet och intresse som råder för att skolan och eleven ska utvecklas på bästa sätt.
Eleverna pratar ofta fyra fem olika språk och är generellt sett öppna, artiga, trevliga och nyfikna. Och de kallar Charlotta för ”Madame Nordstrom” eller Madame la Directrice.
– Det tycker jag är jättemysigt, ler Charlotta.
– På mitt första möte fick jag veta att eleverna varje vinter åker på en skidresa och att föräldrarna utan att knysta betalar 5 000-6 000 kronor. Jag höll på att tappa hakan! I Sverige kan vi ju knappt be barnen ta med ett äpple hemifrån.

– Jag blev glatt överraskad över hur väl det fungerar med undervisning för elever med speciella behov som problem med inlärning, koncentration eller motorik. Alla sektioner har en stödlärare och här finns logopeder och psykolog, säger Charlotta Nordström och öppnar ett skåp med en dryg meter lång hylla bestående av mappar med avtal mellan föräldrar och skola om vad som förväntas av eleven och föräldrarna respektive av skolan. Avtalen beskriver hur eleven ska stöttas för att kunna nå sin fulla potential utifrån hans/hennes individuella behov.
Kommunikationen mellan föräldrarna och skolan fungerade däremot inte så bra när Charlotta Nordström kom och det första hon gjorde var att utforma en kommunikationsstrategi.
– Det fanns en rädsla att framföra sina synpunkter och kritik där de hörde hemma.  I stället hamnade mycket hos ledningen. Självklart ska den det berör kontaktas först, betonar Charlotta, som lagt ner tid på att föra fram sina budskap genom att presentera sig för föräldrarna och gå runt i klasserna. Det har lett till att många problem numera löses snabbt.
– Tillsammans med skolans huvuduppgift, att ge eleverna vissa grundkunskaper och social fostran, följer jag min inre etiska kompass och strävar efter att skapa en demokratisk och rättvis miljö, säger Charlotta Nordström.

text: Tove M Gjessing

(Nr 3/2010)