Fredagsnatten den 5 oktober 2007 skjuts en femtonårig pojke ihjäl och en sextonåring skottskadas svårt. Båda är elever på Rödebyskolan med sjuhundrasextio elever.
Rödeby är ett samhälle med femtusen invånare och ligger en mil utanför Karlskrona. En liten ort, men Google ger 292 000 träffar vid sökning på ordet Rödeby.
Bakgrunden är genom media redan känd. Göran Eliasson, som är rektor för år 7-9 på Rödebyskolan, fick telefonsamtalet om det inträffade på lördag morgon.
Han befann sig på annan ort och kastade sig i en bil för att komma till skolan så fort som möjligt. På lördag förmiddag var krisorganisationen i full gång på Rödebyskolan, som också belägrades av massmedia.
På måndagsmorgonen satt lappar på skolans ytterdörrar: "Bra - skjut en mopedist till".
Händelseförloppet har därefter haft många olika beståndsdelar och Göran Eliasson har tvingats att ta itu med allt från elevernas sorgearbete till ökande motsättningar i samhället. Under två dagar satt han i ett otal intervjuer med massmedia.
Det är ett eskalerande problem när rektor tvingas hantera krissituationer då mediadrevet går samtidigt som elever och personal behöver sin rektor mer än någonsin. Rektor är en central person när ett samhälle drabbas av kris. Det är till skolan barnen och ungdomarna kommer för att söka tröst och prata.
Det är skolan som måste fungera med krisgrupper och rektor måste hantera massmedia som trycker på, vill ha personuppgifter om elever och trycka upp kameralinserna i ansiktet på gråtande elever. Men skolan är ingen allmän plats. Det är rektor som beslutar över den.
Adrenalinet kokar. Stressen ökar. Allting kan gå fel. Hur bär man sig åt för att göra rätt?
Skolledaren har pratat med rektor Göran Eliasson om hur han egentligen klarar den situation som han befinner sig i några veckor efter dådet. Rödebytragedin är då inte över. Begravningen ägde rum den 13 november och rättegång väntar. Dessutom dyker de mest oväntade kriser upp, i våg efter våg och utan förvarning.
Hittills verkar Göran Eliasson ha gjort allting rätt. Han är tycks vara lugn, vettig, saklig, klok och bestämmer själv vilken framtoning han och skolan ska ha inför massmedia. Han har tagit kommandot över massmedia - inte tvärtom.
Oerhört mycket hänger på rektor när skolan utsätts för stora påfrestningar. Men allt annat jobb som måste göras blir liggande och får vänta. Tar huvudmannen något ansvar för att avlasta rektor då?
- Det har varit ett enormt mediadrev och det håller fortfarande på. Jag har försökt att vara så öppen som möjligt vad gäller skolan. Det enda jag har uttalat mig om är vad skolan har gjort och kommer att göra och hållit mig strikt till det. Jag har inte hängt på medias försök att hitta syndabockar. Det har varit en medveten strategi.
- Journalisterna är väldigt duktiga på att ställa ledande frågor och det är väldigt lätt att luras in i att börja spekulera när man pratar med en journalist. Jag har inte fått jobbet som rektor för att jag är duktig på att hantera massmedia, det får jag göra ändå, säger Göran Eliasson.
En slutsats som Göran Eliasson och övriga inblandade kommit fram till är att det är oerhört viktigt att i ett tidigt skede utse en enda person som har ansvaret för all kontakt med massmedia och att ingen annan uttalar sig.
- Om man ger småbitar här och där så spelar journalisterna ut oss mot varandra. Jag har haft ansvaret för massmedia. Därmed vet jag vad jag har sagt tidigare och behöver inte gå i svaromål mot vad andra kan ha påstått.

Dokumentationen är också mycket viktig. De första fyra dagarna gick Göran Eliasson konstant med ett anteckningsblock i handen och noterade vad som hände. Ett ord eller två räckte som minnesanteckning. På kvällarna när det var lugnare kunde han skriva ut steg för steg vad han gjorde, som en slags loggbok i kronologisk ordning.
Det är bra för att efteråt kunna se hur han egentligen agerade i olika situationer.
- Jag har också fått mycket bra hjälp av kommunikationschefen i kommunen, inte minst för att klara gränsdragningarna - ska vi släppa in massmedia på skolan eller ska vi hålla dem utanför? De vill alltid gå längre än vad som är rimligt.
- Jag beslutade att jag själv ställer upp på alla intervjuer, men ingen får filma eller fota inne på skolan, vilket har givit mig riktiga ovänner i journalistkåren.
- Men skolan är en fredad zon. Här inne kan vi vara ledsna utan att behöva få en kameralins uppstucken under näsan. Vi har slussat in journalisterna till mig där jag har haft mina presskonferenser. Att ge pressinformation är viktigt, att inte bara säga nej eller "inga kommentarer".
- Vid ett visst klockslag har jag berättat allting utan att ge dem någonting i förväg. Då får alla samma möjlighet att få samma information samtidigt, berättar Göran Eliasson.
Du har alltså gått in för att ha en aktiv pressinformation mitt i allt krisarbetet?
- Ja, journalisterna har ju sitt jobb att sköta, de måste ju få sälja sina lösnummer och de skapar de sanningar de kan om de inte får sanningen från mig. Jag har velat serva dem med så objektiv information som möjligt, men det har varit på skolans villkor och på den plats som jag har anvisat.
- Det var bra att ha med sig kommunens informationschef på presskonferenserna som ett stöd för att sitta och lyssna på vad jag säger och hjälpa mig att inte luras in i journalisternas fallgropar, att behöva svara på samma sak gång efter gång.
- Då har informationschefen gått in och satt stopp. Det har känts bra. Journalister är skickliga på att ställa frågor om och om igen för att sedan lägga ihop svaren efter eget huvud, menar Göran Eliasson.
Hur tänkte du från början? Du måste ju ha insett att nu - om någonsin - så är det kris.
- Det tog ju några timmar att förstå omfattningen av denna händelse. Jag befann mig på en annan ort och kastade mig iväg för att komma hem till skolan så fort som möjligt.
- På mobilen fick jag bekräftat att det var just så illa som jag befarade. Vi drog genast igång vår interna krisgrupp Det tog inte många minuter innan den var samlad och sedan kom lärarna efterhand och på lördagseftermiddagen var vi ett gott manskap här på skolan.
- Då stod också pressen utanför och tryckte på. De ville ha så mycket som möjligt, men då hade vi inte så mycket information själva, utan hade fullt upp med att skaffa den.
- Bara att få bekräftat alla de rykten som gick på byn tog flera timmar efter att vi hade samlats på lördag förmiddag. Men det var viktigt att gå ut och tala om för pressen att vi inte vet så mycket ännu, att jag inte tjuvhöll på någon information. Jag hade exempelvis inga uppgifter om hur skadad sextonåringen var och då accepterade journalisterna det.

I Rödeby finns en etablerad kris- och katastrofgrupp som består av rektorerna i samverkansområdet och kyrkoherden. (Alla rektorsområden i Rödeby bildar ett samverkansområde.) I stället för att ha två parallella krisgrupper och öppna både kyrkan och skolan förlades krisgruppen till skolan.
- Vi kraftsamlade vad gällde de vuxnas närvaro och spred inte ut det bara för att vi är två organisationer.
- En annan viktig sak var att vi beställde mat till alla elever som kom på eftermiddagen, bara så att de fick någonting i sig. De var ju helt utmattade och hade ingenstans att ta vägen, berättar Göran Eliasson.
Skolan satte även en gräns för öppethållandet. Efter en minnesgudstjänst på lördagskvällen hade skolan öppet en timme till, sedan uppmanades eleverna att gå hem och sova.
- Annars hade de kunnat sitta här hela natten för att fortsätta att gråta ännu mer. Vi skickade hem dem och sade att vi ses i morgon söndag klockan 10.00 i stället.
- Det var väldigt många elever som kom till skolan. De sökte tröst hos varandra, de har inte alltid den kontakten med sina föräldrar. Många sa att "mamma och pappa förstår inte att jag är så här ledsen som jag är".
Rödeby är vid tiden för vår intervju inne i tredje veckan av krisen och det kommer hela tiden fler prövningar. Både Josefsson och Kalla fakta är på gång, de som ska bestämma vems felet är…
- Vi har inte fått pojken i jord ännu. Dessutom måste vi även tänka på att de som tröstar också måste bli tröstade. Personalen har skjutit fram sin egen sorg och nu kommer behoven av att prata i personalgruppen.
- Pojken som sköts ihjäl satt här i min soffa på mitt rum på fredagskvällen och jag pratade med honom om att ta det lugnt i helgen. "Det ska jag göra", sa han och sedan händer detta några timmar senare.

Under hela krisen har Göran Eliasson arbetat dygnet runt förutom några timmar då han gått hem för att sova. Resten av tiden har han varit igång, mycket tack vare den överproduktion av adrenalin som kroppen frigör i sådana här situationer.
I vanliga fall arbetar han upp till femtio timmar per vecka och menar att det är det - inte krisen - som sliter.
- Men som rektor gör jag skillnad, det känner jag varje dag. Man påverkar barnens vardag och det är det som är drivkraften. Den dagen det inte är värt det då ska jag sluta! Har jag sagt…
Ulla Nelsson är informationschef på Karlskrona kommun. Hon väcktes tidigt på lördagsmorgonen av socialtjänsten som hade tagit hand om de drabbade familjerna direkt efter händelsen.
Men snabbast av alla att sprida nyheten var eleverna själva. De kände till händelsen redan innan polisen var på plats. Genom sms och internet var de informerade först av alla.
- Mycket av vår tid har gått åt till att kolla upp vad som skrivs på Lunarstorm och olika bloggar. Vi måste ha koll på detta för att kunna se vad som händer härnäst bland ungdomarna. Det har varit väldigt mycket diskussioner på internet.
Ulla Nelsson satt alltså med på presskonferenserna som ett stöd och för att driva presskonferensen framåt när journalisterna till exempel kom in på frågor som rör en enskild elev. Rektor lämnar naturligtvis inte ut sådana uppgifter, utan måste svara att det är sekretess i denna fråga.
- Vi har haft medieutbildning för rektorerna och nu har de haft nytta av detta, något att falla tillbaka på, exempelvis att de snabbt utsåg en enda presstalesman så att inte alla svarade på frågor. Därmed kunde vi undvika att olika sanningar kom ut, med ryktesspridning etcetera.
- Göran har gjort detta väldigt bra. På ett par dagar har han suttit i hundra intervjuer och dessutom tagit emot samtal från människor som inte alltid är så klara i sina tankar. I sådana här fall dyker alla möjliga slags människor upp.
- Göran har varit beundransvärd som har stått pall för allt han har fått lösa, säger Ulla Nelsson.

text: Bill Erlandson
Artikelförfattaren arbetar också som mediarådgivare och håller kurser i mediahantering.