Resursbrist diskuteras inte med rektorerna

När problem uppstår i balansen mellan krav och resurser är uppdragsgivaren beredd att lyssna på chefer inom teknisk förvaltning. Inom omsorgs- och utbildningsförvaltning dumpas problemet i stället neråt i organisationen.

Medan chefer i tekniska förvaltningar kan diskutera med sina uppdragsgivare för att balansera krav och resurser är chefer inom skola, vård och omsorg tvungna att kompromissa med kvaliteten.
Denna skillnad kan möjligen förklaras med olika ledarskapskulturer i mans- respektive kvinnodominerade verksamheter, menar forskaren Tina Kankkunen.
Sociologen Tina Kankkunen, doktorand vid sociologiska institutionen på Stockholms universitet, har studerat chefers arbetsvillkor i två kommuner. I studien har hon intervjuat chefer inom mansdominerade tekniska förvaltningar respektive kvinnodominerade omsorgs- och utbildningsförvaltningar.
- Generellt kan man säga att cheferna har samma krav att möta: personal- och budgetansvar, administrativa utmaningar, förväntningar från politiker och medborgare tillsammans med ett ibland motstridigt statligt uppdrag, säger Tina Kankkunen.
- Den stora skillnaden ligger i det bemötande de får när de ber sina respektive förvaltningar om hjälp med att lösa situationer där deras resurser inte räcker till.
För en teknisk förvaltning kan det till exempel handla om ett bygge, där man upptäcker att pengarna inte räcker till för att genomföra konstruktionen enligt planerna. I en sådan situation uppstår visserligen hårda förhandlingar, menar Tina Kankkunen, men där den underliggande premissen ändå är att man tar ett kollektivt ansvar.
- När chefer för de tekniska organisationerna går till sina uppdragsgivare och ber om stöd uppstår en diskussion där alla parter är överens om att det måste finnas balans mellan krav och resurser: antingen tillför man mera pengar, eller så begränsar man uppdragets omfattning. Ofta är förhandlingsutrymmet litet, men det finns ändå en arena för själva diskussionen.

Cheferna i kvinnodominerade omsorgs- och utbildningsförvaltningar har tvärtom inget utrymme att föra en dialog med sina uppdragsgivare, menar Tina Kankkunen. Ramarna antas vara givna och icke förhandlingsbara - dialogen med politikerna är snarare en envägskommunikation.
- Om en rektor går upp till sin förvaltningsledning och meddelar att han eller hon har svårt att klara sitt uppdrag, till exempel om skolan har elever med stora behov, blir svaret snarare "gör det bästa av situationen!"
Problemet dumpas neråt i organisationen.
En viktig faktor som delvis förvärrar skillnaderna i arbetsvillkor för de båda typerna av ledare är att rektorerna i studien har i snitt femtiofem underställda och dessutom ett fåtal anställda med administrativa funktioner, medan tekniska chefer i genomsnitt har arton underställda samt ett större administrativt stöd.
- Rektorerna lämnas ensamma med ansvaret för att lösa de problem som uppstår. Jag har noterat att många rektorer bygger upp strategier för att slippa känna sig ensamma, som att till exempel skapa nätverk med andra rektorer i området.
- Detta upplevs som mycket positivt, men löser ju inte det grundläggande problemet, till exempel när skolan drabbas av nedskärningar.
- Lösningen blir i stället ofta att ta bort administrativ personal för att rädda kvar lärartjänster, vilket tvingar rektor att själv bli administrativ chef, vilket i sin tur lämnar ännu mindre utrymme för ett närvarande ledarskap på skolan.
Tina Kankkunen menar att skillnaderna i villkoren för de två olika typerna av organisation går att härleda till en skillnad mellan kvinno- respektive mansdominerade branscher. Däremot har hon inte sett några skillnader mellan manliga och kvinnliga ledare.
- Det som förvånat mig är att könet på den individuella ledaren inte spelar någon roll i sammanhanget, säger Tina Kankkunen. En manlig rektor har samma begränsade möjligheter som en kvinnlig.
- Alltså är det inte ledarskapet på individnivå som skapar de skilda villkoren, utan verksamheternas olika karaktär. I utbildnings- och omsorgsverksamhet sätts inte uppgiften i relation till resurser på samma sätt som i teknisk verksamhet - kanske på grund av att man traditionellt inte har uppfattat dessa kvinnodominerade branscher som en del av ekonomin.

text: Jens Liljestrand

(7-8/2007)