I Ronneby har man sedan år 2000 gått från djup ekonomisk kris inom förskola och grundskola till en budget i balans, ett bättre budgetarbete och tid över till pedagogiska frågor.
Från tilltagande förtvivlan och sjukskrivna rektorer har man utvecklat en bättre organisation och - en bättre arbetsmiljö.
I stället för isolerade rektorer med varsitt pastorat att försvara, har man skapat sammanhållna team av ledningsgrupperna i kommunen, team med öppenhet, solidaritet och ett tillåtande klimat, där man kan ge och ta och vågar säga vad man tycker. Rektorerna binds ihop på ett sätt som är bra för dem själva.
De började vad de kallar en tvåårig "utvecklingsresa", det har resulterat i ett bättre psykologiskt arbetsklimat, färre sjukdagar och minskad omsättning på skolledare.
Utgångspunkten för rektorernas resa var en kris år 2000 med ett underskott på 12 miljoner kronor. Med nödvändighet tvingades man då lägga fokus på ekonomiska diskussioner.
Många förtvivlade rektorer slutade och omsättningen på skolledare steg.
Det blev en utmattning och trötthet i rektorsgruppen. Ständig brist på resurser och ensidigt fokus på ekonomiska begränsningar tömde många på kraft.
Förskole- och grundskolechefen i Ronneby, Tommy Ahlquist, tog initiativ till en plan som gick ut på att man skulle utveckla rektorsgruppen som team.
- Rektorsgruppen var väldigt splittrad, vi fick arbeta oerhört mycket med budgeten och det blev mycket gnissel. Vi diskuterade hur vi skulle får rektorsgruppen att jobba åt samma håll, berättar Tommy Ahlqvist.
Man övergav fördelningsmodellen och gav sig in i en öppen dialog - med de kända förutsättningar som fanns - elever i behov av särskilt stöd, social struktur med mera. Rektor Runda bordet, kallar man den nya fördelningsdialogen.
Medlen omfördelas till den skola som för tillfället bäst behöver dem. Det kan man göra tack vare den nya öppenheten och solidariteten som kom efter teambildningen.

Genom diskussionerna får rektorerna en djupare insikt i ekonomi och hur kommunens ekonomi fungerar i stort.
- Vi diskuterar oss fram till var behoven är som störst och hur fördelningen ska ske i förskolan och grundskolan, inom de ramar vi fått av våra politiker, berättar Tommy Ahlquist.
Numera råder en stor öppenhet inom rektorsgruppen, tycker han, och det är en av de stora vinsterna med teamutvecklingsprojektet.
- Jag är positivt överraskad över att vi kan jobba så bra tillsammans. Vi är ändå tjugotvå skolledare med biträdande rektorer.
- Man märker en öppenhet, man vågar yttra sig i gruppen och komma med förslag. Det gjorde man inte tidigare, tycker Tommy Ahlquist.
Hur kom ni på idén om teamutveckling?
- Jag kände att om vi ska kunna komma framåt så måste vi lära känna varandra bättre, ta fram en gemensam vision om hur vi ska jobba i framtiden och bli mer samspelta i det vardagliga arbetet.
- Tidigare fick man ut sin budget på respektive rektorsområde och det fanns ingen styrning alls mellan rektorsområdena.
- Om ett rektorsområde gick plus så köpte man upp de pengarna, man såg inte till helheten. Nu är det helheten som gäller för alla i rektorsgruppen.
Det nya team-systemet blir en positiv kedja där deltagarna får överblick över resurserna och resursfördelningen och samtidigt kompetensutveckling i ekonomihantering.
Man får större medvetenhet om helheten, de ekonomiska behoven, stödet till kollegorna och för sig själv. Sammantaget har det inneburit mindre belastning och slitage på rektorsgruppen och mindre frustration.
Var det dyrt att genomföra teamutvecklingen?
--Utöver arbetstid har det kostat totalt sett 250 000 kr och det är egentligen småpengar i sammanhanget säger Tommy Ahlquist.
- Framgången för rektorsgruppen är att man är så positiv och att även nya rektorer smälter in i gruppen väldigt snabbt.
För ett år sedan byggdes ledningsorganisationen ut så att alla rektorer numera har biträdande rektorer och en större stab omkring sig. Flera rektorer i Ronneby bekräftar att det har gjort att rektorsgruppen mår bättre nu.
Rektorsgruppen har regelbundna möten i antingen halv- eller heldagsgrupper. Nu går de vidare "i resan" och har under hösten jobbat tillsammans om det pedagogiska ledarskapet.
Hur har kommunledningen ställt sig till detta?
- Vi har fått väldigt bra gehör från våra politiker och när vi beskriver våra önskemål och krav så har vi en hög trovärdighet hos kommunledningen.
- En bidragande orsak kan ha varit att Sveriges Skolledarförbunds ordförande Hans Persson reste ned till Ronneby i den värsta krisen och pratade igenom rektorernas arbetssituation med kommunalrådet.
En av deltagarna i projektet är Monica Sjövind, rektor på Skogsgårdens skolor i Ronneby. Hon har tre skolor, sjutton förskoleavdelningar med fyra nya på gång, öppen verksamhet, fritidsverksamhet med mera.
Med två biträdande rektorer till hjälp har hon etthundratrettiofem anställda under sig - alltså långt ifrån "En för 25".
Om teamutvecklingen säger Monica Sjövind att det har blivit en öppnare rektorsgrupp där man ger och tar erfarenheter på ett positivt sätt och utan alltför mycket prestige.
- Det har varit en bra och nödvändig satsning, annars ger vi ledare oss själva inte tid och utrymme att ta tillvara varandra på ett bra sätt.
- Sedan är det viktigt att hålla fast vid den här öppenheten och kommunikationen, och se att vi tillsammans kan göra ett bättre jobb än var och en för sig, säger Monica Sjövind.

Rektor Tore Aronsson på Snäckebackens grundskola instämmer i de positiva omdömena:
- Det har blivit en bättre arbetsmiljö. De insatser som gjorts för rektorerna har förstås betytt mycket, och de var nödvändiga.
- Men vi är inte framme vid slutstationen ännu.
- Min förhoppning är att vi nu ska kunna lägga pengafrågorna lite mer åt sidan och prata om det vi måste - nämligen utvecklingsfrågor, exempelvis detta att vara ledare i pedagogisk verksamhet, säger Tore Aronsson.
Kopplingen mellan dålig arbetsmiljö och ständiga, tröttande ekonomidiskussioner hänger förstås intimt samman med obalans i budgeten.
Vändningen kom efter teambildningen, den så kallade utvecklingsresan.
Öppenheten och lojaliteten i gruppen leder till att ingen nu försöker "mörka" eller skaffa sig fördelar eller hålla undan resurser till sitt eget rektorsområde. De har blivit ett sammansvetsat "rektorsgäng" i både organisatorisk och arbetsmiljöpsykologisk mening.
- Skolledarna är ju starka individer, med sina egna pastorat att sköta. Men om man jobbar med dem som grupp så ser man att de har glädje och stöd av varandra säger Inger Hjort, utvecklingssamordnare i Ronneby kommun.
- Det var allas ansvar att vara aktiva i arbetet med att utveckla skolan och det blev en god effekt av vår satsning.

text: Bill Erlandson

(1/2006)