Vi har alla hört om vetenskapsmän som vaknar med den avgörande lösningen färdigformulerad. Det oändligt flexibla och kreativa undermedvetna har gjort jobbet åt dem, det vill säga åt deras medvetna jag. Men i västerländsk kultur verkar det inte som vi dragit några slutsatser av den iakttagelsen. Intellektet har enligt en vanlig västerländsk uppfattning fortfarande sin hemvist i medvetandet, medan det undermedvetna tagit hand om känsloavdelningen.
Men så är det inte, det undermedvetna innefattar i allra högsta grad kognitiva kapaciteter och är på många sätt överlägset medvetandet, säger Ole Vedfelt, dansk psykoterapeut, filosof och författare som talade på Nordiska Skolledarkongressen (i mars 2003).
- Det undermedvetna styr mycket mer än vi tror och därför är det bra om vi blir varse det undermedvetnas dolda kunskaper och det undermedvetnas språk, säger Ole Vedfelt.

När vi uppmanar oss själva eller någon annan "att sova på saken" avslöjar vi att vi faktiskt anar att det undermedvetna sysslar med betydligt mer kvalificerade saker än "känslor".
Ole Vedfelt visar i sin mycket intressanta bok Den undermedvetna intelligensen hur det undermedvetna prövar och bearbetar det vi upplever och erfar genom att skicka runt och processa den nya informationen genom mängder av jättelager av redan tolkad och bearbetad information som den omedvetna intelligensen blixtsnabbt scannar av.
Och allt detta ligger i mängder av nätverk som har kontakt med andra nätverk.
Bearbetningen av den nya informationen och perceptionen går otroligt snabbt och integreras med de mönster och tolkningsscheman vi redan har i denna kombination av förråd och processor.
Insikt, känsla, kunskap, attityder och erfarenhet, allt är integrerat med allt. Där har vi våra på djupet, bredden och tvären bearbetade kunskaper. Där ligger vår visdom skulle man kunna säga. Om vi kan komma åt den är en annan sak, det brukar vara lite olika med det.

Alla har vi väl också erfarenhet av att man kan komma på bra saker utan att vi riktigt vet hur det gått till. Man är ouppmärksam och flyter liksom in i ett halvmeditativt tillstånd. Plötsligt "vaknar" man till och märker att man varit "borta" och hämtat hem en intressant slutledning eller iakttagelse. Då är det det kognitiva undermedvetna som varit i farten och hjälpt oss.
Men vad har vi medvetandet till då? Medvetandet är som toppen på ett isberg. Där har vi den sociala kontrollen som utifrån perceptionen av den aktuella situation vi befinner oss i och utifrån kunskaper och igenkänningsmönster som det undermedvetna skickar upp får oss att avstå från att skälla ut chefen, eller göra andra saker som inte skulle vara så socialt lämpliga.
I det medvetna håller självcensuren hus och den behövs också - det undermedvetna är "alltför" ärligt och självständigt!
Men vi är beroende av det undermedvetnas helhetskunskaper.
I anställningsintervjuer visar det sig till exempel att intervjuaren går på det som utsägs på den undermedvetna eller subliminala (= under tröskeln) nivån i mycket högre grad än på det som sägs på den medvetna nivån.
Ole Vedfelt ger ett annat praktiskt exempel på att det är bra att känna igen negativa känslor.
- Att vara observant på sitt eget kroppsspråk är värdefullt till exempel när man har med problembarn att göra i skolan, om man vill akta sig för att hamna i negativa cirklar som man lätt gör med negativ feedback på barnet.
- Men en lärare som får en god relation till ett barn kan däremot bli den lilla insats som gör den stora skillnaden. Hemligheten med så kallade maskrosbarn brukar ju vara att de haft någon vuxen som sett barnet.
Intuitionen är ett annat uttryck för det undermedvetnas insikter. Om du får en intuitiv tanke - testa den, uppmanar Ole Vedfelt.
Han tycker dock att vi även i väst har blivit mycket bättre under de senaste årtiondena på kontakten med vårt undermedvetna. Intuitionen har uppvärderats.
Inte minst chefer behöver vara bra på relationer, påpekar han.
- För att utveckla våra relationer behöver vi ha kontakt med vårt undermedvetna.
Med tanke på det komplexa samspel det handlar om när en ledare leder, kan man då tala om att en ledare kan "styra genom relationer"?
- Nej, säger Ole Vedfelt, men genom att träna sig på att förnimma vad som verkligen sker och bli mer uppmärksam på egna och andras känslor kan man få större "relationskompetens".
- Men då kan man inte hålla på och störta från det ena till det andra utan andningspaus. Då måste man också ge sig tid att hitta sig själv mellan varven. För inom oss själva finns mycket av den kunskap vi behöver.

text: Kerstin Lööv

(4/2003)