Häromdagen var jag med ute när skolan hade friluftsdag. Det kändes som ett frirum i en vardag där ledning och styrning tar stort utrymme. Hur jobbar man med skolutveckling egentligen? När vardagen finns där, med elever och medarbetare? Skolledarskap är sannerligen inte något som jag direkt associerar med frihet. Finns det ett frirum i skolan i dag eller har det krympt i och med att rektorns tid går åt att hantera allt fler frågor enligt policyn, handlingsplaner och rutiner?
Med en del funderingar började jag läsa denna bok där skolledares arbete och arbetsvillkor analyseras av Gunnar Berg, professor i pedagogik vid Mittuniversitetet i Härnösand. Han har under 30 års tid gett ut böcker om skolan i ett organisations- och utvecklingsperspektiv.
Bokens innehåll bygger på den frirumsteori som författaren presenterade i Att förstå skolan (Studentlitteratur 2003) och som behandlar skolan som institution i en organisation.

Redan i förordet punkterar Gunnar Berg mina tvivel kring om frirummet finns. Han berättar en anekdot om hur har en dag föreläst. När han slutat sitt framförande kom en frustrerad rektor fram och färgstarkt uttryckte sitt tvivel över att rektorn kan ha något inflytande alls att tala om i fråga om sin vardag i jobbet. Som svar till denne rektor har Berg nu skrivit denna bok, med syfte att bena upp och tydliggöra den komplexitet som finns i skolledares arbete och arbetsvillkor.
Att det finns ett frirum känns som en fängslande tanke som blir allt mer underbyggd under läsningens gång.
Bokens åtta kapitel handlar samtliga om skolan som institution och om skolledarskap. Dessa begrepp sätts i ett sammanhang. Hur organisationens styrning kan vara en mix där regelstyrning, ramstyrning, resultatstyrning och målstyrning varierar i samhället över tid.
I en analys av skolors kulturer presenteras organisationsteorins kännetecken olika organisationer. Skolledarrollerna under de senaste decennierna illustreras med tre modeller vilka presenteras utförligt: organisationsstrukturerna ”slipsen”, ”molnet” och ”ellipsen”.

Styrmodellen ”slipsen” under åren mellan 1940-90 kännetecknades av en omfattande regelstyrning, där skolledaren var förste handläggare som förvaltade det regelsystem som schemaläggning, tjänstefördelning och ekonomi innebar.
Därefter kom ”molnet”, under resten av 1990-talet, med målstyrning och skolledarens fokus på skolutveckling, närmiljö och interna processer.
Centralt i boken är beskrivning av den komplexa skolledarroll som krävs i resultatstyrningen av dagens skola – och om det frirum som öppnas i denna verklighet.”Ellipsen”, som format skolledarens ansvar de senaste åren, lyfter fram skolledarens resultatsansvar (vad ska uppnås) och verksamhetsansvar (hur ska det gå till) med fokus på juridik, ekonomi, kvalitet och uppföljning. Uppdrag och utveckling pågår i vardagsnära processer i vår centraliserade och resultatstyrda skola.

Ett kapitel ägnas åt skolledares arbete och arbetsvillkor. Det professionella skolledarskapet formas av skolans uppdrag och organisation i en elevnära vardag. I dagsläget präglas skolan av en synnerligen omfattande kontroll, till exempel Skolinspektionens verksamhet. En spännande tanke är möjligheten för en mötesplats mellan inspektionsverksamheten och de inspekterades verksamhet i internt utvecklingsarbete.
Dagens skolledarskap illustreras med en frukt: kärnan utgörs av skolledarskapets grunder, fruktköttet består av styrning och ledning och skalet är den förvaltande administrationen.
Dilemmat är att nå till kärnan, där frirummet finns. Skolledare behöver därför det goda pedagogiska samtalet, och då kan även metoden ”kritiska vänner” som reflektionspart vara till nytta. Bokens metodbilaga finns en beskrivning om hur en skolkulturanalys kan genomföras och användas i skolans vardagsarbete som ett självvärderingsinstrument.

Min lärdom? Frirum är det utrymme som skolan har inom de gränser som den statliga styrningen anger. Att arbeta för att upptäcka och erövra detta frirum utgör grunden för skolutveckling. Det pedagogiska ledarskapet innebär att rektor finner frirummet och leder arbetet med att genomföra processer som har med det vardagliga skolarbetets utveckling att göra, där fokus hamnar på elevers lärande och kunskapsutveckling, personalens kompetensutveckling kring detta och därmed skolutveckling.
Det pedagogiska samtalet är en del i vardagen, där skolutveckling ofta med början i tekniska frågor som schema, klasstorlek och därefter övergår i de pedagogiska möjligheterna allt eftersom frirummet öppnar sig när insikten ökar.

Vem skriver Gunnar Berg för? Bokens målgrupp är i första hand blivande och verksamma rektorer med intresse av ledarskapsfrågor. Som forskare lägger han ut texten på ett utredande sätt, vilket kräver eftertanke vid läsningen. Texten kan kännas tung med tanke på de många och långa resonemangen.
Men att läsa denna bok är absolut mödan värt. Jag klarnar i tanken och finner att jag nog, när allt kommer omkring, sysslar just med det som ligger i mitt uppdrag: att verka för att utveckla skolan och ständigt höja kvaliteten.

Eva-Stina Sundén

(Nr 9/2011)