Skolans mångfald

Skolans mångfald - eller virrvarr

I denna lilla gulliga bok har Lars Berglund lyckats binda en vacker bukett av nio inbördes väldigt olika skribenter och deras syn på skolledarskap.
Deras betydande olikheter i perspektiv visar – välvilligt uttryckt - på den mångfald i synen på skolutveckling som råder i Sverige.
Mera illvilligt uttryckt visar den på vilken misch-masch av oförenliga ståndpunkter och angreppssätt som en skolledare kan ta sig an sin uppgift på.

Berglund inleder med att konstatera att det råder orimliga förväntningar på skolledares yrkesutövande, samtidigt som de förutsättningar som erbjuds ofta är bristfälliga.
Managementkonsulten Thomas Sewerin har ett utpräglat organisationsperspektiv i sin text och resonerar om vilka krav som ställs för att leda ett platt, lärande kunskapsorganisation. Gunilla O Wahlström beskriver ”det informella ledarskapets” användande av härskartekniker - som hinder för rektors möjlighet att styra sin skola utifrån styrdokumenten.
Barbro Anderberg är den sanne representanten för ett walk-around-leadership. Hon beskriver sin omgörning av den kommunala gymnasiekolossen Malmö Borgarskola i 13 år fram till 2005.

En annan intressant skribent är den förre LR-ordföranden Tomas Johansson, som beskriver sina erfarenheter som utbildningschef i Landskrona. Johansson, som har ett förflutet som LR-ordförande, hävdar rektors mandat starkt och strängt, och undrar hur en rektor ska kunna styra en skola om rektor inte ens har förtroendet att lönesätta sina lärare?
Elsa Mattia blandar sitt latinamerikanska temperament som chef (hon beskriver sig som en ”konfrontativ” ledare som ”kallar saker vid deras rätta namn”) med en stor portion beteendevetenskaplig klarsyn kring vad som krävs för att få medarbetare att växa. Hon leder till vardags ett skolområde i stadsdel Centrum i Malmö.

Ett annat av inspelen kommer från Lotta Kårlind, enhetschef på Skolinspektionen i Lund. Hon går systematiskt igenom den statliga myndighetsvärldens syn på skolutveckling det senaste decenniet, och varnar för att en alltför repressiv tillsynsmyndighet riskerar att hämma utvecklingskraften i skolan - av rädsla för risken att göra fel…

Den mest aparta texten står skolchefen och före detta rektorn på Minervaskolan i Umeå för, Hans Jansson.
Minervaskolans spektakulära syn på ordning och reda omtalades senast av Maciej Zaremba, i hans uppmärksammade artikelserie i DN om skolan.
Minervaskolan har en resolut inriktning på kunskap och det som Jan Björklund kallar ”strukturerad undervisning”. Man har verkligen gjort upp med ”snällismen”, och Jansson beskriver i sin artikel ett eget ingripande mot en elev, som medförde att han misstänktes för hårdhänthet av den graden att frågan prövades mot brottsbalken.
Jansson förefaller närmast stolt över sitt ingripande och hånar flumskolans representanter som tycker att man bör vara restriktiv med fysiska markeringar mot elever!

En annan av skribenterna, Lars Flodin, ordförande för Sveriges skolledarförbund, skulle kanske kunna misstänkas för att vilja inta ett klassisk fackligt perspektiv.
Istället är han förvånansvärt ämbetsmannamässig i sin tillbakablick på karriären som skolledare, vilken inleddes under regelstyrningen. Flodins sätt att formulera de praktiska realiteterna av målstyrningens dilemma är intressanta.

De olika inspelen ger en intressant, allsidig och realistisk bild av hur det från skolledarhorisont sett ut i den statligt regisserade, kommunalt styrda, politiskt intressanta och medialt uppmärksammade skolan sedan slutet av 1980-talet.
Be careful out there!

Håkan Eilard

(5/2011)