Kommunikation – ska lösa det mesta. Men vad menar vi med kommunikation och är vi överens om vad det innehåller?
Helene Ärlestig har forskat om rektors kommunikation med sina medarbetare. Nu är hon fast.

Ledarskap är kommunikation. Det är Helene Ärlestig bestämda uppfattning. Grundad på en lång tid i skolan som rektor, men framför allt som forskare och rektorsutbildare.
Tillsammans med forskarkolleger har hon följt ett 20-tal skolor under några års tid för att undersöka vilka faktorer som präglar de framgångsrika skolorna.
Helene Ärlestigs område blev kommunikation. För två år sedan disputerade hon på avhandlingen Communication between Principals and Teachers in Successfull Schools.
Relationer och samspel är fundamentala i skolan. Alla lägger stark vikt vid kommunikation i alla dess former; möten, samtal med mera.
Men samtidigt accepterar vi att kommunikationen inte fungerar, menar hon.
- Varför tillåter vi till exempel möten som inte är särskilt meningsfulla och som tar tid, säger Helene Ärlestig. Vi borde fundera hur vi använder tiden i skolan.
Hon menar att vi har orealistiska förväntningar på vad kommunikation kan göra. Att den kan fungera utan att man på ett medvetet sätt arbetar med att utveckla och organisera samtalen.
Så därför är det viktigt med en definition av kommunikation.
-Det är inte samma sak som information, slår Helene Ärlestig fast.

Information är enkelriktad, men en god kommunikatör är intresserad hur informationen landar hos mottagaren, hur han/han tänker om det man nyss läst eller hört.
Reaktionen från den som tar emot berikar också den som kommunicerar. Det är ett nära samspel mellan personer i en vid process.
Det handlar inte bara om teknik, menar Helene Ärlestig utan kommunikation är också en fråga om vilka områden och frågor som prioriteras. Vad sätts upp på skolans agenda.
Det talas mycket i svenska skolor. Det möts också mycket, men mötena handlar många gånger om vardagliga saker och inte om skolans uppdrag.
Det goda pedagogiska ledarskapet, kunde Helene Ärlestig konstatera i sin avhandling, handlar om skolans kärnuppdrag -  kunskapsuppdraget och fostransuppdraget.
Det är självklart att vardagsproblem behöver tas om hand, men det kanske finns andra sätt att lösa dem än att belasta mötestid. Vardagens bekymmer kan mycket enkelt ”äta” upp all tid.
- Det är viktigt att se över sina långsiktiga rutiner, hur agerar jag som rektor.

Skolledare vill mycket och är väldigt engagerade i sitt uppdrag, det är Helene Ärlestig alldeles övertygad om. Svårigheten är att ta steget från lärarrollen till att bli ledare. Det kräver ett annat fokus och att kunna lyfta frågorna till en mer principiell nivå.
- Många har gått in i rektorsjobbet med ambitionen att bli den rektor de aldrig själva har haft. Man vill vara nära verksamheten, vara närvarande och synlig.
Ambitionen kan bli en honungsfälla.
Vardagens rutiner tar över mål och resultat. Kommunikation blir information, samtal monolog i stället för dialog.
Här finns mycket för den nya rektorsutbildningen att göra. Det har inte varit särskilt mycket av kommunikationskunskap hittills och rektorsutbildningen bör idka självkritik därvidlag, säger Helene Ärlestig, som själv arbetat med utbildningen de senaste åren.
Den kunde ha gjort betydligt bättre jobb när det gäller att utbilda rektorer i hur kommunikation kan bli ett stöd i ledarskapet.
Ok. Men vad göra?

Det handlar om tre steg, menar Helene Ärlestig.
Till en början handlar det om att fundera mycket på uppdraget för att skapa ett innehåll i kommunikationen.
Hur ser uppdraget ut? Vad vill jag och hur vill jag arbeta här på skolan. Djupa kunskaper om läroplan och kursplaner krävs av den pedagogiska ledaren. Läs bakgrundstexter, håll koll på forskningen – allt för att skaffa argument för att helhjärtat kunna satsa på kärnuppdraget. Det ger stoff till innehållet till kommunikationen.
Våga tala om tid och tidens innehåll och användning.
- Det förs hela tiden en diskussion om tiden, men inte vad vi fyller den med. Hur använder vi tiden för att nå kärnuppdraget, säger Helene Ärlestig.
Diskussionen intas ofta av vardagens processer – arbetstider, löner, arbetsmiljö och om den tid som inte finns.

För det andra: se över tekniken.
Vilken typ av möteskultur har skolan, hur långa är de, kan man informera på andra sätt än genom möten? Ska alla vara med?
Kan vi ha små grupper i stället? Behöver jag som skolledare alltid vara med? Är kanske arbetslagens möten viktigare, det är kanske där jag ska delta.
Vem tar min tid i anspråk? Är det alltid rätt personer jag träffar eller är det andra jag borde möte oftare? Vad händer om jag ber någon gå till en kollega i stället för hjälp och stöd.
Det är inte så svårt att ändra på det här, menar Helene Ärlestig. Säg stopp och belägg och försök hitta rätt sorts möten.
Våga följa upp och utvärdera möteskulturen. Skicka ut en enkät och fråga medarbetarna vad de tycker. Fråga till exempel om hur de uppfattar möten, om de tycker alla kommer till tals och om det finns andra sätt som skulle fungera bättre.
Möten ska vara meningsfulla. För alla inblandade.
Att förändra handlar om mod, menar Helene Ärlestig. Våga stanna upp och ompröva. Skolledare kan lätt bli något av mädchen für alles – är det så klokt att alltid ha en öppen dörr, när man behöver tid till planering och förberedelser. Det finns kanske någon annan som kan göra det som omgående krävs att rektor ska göra. Säg: försök klara det utan mig. Om det blir problem, be dem att återkomma i så fall.
-Att delegera får människor att växa.

För det tredje – nu kommer vi till tilltro och tillit. Vitala beståndsdelar i en bra kommunikation.
Kan jag lita på dig, kan jag vara mer öppen. Jag står för vad jag säger och det öppnar upp samtalet och vår kommunikation tjänar på det.
-Men då krävs det att man har en god självkänsla och mandat att agera, säger Helene Ärlestig.
Och att arbeta på att förtjäna sina medarbetares tillit.
De framgångsrika skolledarna i hennes avhandling var trygga i sitt läroplansuppdrag. Det visste vad de ville med sina skolor och fick respekt, och tillit, för sitt arbete.
Skolledaren berättade om vad skolan klarade, men också hur man arbetade med det som inte var lika framgångsrikt.
Förutsättningen för rektors mandat är självklart att hon eller han tilldelas det av sina chefer i sin tur.
Skolan har fått ett oförtjänt dåligt rykte, menar Helene Ärlestig, likväl som så många andra.
- Det sker mycket bra i skolan, och det måste vi bli bättre på att beskriva.
En viktig del i kommunikationen utåt, mot föräldrar, elever, politiker och samhället i stort. Och kanske ännu viktigare i tider när organisationer sätts under lupp.
Helene Ärlestig ser dock en förbättring för skolledarna med de nya skrivningarna i skollagen.
Skolledarna ansvarar för den inre organisationen på skolan och kan vara med och påverka hur resurser används, till exempel till administrativt stöd. 
Det är en positiv utveckling.

Kerstin Weyler

(Nr 1/2011)