Skolinspektionen efterlyser ett utvecklat ledarskap

Rektors ledarskap behöver utvecklas. Ordentligt.
Det slår en ny kvalitetsgranskning från Skolinspektionen fast. Det finns åtskilliga områden som måste bli bättre för att eleverna ska nå målen i läroplanen.

Skolinspektionen har granskat 30 grundskolor i landet, både med kommunala och fristående huvudmän. Utgångspunkten för inspektionen var frågan om rektor leder skolans arbete mot ökad måluppfyllelse.
Områden som inspektionen har undersökt är till exempel om rektor initierar och driver utvecklingsprocesser med fokus på elevernas lärande och kunskapsutveckling, om rektor fördelar ledarskapet och i så fall arbetar med struktur och/eller process.
Hur kommunicerar rektor med sin personal om undervisningens mål, innehåll och hur arbetar skolledaren med lärarnas kompetensutveckling, och om rektor analyserar och utvärderar skolans verksamhet, är andra områden som granskats.
I våras och på försommaren besöktes de 30 skolorna under två dagar. De skolor som hade valts ut hade inte tidigare inspekteras i den reguljära tillsynen.
55 skolledare, varav tio biträdande rektorer och några samarbetande rektorer (ansvariga för lägre årskurser) och 435 lärare intervjuades.
Skolinspektionen kan se två olika mönster för ledarskapet.
I det ena är rektor mycket målmedveten i sitt pedagogiska ledarskap. Det finns en tydlig ansvarsfördelning, utvecklingsarbetet och kompetensutvecklingen är kopplad till gemensamma visioner och mål.
Rektor ledar analysarbetet på ett aktivt sätt. Det finns ett systematiskt och kontinuerligt kvalitetsarbete där skolans och elevers resultat ligger till grund för utvecklingsarbetet. Lärarna uppfattar sin skolledare som engagerad och närvarande.

Skolledningen har höga förväntningar på både elever och anställda, kommunikationen mellan lärare och rektor är öppen och det finns ett bra samarbetsklimat. Kommunikationen mellan lärarna sinsemellan är bra och de stödjer varandra i arbetet. Det är, som skolinspektionen uttrycker det, ett ledarskap på god väg.
Det ledarskapet finns i fem av de 30 granskade skolorna, bedömer Skolinspektionen.
I ytterligare fem finns ett ledarskap som egentligen är det helt motsatta: rektor är en ensam ledare, som inte kommunicerar visioner och mål, beslutsfattandet är otydligt och lärarna känner att de saknar inflytande.
När och om möten hålls, är styrningen av mötena dålig, vad som beslutas är oklart och skapar enligt lärarna bara än mer förvirring. I dessa skolor arbetslagen självstyrande och bildar ”skolor i skolan”. Det finns starka informella ledare bland personalen.
Knappast något systematiskt kvalitetsarbete bedrivs och resultaten ligger under de förväntade, och blir hela tiden allt sämre.
Det är ett ledarskap med stora utvecklingsbehov, menar rapportförfattarna.
Resten av skolorna, 20 stycken, har ett ledarskap som kan inrangeras i den första gruppen i många avseenden, men som på andra punkter behöver utvecklas.
Rapportförfattarna gör en gedigen genomgång av ledarskapet i de 30 skolorna. Det handlar om utvecklingsarbetet, besök i klassrum, att vara pedagogisk ledare, rektors vardag, lärarnas syn på det pedagogiska ledarskapet, om lärarkulturer och informella ledare.
En fråga som dock inte belyses i den här kvalitetsgranskningen är vilka förutsättningar som huvudmannen ger rektor för att leda sin skola mot en allt högre måluppfyllelse. Skolinspektionen ser ett mönster att skolledare behöver olika stöd från sina huvudmän beroende på egen erfarenhet, kompetens, antal medarbetare och elevunderlag.
Granskningen saknar en mer utvidgad diskussion i frågan om hur huvudmännen stödjer ledarskapet.
Man konstaterar att många rektorer känner sig lämnade av huvudmannen, det saknas såväl administrativt stöd och som samtalstöd, coachning med mera.
Det är en ögonblicksbild av det pedagogiska ledarskapet som inspektionen har gjort.
I flera andra av Skolinspektionens senare rapporter har det pedagogiska ledarskapet också analyserats. Kanske framför allt i den rapport som kom i våras om det systematiska kvalitetsarbetet i skolan.
Där fanns också mycket i övrigt att önska, kunde inspektionen konstatera.

text: Kerstin Weyler