Så tar du kontroll när drevet går

Rektor har mycket större rättigheter att hålla journalister på armlängds avstånd i en kris än man vanligen tror. Och kom ihåg: skolan är inte någon allmän plats.

En genomgång av massmedias drev mot skolor runt om i Sverige under de senaste fem åren visar att nyhetsmedia har utvecklats i en obehaglig riktning. Det handlar om allt grövre skvaller- och sensationsmakeri och allt hänsynslösare metoder för att få fram säljande rubriker, kränkande löpsedlar och närgångna bilder.
När uppseendeväckande händelser drabbar skolan bottnar de så gott som alltid i sociala eller ekonomiska problem i samhället. Men oftast är det rektor som hängs ut som den skyldige och som får stå med hundhuvudet i massmedia.
Många nyhetsjournalister har nått punkten där undermålig faktakontroll och spridande av inkorrekta nyheter rättfärdigas av att nyhetsflödet blivit så snabbt och omfattande.
Den grundläggande rättsuppfattningen om saklighet och objektivitet i journalistiken har därmed förskjutits till den grad att journalister medvetet blundar för risken att orsaka publicitetsskador, även på skolans elever, barn och ungdomar.

Rektors främsta uppgift har blivit att förebygga publicitetsskador på eleverna, på skolan, personalen och sin egen person. Vid intervjuer och uttalanden till massmedia måste rektor alltid utgå ifrån att konsekvent bli misstolkad eller få sina uttalanden insatta i lösryckta sammanhang.
När drevet går - och då går det oerhört snabbt - skapar det en oerhört pressande situation med ständiga krav på rektor att uttala sig, att ställa upp på intervjuer, att fotografer ska få ta bilder från skolan och på eleverna, att journalisterna ska få ta del av klasslistor, klassfoton, telefonlistor, betygslistor och annat material.
Vid allvarligare händelser har det handlat om tvåhundra intervjuförfrågningar per dag. Telefonen är inte tyst en sekund. Fotografer och journalister flockas utanför skolgården, ibland även på skolgården eller inne i skolan. Det finns inte plats för en minuts vila och återhämtning.
Plötsligt ringer en förälder till ett drabbat barn och gråter i telefonen och ber om hjälp eftersom fotografer trycker i buskarna, deras hus är ockuperat av journalister som ringer till hennes barn. Föräldern känner att hon inte kommer undan.
Rektor tvingas begära skydd hos polis eller vaktbolag både för skolan och enskilda elever.
Samtidigt måste rektor klara den primära krishanteringen - att göra det bästa möjliga av den uppkomna situationen för uppskärrade och gråtande elever, chockad personal och oroliga föräldrar.
Även om kyrkan och kommunen har öppnat kriscentrum så är det erfarenhetsmässigt skolan som blir samlingspunkten för eleverna vid en traumatiserande kris.
De går ingen annanstans, de går inte ens hem om de inte blir hemkörda. Skolan är deras tillflykt och rektor måste ansvara för att de får skydd, mat och vila - även då krisen fortgår över en helg.
Kraven på skolledarna är omänskliga och ibland har mediedreven lett till sjukskrivningar och kvarstående psykiska problem för rektorer.
Det krävs en ny, hållbar metodik för att möta mediadrevet. En sådan informationsmetodik användes av Barack Obamas kampanj i USA - och den är fullt applicerbar på den svenska skolan.
Ett väsentligt inslag är också att hindra massmedia från att filtrera informationen mellan avsändare och mottagare.
Obama-kampanjen vände massmedia ryggen och stängde helt enkelt ute journalisterna. Inte en enda nyhet och ingen enda information under presidentkampanjen gick ut som pressmeddelande eller släpptes på någon presskonferens, utan publicerades på den egna hemsidan, via e-post, sms och mms (se fotnot).
Därmed blev informationen både bättre och mer vederhäftig. När det lätt gick att belägga vad Obama och hans kampanj faktiskt hade sagt, blev det också svårare för massmedia att filtrera och snedvrida informationen.
Kampanjen satsade på en direkt information till definierade målgrupper - miljoner vanliga amerikaner - med ett tilltal som alla kunde förstå, och inte till massmedia.
Även den svenska skolan har en värdegrund att visa fram och vara stolt över.
Den kan tjäna som ett sammanhållande kitt mellan skolan och de målgrupper som skolan vill nå - ett kitt som massmedia inte kan filtrera sönder när informationen aktivt och direkt läggs ut på hemsidan, kombinerat med e-post och sms - och skriftlig information till föräldrar som inte har tillgång till dator eller mobiltelefon.
Tekniken finns redan på skolan. Dagens datorer är så kraftfulla att skolan utan vidare klarar det rent tekniska.
Ett tips är att lära sig av sina egna elever. Vid dödsskjutningen i Rödeby låg nyheten ute på Lunarstorm redan innan polisen hunnit fram till brottsplatsen. Obama-metodiken lyfte upp den tekniken till högre nivåer och tämjde den med moral. Det kan skolan också göra.
Det krävs förberedelser: att bestämma målgrupper för informationen, att skapa e-post- och mobiltelefonlistor till elever, föräldrar, personal, aktuella skolpolitiker och - massmedia.
Lokala media bör få e-post med det skolan informerar om - precis som de övriga målgrupperna.
Rektor bör skriva ett uttalande som berättar vad som har hänt, vilka åtgärder skolan vidtar och vad som kommer att hända under de närmaste dagarna.
Det kan även innehålla en mer personlig reflektion där rektor förklarar att den mest akuta uppgiften är att behandla krisen på skolan och ber om respekt för detta. När nya fakta tillkommer så skriv ny information på hemsidan och upplys via e-post och sms att informationen finns där.

Utse en pressansvarig vars enda uppgift är att upplysa massmedia om att rektor inte ställer upp på några intervjuer alls.
Upplys redan från början att skolan inte är någon allmän plats, att fotografer är förbjudna att fotografera inne i skolan, på skolgården och faktiskt även in över skolgården från utsidan. Rektor får enligt Sekretesslagen och förarbetena till avsnittet om skolsekretess besluta om fotoförbud vid tillfällen då det kan råda risk för men eller skada på eleverna vid fototillfället.

Förbjud journalister att komma till skolan. Rektor, och ingen annan, har rätt att besluta om detta.
Tro aldrig journalister som hävdar att rektor har meddelarskyldighet utöver vad som ges på hemsidan eller att de har rätt att få ta del av all den information som finns.
När drevet går gäller sekretesslagstiftningen mer än någonsin. När drevet går bör skolan inte lämna ut några handlingar alls.
Lagtexten och praxis i domstolar ger fullt fog för detta eftersom det innebär en orimlig arbetsbelastning för skolan att ta fram handlingar och göra menprövning i en så pressad situation.
När journalister överklagar beslutet så låt förvaltningschefen ta hand om det.
År 2005 mördades en fjortonårig elev av en sextonårig elev i en av Sollentunas skolor. SVT begärde då ut klasslistan på de elever som gick i sextonåringens klass.
Rektor vägrade att lämna ut listan på de chockade och traumatiserade eleverna, varvid SVT omedelbart överklagade beslutet till Länsrätten.
Gymnasiechefen i kommunen skrev då följande yttrande till domstolen: "Vi finner det förenat med risk för enskilt lidande att lämna ut begärd klasslista". Kammarrätten avslog SVT:s överklagan och gav skolan rätt.
Någon klasslista lämnades aldrig ut. Svårare än så behöver det inte vara.
Om det känns nödvändigt så utlys en presskonferens när ni får tid till den, men gör klart att skolans representanter inte ställer upp på intervjuer och att det finns tillräckligt med information på hemsidan även för massmedia.
Slussa in journalisterna till den lokal där presskonferensen ska hållas. Meddela vad skolan vill informera om, men tillåt inga frågor. Gör detta klart redan från början.
Att börja svara på frågor innebär med all sannolikhet att svaren vinklas, misstolkas och överdrivs till den grad att rektor får ångra att presskonferensen hölls över huvud taget.
Lägg ut samma information på hemsidan som ni meddelat på presskonferensen och skicka som sagt ut e-post och sms till målgrupperna om att det nu finns nya uppgifter på hemsidan.

text: Bill Erlandsson

Bill Erlandsson är journalist och medierådgivare för Sveriges Skolledarförbund. Han talade på temat "När drevet går" på Nordiska Skolledarkongressen.(Nr 3/2009)