Det är roligt att jobba framför datorn, det blir ordning och reda på klassen och eleverna absorberas av arbetssättet. Men i praktiken blir arbetsprocessen överordnad resultatet, och resultatet blir magert, konstaterar Mikael Alexandersson, som vi talat med inför SkolForum. "Om skolans Googlisering" var namnet på hans seminarium.
Få forskare har hittills - märkligt nog - intresserat sig för vad eleverna får med sig för kunskaper genom självständigt arbete.
Textflytt och sökslump, informationssökning via skolbibliotek hette den rapport som kom ut hos Skolutvecklingsmyndigheten förra året med Mikael Alexandersson och Louise Limberg, professor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Högskolan i Borås, som författare.
Mikael Alexandersson har i flera forskningsprojekt undersökt vad som verkligen kommer ut av elevernas sökprocesser framför datorn och analysen befäster slutsatsen att arbetssättet "självständigt arbete" fått alldeles för stort genomslag och lätt blir ett självändamål. Det finns inte många undersökningar med så omfattande data som använt sig av det rastret, berättar han.
- Det är förrädiskt med självständigt sökande som arbetssätt. Eleverna blir motiverade och aktiverade men resultatet när det gäller kunskaper och vidgad förståelse är magert. Vi ser varningssignaler.
- Jag vänder mig inte mot tekniken som sådan, men det leder för de flesta elever inte till kunskaper i djupare mening.
Eleverna har lärt sig att söka och samla information och att sammanställa en text genom att kopiera textavsnitt och "klippa och klistra" ihop dem, men de flesta kan inte på egen hand omvandla informationen till kunskap.
En del av problemet ligger hos lärarna, som verkar ha kapitulerat inför arbetssättet "söka själv". Eleverna får tillgång till miljarder källor på nätet men de får inte hjälp att formulera frågor och hypoteser om vad de är ute efter innan de söker och än mindre att ställa frågor kring vad de hittar. De får alltså inte hjälp med den bearbetning av informationen som ska göra den till kunskap.

Mikael Alexandersson tror att den gamla traditionella synen hos en del lärare på kunskaper som en given samling fakta att plugga in är ute och spökar. Lärarna tror det räcker med stoffet. Det stoff som eleverna hittar förväntas tala. Men stoffet i sig själv är stumt.
Utan kollektiva processer, utan frågor och diskussion skapas inga samband och strukturer i huvudet på eleven som samlat in fakta och fragment.
Det skulle vara mera givande om eleverna sökte utifrån gemensamma frågeställningar och ett gemensamt kunskapsområde, menar han.
Men eftersom varje elev arbetar med ett eget område är läraren också ganska ställd kunskapsmässigt. Det är arbetsmässigt ogörligt att stå beredd med frågor och hypoteser kring alla de teman eleverna väljer. Läraren träder tillbaka.
- Eleverna är bekväma i dag. Genom att de får så mycket serverat förstår de inte att det är ett slitsamt arbete att lära sig kunskaper. Skolan har svikit lite där. Man måste ställa tydliga krav, det är svårt att reparera kunskapsbrister i årskurs 8 och 9.
De flesta elever lär sig färdigheten att söka själv, hantverket. Att söka och hitta texter som man plagierar avsnitt av och sedan sammanställer klarar en stor grupp.

Men de flesta klarar inte att extrahera information och bearbeta den så att den tillsammans med elevens förförståelse och tolkning blir till kunskap. Det är bara en del elever som klarar det och det verkar som det är de elever som har mest med sig hemifrån.
Vi riskerar därmed att få ökande kunskapsklyftor. En del studier tyder på att svaga elever kan ha blivit än svagare efter informationsteknikens inbrott.
Det var förvånansvärt små skillnader mellan elever i olika åldrar när det gäller att omvandla informationen till kunskap. Det gick inte att säga att gymnasieelever var bättre än elever på hög- eller mellanstadiet att få ut kunskap ur faktamängderna på nätet.
Arbetssättet blir på det viset elevsorterande, konstaterar Mikael Alexandersson. Skolan producerar snarare ett slags kunskapsanalfabeter som kommer att hamna i skuggan av kunskapssamhället.
En viktig slutsats Alexandersson dragit i de fyra studierna är att skolorna underskattar komplexiteten i ett "forskande" arbetssätt. Att navigera i floden av information på nätet och utvärdera den och omvandla den till kunskap är en avancerad process.

Vi har alldeles för lite diskussion, menar Mikael Alexandersson, om var balanspunkten ska gå mellan vad han kallar generella och specifika förmågor.
- OECD betonar generella förmågor som förmåga att lära sig lära, kommunicera, och andra processkunskaper. Specifika förmågor är att kunna se samband, att kunna generalisera och tänka kritiskt kring fakta och tolkningar. Det ligger närmare målen i svenska läroplaner.
Det har funnits mycket mantran om att "var och en ska skapa sin egen kunskap". Men det individuella arbetssättet är förrädiskt, säger Mikael Alexandersson. Det blir en betoning på den generella förmågan och stoffkunskaperna hamnar vid sidan av.
- I ett slags förvirring har vi fått väldigt mycket fokus på generella förmågor, det anknyter till det individuella projektet i dag, man ska konstruera sig själv som människa, det är subjektet som ska synas och värderas.
- Kommunpolitikerna tror dessutom att det blir billigt med lärare som inte är lärare.
Så det är mycket som gör att lärarna känner sig både tvingade och attraherade till detta arbetssätt, menar han.
- Eleverna är lugna och stilla, det ser ut som det arbetas med en väldig arbetsdisciplin i rummet.
Och på ett sätt är arbetssättet enklare för läraren.
- Läraren behöver inte förbereda sig med att läsa på om ett visst lands historia till exempel och förbereda frågor till eleverna som de har med sig när de läser om temat.
- Men det är inte självklart att eleverna på egen hand ska kunna se samband som leder till en djupare förståelse. Det är en kvalificerad förmåga. Läraren måste hjälpa eleverna att se. Det blir en än viktigare lärarkunskap när informationssökningen sker via nätet.
Alla lärare är inte rustade för denna komplexa lärarfärdighet, menar Mikael Alexandersson.
- Det är risk att lärarna retirerar och lägger över ansvaret på eleverna.
Men detta drabbar indirekt också lärarna, säger Mikael Alexandersson.
- Lärare som bara ska vara "handledare" och assistenter åt eleverna får en annan, förminskad roll.
- Det blir som om lärarna inte själva har några kunskaper, om de har några så får de i alla fall inte överföra dem till eleverna. Lärarna förväntas inte definiera de kunskaper som eleverna ska få med sig, det ska eleverna på något vis stå för själva.
- Det finns en risk att lärarna degraderar sig själva. Det är sannolikt en orsak till att de trivs mindre med sitt arbete i dag. Det blir en avprofessionalisering av lärarkåren. Den utvecklingen har vi inte bara i Sverige, den är internationell.

Det är också en internationell trend att fokusera på en rad andra saker än innehållet i skolan, menar Mikael Alexandersson.
- Visst är det så att arbetslivet har förändrats, vi har globalisering och ny teknik, en väldig turbulens i värderingsfrågor, det finns inga ungdomsarbeten, vi har migration och hundratusentals nya svenskar, varav en generation kommer till skolan. Det är en dramatisk förändring och skolan får då ett annat uppdrag.
- Resurssänkningarna per elev 1991-95 var också dramatiska. På 90-talet fick vi ett stort antal skolreformer som nya läroplaner och kursplaner, vuxenutbildningsreformen med Kunskapslyftet, förskoleklass, nytt betygssystem, friskolereformen, nya gymnasieprogram, kommunalisering och nytt finansieringssystem.
- Man hann inte tänka igenom innehållet och implementeringen av reformerna.
Det har skett en försämring av kunskaper och läsförmåga de sista åren, det är tydligt, säger Mikael Alexandersson, som själv satt med i en referensgrupp till den nationella utvärderingen NU 03. En del av försämringen kan bero på nya mönster i fråga om mediakonsumtion, men det skulle också kunna ha att göra med en misslyckad användning av "självständigt arbete".
Men det löser inga problem att återgå till "den gamla pluggskolan", säger Mikael Alexandersson.
- Nej, eleverna står inför en annan framtid än vi gjorde. De måste få med sig generella förmågor, men de förmågorna är medel för att erövra andra kunskaper och vilka de ska vara diskuteras alldeles för lite.
- Jag tror det är bra att det sker en översyn över målen för grundskolan. Det är för spretigt med både strävansmål och uppnåendemål. Målen bör peka mot centrala motiv i människans liv.
- Skolan ska hjälpa eleverna att sortera och träna upp begreppen, hjälpa dem att skapa galgar att hänga upp saker på. De är bra på att tycka, även utan belägg, men de behöver hjälp från lärarna att komma vidare. Lärarna behöver utmana eleverna mera.
Till och med att memorera en del saker kan vara bra ibland för att hjälpa eleverna att hitta sorteringssystem, menar han.
I Göteborg förestår Mikael Alexandersson en forskarskola med tjugosju doktorander. Denna forskarutbildning är anpassad efter behovet av vad som brukar kallas praxisnära forskning. (I Skolledaren nr 7-8/05 skrev vi om den utbildning i praxisnära forskning som ingår i finländska lärares utbildning.)
Om lärare får möjlighet att forska så skulle de få en sådan självständig kunskapsbas att de blev motståndskraftigare mot ogenomtänkta moden, tror Mikael Alexandersson.

Själv jobbar han mycket med webben, han är väldigt kunnig på att leta rätt på det han vill, berättar han.
- Så det är inte informationstekniken som ska stå i skamvrån. Eleverna behöver definitivt kunna hantverket att söka information, men man bör fundera igenom hur mycket självständigt arbete man ska ha i skolorna.
- Det är kul att gå på Bauhaus (varuhus för järnhandelsprodukter) och titta. Det vimlar av verktyg och maskiner med alla möjliga finesser som man dras till. Men vad ska man ha verktyget till? Det kanske man ska fråga sig innan man köper det med sig hem.

text: Kerstin Lööv

(11/2005)