En spark i rätt riktning

Eleverna blir bara färre, men byskolorna finns kvar.
Nu hoppas skolledarna i Pajala att gruvbrytningen ska locka barnfamiljer till Norrbotten och göra det möjligt att lappa ihop de splittrade lärartjänsterna.

Snön ligger fortfarande meterdjup när skolchefen Ann-Mari Mäki Larsson promenerar den korta sträckan från kommunkontoret till Pajala centralskola.  Hon och skolans rektor Ingegerd Mäki har stämt möte med sin kollega Barbro Rantatalo, som är rektor på Gårdbyskolan i Korpilombolo.
De tre skolledarna har känt varandra länge och jobbat för att skolorna ska fungera när Pajala dränerats på arbetsplatser och invånare.
För tjugo år sedan hade kommunen nästan 8 500 invånare, i dag bara cirka 6 300. Läget är fortfarande problematiskt, men det finns en ljusning.
- Det dör fortfaranden fler än det föds, men nu flyttar det in fler människor än det flyttar ut, säger Ann-Mari Mäki Larsson.

Vändningen beror på fynden av järnmalm och den planerade gruvbrytningen. Om utvecklingen blir den man hoppas kommer gruvan om ett par år att sysselsätta cirka tusen personer och ge upphov till hundratals andra jobb i den hårt prövade glesbygdskommunen.
- Att få se den nedåtgående trenden vända vore underbart. Då kan vi kanske bygga en ny skola i stället för den här. Lokalerna är undermåliga, säger Ingegerd Mäki.
Pajala centralskola är en av sex grundskolor i kommunen. Det finns också en gymnasieskola tack vare samarbetet med Kiruna, Gällivare och Jokkmokk. Tillsammans driver de Lapplands gymnasium med ett kommunalförbund som huvudman. Skolan har gemensam ledning och filialer i alla de fyra kommunerna.

Ingegerd Mäki har arbetat som rektor i tio år. Tidigare var hon biträdande rektor på centralskolan och dessförinnan skolkurator.
- Jag har stor vana vid att leda samtal med människor i kris, konstaterar Ingegerd Mäki.
Nu ska hon samtala med distansteknikens hjälp – en vanlig form av kommunikation i glesbygden, vare sig det handlar om undervisning eller personalkonferenser.
Ann-Mari Mäki-Larsson och Ingegerd Mäki sätter sig framför två videoskärmar i ett rum i en av skolans korridorer. På en av skärmarna framträder Barbro Rantatalo och hälsar från ”Korpis” som kommundelen kallas i folkmun.
-Vi blir mer strukturerade när vi har videokonferens. Fast det är klart, det är ju roligare att ses och svamla lite, säger hon där hon sitter fem mil bort, i riktning mot Luleå.
Korpilombolo är det mest livskraftiga samhället utanför Pajala centralort.

En annan kommundel, Tärendö, har i vinter jublat över sin skidåkare Charlotte Kallas framgångar i VM-spåren. Men antalet elever i Tärendö centralskola är nu så få att skolan borde ha lagts ner för länge sedan. Med bara 4,5 elever i snitt per årskurs är det en klen tröst att byn ligger hänförande vackert på båda sidor Tärendöälven. 
Sedan det för några år sedan stod klart att järnmalmen kan vända Pajalas motvind till medvind, har politikerna valt att inte stänga någon skola.
I en by tog eleverna slut helt och hållet och då hade man inget annat val än att slå igen, men annars är strategin tydlig.
För rektorerna skapar politiken problem. Med så många skolor med dåligt elevunderlag är det svårt att komponera vettiga lärartjänster. Och när kraven på behörighet ökar blir det ännu svårare, menar Ann-Mari Mäki Larsson.
- Med våra pyttetjänster blir det inte lätt att rekrytera nya lärare. Svårigheterna kommer att öka, även om vi får någon form av övergångsregler, säger hon.

Både Ingegerd Mäki och Barbro Rantatalo hoppas kunna utnyttja Lärarlyftet för att hjälpa sina lärare att få en större ämnesbredd. En kartläggning ska visa hur många av lärarna i kommunen som är behöriga, vilka som behöver vidareutbilda sig och så vidare.
Gårdbyskolan i Korpilombolo har nästan hundra elever och en hyggligt stabil grund att stå på. Flera barnfamiljer har flyttat till samhället under de senaste två åren, men Barbro Rantatalo måste ändå hela tiden vara kreativ och hitta lokala lösningar för att trygga skolans framtid.
- I mindre ämnen som bild och hemkunskap koncentrerar vi undervisningen till ett visst antal veckor för att kunna använda våra lärarresurser på bästa sätt, säger hon.
Skolan vänder sig också ut mot övriga samhället. I ett försök att samordna resurser med andra verksamheter låter man distriktssköterskan dela mottagning med skolsköterskan.

Barbro Rantatalo har goda kanaler till den politiska ledningen i Pajala. Vid årsskiftet tog specialläraren Kurt Wennberg tjänstledigt och flyttade in i kommunhuset som nytt kommunalråd för socialdemokraterna. Han bekräftar att den politiska majoriteten fortfarande är överens om att behålla skolstrukturen med alla byskolor för att stå rustade om den väntade inflyttningsvågen även når ut till kommundelarna.
- Strategin gäller än så länge, men nu börjar bristen på barn bli mycket kännbar. Vi måste snart börja se att det flyttar in barnfamiljer, säger Kurt Wennberg.
Skulle man bara se till antalet elever hade det räckt att behålla Pajala centralskola, konstaterar han. Men att välja väg för byskolorna handlar inte bara om skolpolitik och kommunal ekonomi.
- Stänger man skolan säger man samtidigt att vi inte tror på byn. Det kostar väldiga pengar att behålla skolorna, men vi har valt den vägen för att inte ta ifrån människorna hoppet, säger Jonny Lantto, partikamrat med Kurt Wennberg och tjänsteman på kommunens plankontor.

Både plankontoret och skolkontoret delar byarnas förhoppningar om att det uppsving som gruvbrytningen beräknas föra med sig, kommer att märkas i hela kommunen. Om det betyder att de som flyttar in även väljer att bosätta sig ute i byarna är en annan sak.
- Att tro att det blir särskilt många som flyttar till utorterna är inte realistiskt. Inflyttningen kommer sannolikt att koncentreras till centralorten, säger Ann-Mari Mäki Larsson.
Byskolornas framtid är därför osäker även om järnmalmen blir Pajalas lycka. Men skolchefen är optimistisk och hoppas att skolledarna i framtiden ska får det lättare att planera verksamheten och skapa bra lärartjänster.
- Får vi ett regn av resurser från skyarna är allt möjligt. När någon med rötter i Pajala ser att vi utlyser en tjänst kommer han eller hon att söka sig hit, säger Ann-Mari Mäki Larsson.

Torbjörn Tenfält

(Nr 4/2011)