Med skogen som klassrum
Inne att lära ute
Regnet hänger i luften, men det hindrar inte Anders Sjöberg att förbereda lunchen för politiker och skolledare på fältet nedanför Värmdö kommunhus.
Skolmat ute – lätt som en plätt och undervisning i det gröna – det gör matten lättare.
- Det är lättare att lära om alla sinnen får vara med, säger Stina Lindblad, som tillsammans med Anders Sjöberg anordnar lunchen i det gröna i Gustavsberg, strax utanför Stockholm.
Hon är ordförande i Naturskoleföreningen, ansvarig för naturskolan i Älvkarleby och drivande i föreningens och Naturskyddsföreningens projekt att få politikers och skolledares ögon öppna för skogen som klassrum.
Lärare och andra pedagoger är redan med på tåget. Nu gäller det att få med de som håller i pengarna och skolans ledare.
Vägen till skolledarna och politikerna går kanske genom magen?
- Jag har arbetat med naturskolan i tio år och jag noterar att barnen var mer rörliga och hade bättre hälsa när jag började, säger Stina Lindblad.
Skogen ska inte ta över klassrummet, det är inte en ur- och skurpedagogik för större barn det handlar om, utan naturen, skogen ska komplettera undervisningen i det vanliga klassrummet. Förberedelserna sker inomhus, sedan tillämpas kunskaperna utomhus. Det handlar inte bara om de ämnen som traditionellt förlagt en och en annan lektion i naturen, utan det mesta kan tränas och upplevas utomhus.
Matematik är ett aktuellt ämne som Stina Lindblad lyfter fram.
- Att mäta sträckor och få verklig känsla för längd och avstånd, det underlättar för många barn.
Utomhuspedagogik svarar också mot andra mål i den nya läroplanen, Lgr 11. Där står till exempel:
”Genom ett miljöperspektiv får de möjligheter både att ta ansvar för den miljö de själva direkt kan påverka och att skaffa sig ett personligt förhållningssätt till övergripande och globala miljöfrågor. Undervisningen ska belysa hur samhällets funktioner och vårt sätt att leva och arbeta kan anpassas för att skapa hållbar utveckling.”
Det är ett mål i värdegrunden som verksamheten i naturskolorna kan bidra till, menar dess företrädare.
Nu är snart maten färdiglagad i en stor wokpanna över en gasollåga. Kåsorna är framdukade och pitabröden värms för att fyllas med en god grönsaksblandning.
Över fältet kommer ett gäng från kommunhuset. I spetsen Värmdös kommunalråd.
Tyvärr kommer inte några skolledare den här dagen. De har dock tidigare deltagit på övriga 14 ställen i landet.
Någon naturskola har kommunen inte, ännu. Kommunalrådet Anders Bergman, FP, är klart intresserad.
- Jag har barnbarn som går ur- och skurförskolor. Och sedan hoppas jag att de blir scouter. Men jag vill veta lite mer.
Oppositionskommunalrådet Lars Bryntesson, S, är också intresserad av en naturskola. Så småningom dyker också Miljöpartiets ledamot upp och några representanter från Friluftsfrämjandet och lokalavdelningen av Naturskyddsföreningen.
Tyvärr kan inte Stina Lindblad presentera någon större utvärdering av naturskolornas verksamhet betydelse för till exempel barnens hälsa, det är något som man hoppas ska starta.
- Men det är en förhållandevis ganska billig verksamhet, berättar hon för Värmdös politiker. Naturskolan i hennes hemkommun, Älvkarleby, motsvarar ungefär en lärartjänst, och med drygt 50 000 kronor i verksamhetsmedel, kostar naturskolan cirka en halv miljon kronor.
Stinas tjänst är direkt underställd förvaltningschefen och hon har runt 2 500 elevbesök om året. Fyra, fem besök blir det under en Älvkarlebyelevs grundskoletid.
Naturskolan i Falun, där dagens kock Anders Sjöberg arbetar, är inrymd i en bergmansgård som kommunen arrenderar och bedriver som ett museijordbruk.
Naturskolan i Karlstad började i en ombyggd gammal buss. Variationerna mellan landets cirka 90 naturskolor är stor.
- Finns det något skrivet om det här, undrar Anders Bergman till sist. Stina Lindblad lovar honom material så fort som möjligt.
- Och nyckeln till vår verksamhet och överlevnad är Lgr 11.
Kerstin Weyler
(Nr 9/2011)