Nu får vi veta hur de bästa skolorna i världen fortsätter att vara bra. Konsultfirman McKinsey har kommit med en ny rapport.
Förändring till det bättre kan gå fort, menar konsulterna. Utbildningsminister Jan Björklund behöver inte vänta så länge på att hans reformer ska slå igenom på resultaten i svensk skola.

För snart fyra år sedan kom konsultföretaget McKinsey & Co med sin i utbildningssammanhang mycket uppmärksammade rapport om framgångsrika skolor.
Uppmärksamheten blev stor och vid sidan av Pisa-rapporterna, används rapporten som underlag när det gäller skolutveckling.
I den första rapporten använde sig författarna av samma sätt att se på skolan som när McKinsey göra bedömningar av till exempel företag.
Den tidigare rapporten, How the World’s Best-Performing School Systems Come Out on Top, handlade om de länder vars skolor år efter år hade goda resultat i internationella mätningar. Däribland fanns självklart Finland.

När författarna presenterade sin rapport, fick de ständigt frågan om hur ett utbildningssystem med måttliga resultat blir bättre och kanske till och med excellent.
Nu finns svaret, åtminstone McKinseys i den nya rapporten How the World’s Most Improved School Systems Keep Getting Better.
När den kom i slutet av förra året hamnade den något i bakvattnet av Pisa-rapporten om 15-åringars läsförmåga och kunskaper i matte och naturvetenskap.
Rapportförfattarna sammanfattar sina nya rön i åtta punkter.
Det går, för det första, att nå förbättrade resultat mycket snabbt. McKinsey tar Lettland som exempel. Landets elever presterade 2006 resultat motsvarande en halvtermins extra studier jämfört med 2000.
Även i länder som med relativt låga resultat har på kort tid förbättrat dem. Rapporten visar till exempel att läsförmåga och mattekunskaper kan förbättras på mellan två och fyra år (i västra Kapprovinsen i Sydafrika och Minas Gerais i Brasilien).

Förbättringar av skolresultat kan ske, menar McKinsey, för alla elever, oberoende av geografi, kultur eller inkomst.
McKinsey menar att det är för lite fokus på process i dagens utbildningspolitiska debatt. Framgångsrika skolsystem sätter målljuset på just det – hur eleverna lär i klassrummet. Dessa system förändrar strukturer genom att etablera nya institutioner eller skolor, ändrar läsår och nivåer, eller skapar system för ett decentraliserat ansvar. De ansvariga skapar mer resurser till skolor för lärare och förändrar läroplaner och lärarnas undervisning och hur skolledningar styr.
Debatten i stort rör sig dock, menar McKinsey, om strukturer och resurser i största allmänhet. Framgångsrika skolsystem koncentrerar sig på innehållet i skolan, hur det förmedlas och hur undervisningen sker.

Rapportförfattarna konstaterar att varje system kräver speciella ingripanden.  De länder som har gått har förbättrat resultaten från en låg nivå till medel, eller länder som gått från utmärkta till excellenta resultat, har gjort olika saker. Ska ett land kunna lära av ett annat, krävs att man jämför sig med länder med liknande resultat och utveckling.
Ett systems ramar och kontext avgör inte vad som behöver göras, menar McKinsey, men däremot hur det ska gå till. Det finns inte någon lösning som passar alla system.

Det finns sex sätt att förändra som återkommer i alla de system som McKinsey har studerat, oavsett var någonstans på resultatskalan landet eller regionen finns.
Det handlar om att förändra och förbättra lärarnas undervisning och skolledarnas ledarskap, bedömning av elever, bättre datasystem, implementering av styrdokument för att förändra och förbättra resultaten, omarbetning av läroplaner och kursplaner och förbättrade villkor för lärare och skolledare.
System som har kommit lite längre lyckas genom att balansera skolors självständighet med konsekvent lärarpraktik hålla kvar de förbättrade resultaten.
Där resultaten är dåliga krävs direkta instruktioner till skolor och lärare, något som inte fungerar där resultaten är goda. Tvärtom förbättras de resultaten om självständighet och flexibilitet ökar för de inblandade. Lärare får ansvar att utveckla sin undervisning men också sina kollegers, man skapar karriärmöjligheter för lärare och har därmed en viss kontroll över att friheten inte blir för stor.

Det krävs en socioekonomisk kris, en högprofilerad kritisk rapport om skolan och/eller ett byte av ett lands eller en regions ledarskap, för att trigga igång en förändring, menar McKinsey. Av de 20 system som man denna gång studerat, har det funnis två eller tre av dessa faktorer innan stora förändringar drogs igång. Det vanligaste är en förändring av ledarskapet, antingen den politiska eller administrativa.
Och ledarskapet är den sista punkten som McKinsey pekar på.
Det handlar inte bara om att ett aktivt ledarskap sparkar igång förändringar, det handlar lika mycket om att ledarskapet ser till att underhålla och utveckla reformerna.
De framgångsrika administrativa strategerna stannar på sin post i sex år i genomsnitt, de politiska i sju år.

Det är en stor kontrast, konstaterar författarna, till det vanliga i bland annat amerikansk skolvärld där ansvariga för ett skoldistrikt stannar i  tre år.  I Storbritannien och Frankrike är tiden som utbildningsminister kortare, ofta runt två år.
En aktiv reformpolitik är också en bra drivbänk för kommande ledare som garanterar att en bra övergång så att reformerna håller i sig, konstaterar McKinsey till sist.

Kerstin Weyler

(Nr 1/2011)