Kompetensen höjs och det pedagogiska samtalet blir mer givande. Men handledning av blivande studenter ger liten effekt på organisationsnivå, menar tre skolledare och en representant för Stockholms universitet.

I tre kommuner, Botkyrka, Södertälje och Upplands Väsby har vi gjort en undersökning om verksamhetsförlagd utbildning, VFU, bland rektorer och handledare.
En majoritet av de tillfrågade anser att kommunens engagemang i den lokala delen av lärarutbildningen leder till ett stort antal positiva effekter. Över 60 procent av handledarna anger att deras egen kompetens höjs och mer än 80 procent att uppdraget ger givande pedagogiska samtal.  Bara några enstaka ser inga positiva effekter.
Rektorerna anser att utveckling sker på individuell nivå och i arbetslaget, men inte på organisationsnivå.

Det finns med andra ord ingen koppling mellan utveckling hos den enskilde läraren via arbetslaget till skolans utveckling. I detta sammanhang kan vi naturligtvis också oss ställa frågan om var skolutveckling startar. Handledarna tycker att skolutveckling sker i vardagen i klassrummet (bottom up), medan rektorerna pratar om övergripande mål och strategier (top down).
Sammantaget kan sägas att båda tillfrågade grupperna ser en potential i att utveckla skolan med hjälp av den verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen.

I höst startar den nya lärarutbildningen med syfte att utveckla samarbetet kring VFU både om dess struktur och innehåll. I samband med detta skrivs nya avtal mellan lärosäten och skolhuvudmännen.
Det finns på många håll en uttalad vilja att tillföra mer av forskningskompetens till skolorna. Dels genom att studenterna ska göra en av sina avhandlingar utifrån skolornas praktik och delvis genom att lärosätena vill samarbeta gemensamt kring olika utvecklingsbehov.
Förutom perspektivet skolutveckling är det naturligtvis viktigt att vi får blivande lärare som kan utveckla och förbättra skolans resultat. Detta har skolorna ett självklart ansvar för, men vi har nu en unik chans att utveckla undervisningen i svenska skolor och utveckla utbildningen av lärarstuderande för framtiden.

Trots de uppenbara effekter VFU har på verksamheten, upplever inte handledarna att deras arbete uppskattas vare sig i utvecklingssamtal eller i löneutveckling. Ska handledare och arbetslag kunna vara motorer i en del av utvecklingsarbetet krävs att handledarna får tid och uppskattning för detta uppdrag. Den nyvunna kunskapen måste också aggregeras och systematiskt användas för att utveckla verksamheten av skolledare och skolhuvudmän.
I den nya utbildningen förutsätts att alla handledare har handledarutbildning. Det måste också bli en prioriterad fråga för skolorna. I handledarutbildningen ingår bland annat att göra professionbedömningar utifrån en matris som också kan vara ett gemensamt verktyg för verksamma lärare och skolledare.

Handledarutbildningen kan även på sikt kompletteras och handledaren kan bli den mentor som krävs i den nya skollagen för introduktionsperioden som varje ny lärare ska genomgå och som rektor och förskolechef ska svara för.
De berättigade kraven på en ökad måluppfyllelse inom svensk skola måste tillgodoses. Vi menar att lärarutbildningen måste vara en aktiv del i denna process.
Orkar svensk skola och lärarutbildningarna möta detta krav?

Stina Eriksson, Stockholms universitet
Ulf Stålnacke, Botkyrka
Vivi Havia, Södertälje
Bengt Greiff, Upplands Väsby

(Nr 7/2011)