Sveriges rektorer skall få en ny rektorsutbildning. Myndigheten för skolutveckling lanserar ett paket med ett samlat grepp om fem steg.
Det samlade greppet, att göra del av utbildningen obligatorisk samt att stå för kostnader är positivt och visar på statsmaktens vilja att satsa på skolans ledarskap.
Förslaget i övrigt skriver fram ett nytt sätt att betrakta skolans ledarskap och en annan idé om hur Skolsverige ska styras, som vi starkt ifrågasätter.
I detta inlägg riktar vi oss främst mot innehållet och upplägget av det obligatoriska året, att rektorsutbildningen flyttas från högskolan till en statlig myndighet samt det beslutsunderlag som det nya förslaget är grundat på.
Vi menar att det föreslagna upplägget och innehållet av det obligatoriska året vare sig svarar mot rektorernas upplevda behov eller är i samklang med deras egna beskrivna praktik. Som rektorsutbildare möter vi hundratals rektorer i handledning där de tar med sig frågeställningar som de menar är av vikt för att hantera och sköta sitt rektorsuppdrag.
Ytterst få av deras frågeställningar berör det innehåll som nu lanseras som det mest väsentliga att bearbeta under trettio dagar av rektors första tjänstgöringsår.
Man skulle i och för sig kunna hävda att det är just av denna anledning som en ny utbildning behövs, att rektorerna inte sysslar med myndighetsutövning i den utsträckning som krävs. Men detta är ett feltänk på två plan.
För det första bör rektorerna komma in i rektorsjobbet under sitt första år och det är betydligt mer omfattande än bara myndighetsutövning. Det är snarare rektors legitimitet än hennes legalitet som behöver förstärkas.
För det andra är det inte bara rektorernas egen redovisade praktik man kan anföra. I internationell forskning förekommer ytterst sällan myndighetsutövning som en central frågeställning vare sig det gäller att beskriva en rektor för en framgångsrik skola eller i beskrivningar och analyser av hennes praktik.

Ett väsentligt tillkortakommande i relation till den nuvarande rektorsutbildningen är att man inte beaktar dess knytning till universitet och högskolor. Detta strider dessutom mot direktiven för utredningen om en ny rektorsutbildning. Också i riksdagsbeslutet om den nya lärarutbildningen förordades att rektorsutbildningen skulle förläggas till universiteten och högskolorna.
Denna frånkoppling är svårförståelig då många andra professioner strävar efter att koppla sina utbildningar till högskolan för att stärka sin vetenskapliga bas och forskningsanknytning.
På motsvarande sätt borde en sådan koppling gynna rektorerna då den kan underlätta övergången till efterkommande masterutbildningar (se förslaget) och vara en förutsättning för anknytningen till lärarutbildningarna.
Detta samarbete kräver att rektorsutbildningen har en akademisk legitimitet som försvåras under Myndigheten för skolutveckling. Anknytningen till universiteten är också en nödvändig förutsättning för rektorsutbildarnas egen kompetensutveckling.
Över huvud taget saknas i förslaget analyser som visar på vilket sätt en organisering kopplad till Myndigheten för skolutveckling skulle innebära en bättre utbildning för rektorerna. Utredarna har tagit fasta på att Skolverket i sina utbildningsinspektioner funnit att rektorerna är osäkra i sin myndighetsutövning.
Med den kraftiga kursändring av rektorsutbildningen gentemot nuvarande inriktning som detta medför är det rimligt att kräva en gedigen redovisning av det faktaunderlag som ligger till grund för denna omprioritering. Någon djuplodande studie av hur Skolverkets inspektioner fungerar har ännu inte presenterats.
Inspektionerna och hela ärendehandläggningen skulle behöva problematiseras och grundligt beforskas innan man drar så långtgående slutsatser av dessa.
Det är anmärkningsvärt att man skriver fram en ny utbildning utan att först ha formulerat mål för vad den rektor ska kunna som har genomgått programmet. Vilken slags rektorsroll kommer att formas av en sådan ingång i yrket som det nu föreslagna rektorsprogrammet innebär?

Eva Brändstedt, Gösta Dahlgren, Jascha Marteleur, Staffan Skoglund, Carianne Bäwerholm, Bo Eriksson, Margaretha Milsta, Karin Careborg, Annika Hellström, Jan Nylund
rektorsutbildare i Göteborg
Artikelförfattarna hänvisar också till www.ped.gu.se/rut.