Det är den stora antagningsdagen vid den beteendevetenskapliga institutionen där lärarutbildningen inryms vid Helsingfors universitet. Lappar på väggarna ledsagar de blivande studenter till testsalarna. Dagen blir mycket avgörande.

Till lärarutbildningen i Finland testas tio studenter till varje plats.
Ett söktryck som universitetets motsvarigheter i Sverige bara kan drömma om. Det är inte bara till lärarutbildningen som studenterna måste testas, det gäller all utbildning.
Antagningsprov till högre utbildning har en lång historia i Finland.
Till en början behövdes ingen antagning, studentexamen var inträdesbiljetten till universitet. Ett enda universitet fanns, Kungliga akademien i Åbo, som senare blev Kejserliga Akademien, och Kejserliga Alexander-universitet, när det flyttat till Helsingfors. 1917 fick det namnet Helsingfors universitet.

De finska gymnasisterna kan välja vilka fyra ämnen som de ska gå upp i, utom ett, modersmålet (finska eller svenska) som är obligatoriskt.
Universiteten har en stark autonomi och bestämmer i princip hur antagningen ska gå till och vilka ämnen som krävs för en viss utbildning. Numera samarbetar emellertid till exempel lärarutbildningarna för att antagningen ska var så lika som möjligt, oavsett var i landet den ligger.

Den beteendevetenskapliga institutionen är den institution som attraherar de allra bästa studenterna. Dekanus är Patrik Scheinin, professor i pedagogik.
 Intresset för bland annat för lärarutbildningen och psykologi är mycket stort, och det är svårare att komma in här än på till exempel läkarutbildningen.

Det är dock inte bara guld och gröna skogar när det gäller antagningen i Finland.
Patrik Scheinin ser flera områden som är problematiska.
- Svaga elever i gymnasiet tenderar att gå upp i ämnen som är ”lätta” och starka elever väljer svårare ämnen.
-Lärarna i gymnasieskolan kan också uppleva en press att undervisa i det som ska prövas.
Antagningskriterierna skiftar mellan åren, liksom svårighetsgraderna mellan höst- och vårantagning.
- Men vi använder oss inte av kunskapen från detta när det gäller antagningen, säger  Patrik Scheinin.

Studentexamen och sedan antagningsproven är omfattande och kräver mycket av sina studenter. Det innebär också att många får prova flera gånger för att komma in på den önskade utbildningen.
Inträdet i högskolan och sedan yrkeslivet sker sent. Alltför sent har den finska regeringen konstaterat. Dessutom står platser tomma på högskolan när terminen börjar eftersom studenterna får välja hur många program och utbildningar som de vill.
2013 förändras antagningsprocessen och ett enda centralt antagningssystem tas i bruk där studenterna får välja sex ansökningsalternativ och prioritera dem i sin ansökan.

Den som söker högskoleutbildning för första gången hamnar i en särskilt kvot. Det hoppas man ska stimulera unga att snabbt söka högskolestudier efter gymnasiet.
Den centrala antagningsnämnden kommer sedan att göra en prioritering bland den sökandes alternativ, och man erbjuds en enda plats, även om man är behörig till flera platser.
Men hur grunden för antagningen och vilka kriterier som krävs ska även i fortsättningen beslutas av de självständiga lärosätena.

Idag kallas alla som är behöriga och har tillräckliga betyg till antagningsprov. Det första är ett multiple-choice prov, det andra handlar är mer omfattande där de blivande studenterna bland annat ska läsa texter och svara på frågor som rör innehållet och den området som utbildningen handlar om.
På lärarutbildningen i Helsingfors väljs cirka 60 procent av studenterna ut genom både betyg och testresultat, de övriga endast genom testresultat. Av de sökande är det runt 15 procent som antas. Avhoppen är få och genomströmningen av studenter god.

De utbildade lärarna är inte bara attraktiva för de kommunala skolarbetsgivarna, många av studenterna får med sin lärarutbildning jobb inom andra yrkesområden.
På 1990-talet var efterfrågan på lärare stor och det hände att studenter med inte fullständig examen fick arbete som lärare.
Idag är tillgång och efterfrågan mer i balans.

Kerstin Weyler

Läraryrket är väsentligt och viktigt – och du är utvald.
Det kanske ett lämplighetstest ger uttryck för.
Lärarutbildningsutredaren Sigbrit Franke sitter som bäst och funderar hur lämplighetstest för lärarutbildningen skulle kunna se ut.

Sigbrit Franke fick sitt uppdrag i somras att utreda om, och i så fall hur, ett test skulle se ut och genomföras. I akt och mening att öka kvaliteten hos de studenter som väljer lärarbanan.
Idag antas studenter med allt sämre betyg till lärarutbildningarna. Der är ofta också ett val i andra, tredje hand.
- Alla personer passar inte att vara lärare, menade utbildningsminister Jan Björklund när han presenterade utredningen på försommaren. Man måste vara en utåtriktad och ha en öppen personlighet för att bli en bra lärare. Det mäter inte betygen.
- Man kan fråga sig om det är någon vits med lämplighetsprov när det ser ut som det gör med antagningen, sa Sigbrit Franke när hon tog emot uppdraget av utbildningsministern.
Läget är dock inte lika dåligt med lågt sökandetryck och låga antagningspoäng på alla håll, det ser bättre ut för till exempel förskollärarutbildningen och utbildningar för lärare för de tidigare åren.
Ett test av det här slaget kan ge en signal till de blivande lärarna att det är ett viktigt yrke, menar Franke. I förlängningen kanske också höja yrkets status.

Sigbrit Franke ska fram till i vår analysera förutsättningarna för ett lämplighetsprov. Utgångspunkten ska också vara att behörighetskrav, som lämplighetstest, inte får bygga på subjektiva bedömningar, som inte går att pröva i efterhand. De krav som ställs måste vara transparanta.
En inte helt lätt uppgift.
- Det här är svårt, sa Jan Björklund. Men vi vill ha förslag på bordet för att kunna ta ställning och gå vidare.

Kerstin Weyler

(Nr 10/2011)