Det saknas en röd tråd i lärarutbildningen. Centrala kunskapsområden saknas. Den stora friheten för lärarstudenterna att själva forma sin utbildning har lett till att många får en utbildning utan struktur och fördjupning. Studenterna väljer en kurs här och en kurs där och gör orealistiska val som minskar deras möjligheter att få arbete efter examen. Studenterna behöver mycket stöd och vägledning, men studievägledningen räcker inte till.
- Något har gått riktigt snett om blivande lärare inte får undervisning i kunskapsområden som är centrala för läraryrket, sade Sigbrit Franke, universitetskansler och chef för Högskoleverket, när granskningen av lärarutbildningarna presenterades.
Den nya lärarutbildningen består av ett så kallat allmänt utbildningsområde på 60 poäng, som är gemensamt för alla blivande lärare, en eller flera inriktningar på minst 40 poäng och en eller flera specialiseringar på minst 20 poäng. Strukturen är komplicerad och svår att överblicka.

Den korta tiden mellan regeringens beslut om reformen 2000 och utbildningens start 2001, då åtta lärarutbildningar fördes samman till en programutbildning, har lett till många problem när det gäller organisation, ledning och innehåll i den nya lärarutbildningen.
Enligt examensordningen är kurser i barns och ungdomars läs- och skrivutveckling inte obligatoriska. Om man då ser till lärarutbildningarnas egna prioriteringar är kurser i läs- och skrivutveckling obligatoriska för alla lärarstudenter endast vid nio av tjugofem lärosäten.
Men alla blivande lärare, från förskollärare till gymnasielärare, behöver grundläggande kunskaper om hur barn och ungdomar lär sig att läsa och skriva, säger nu Högskoleverket, och det bör ingå i den del av lärarutbildningen som är gemensam för alla - det allmänna utbildningsområdet.
Ett eftersatt område i den nya lärarutbildningen är också hur man utvärderar utbildningar och undervisning. Att utforma prov och göra bedömningar är centrala kunskaper för blivande lärare. Men en stor del av studenterna uppger att de inte fått lära sig detta.
Ett annat eftersatt område är hur man använder IT som hjälpmedel.
Forskningsanknytningen i utbildningen är överlag svag. Andelen forskarutbildade lärare är låg och aktuell forskning utnyttjas alltför lite i undervisningen.

Många lärarstudenter anser att kraven inom utbildningen är alldeles för låga. En normal studievecka med lärarledd undervisning och självstudier bör ligga på cirka 40 timmar. Men vid fjorton av tjugoen granskade lärarutbildningar uppger studenterna att de lägger ner mindre än 30 timmar i veckan på sina studier.
Examinationen är utformad så att det går att glida igenom utbildningen, obligatorisk närvaro räcker för att bli godkänd, säger studenterna. De säger att man inte behöver köpa särskilt många böcker och att det kan räcka med att läsa baksidestexten för att bli godkänd. Det går också bra att arbeta parallellt med studierna.
Många lärarstudenter kan enligt granskningen inte hantera det fria studiesättet. I stället för att tränga in på djupet i kursinnehållet begränsar de sin studieinsats till ett minimum men får ändå godkänt.
- Det här är allvarligt. Lärosätena måste utforma kurser så att studenternas potential tas tillvara och så att de utmanas i tillräcklig utsträckning, säger Sigbrit Franke.
Det som studenterna uppfattar som en låg kravnivå ärmånga gånger enligt Högskoleverkets analys resultatet av "en utbildningssyn där lärarutbildarna ser som sin främsta uppgift att stimulera studenternas eget kunskapssökande". Prov och betyg undviks "eftersom sådana antas leda till osjälvständigt tentamensläsande som inte ger långsiktiga kunskaper".
- Bristerna är omfattande. Nu rekommenderar vi att regeringen, lärosätena och kommunerna omedelbart sätter in snabba och kraftfulla åtgärder för att komma tillrätta med problemen, säger Sigbrit Franke.
Högskoleverket rekommenderar att regeringen förtydligar vad som ska ingå i det allmänna utbildningsområdet.

Inom ett år kommer Högskoleverket att granska hur lärosätena garanterar att gemensamma centrala kunskapsområden, som till exempel läs- och skrivutveckling, prov, betyg, bedömning och utvärdering, behandlas i lärarutbildningen och regeringen rekommenderas att förtydliga lärarutbildningens innehåll. Lärosätena rekommenderas bland annat att stärka forskningsanknytningen, hjälpa studenterna att göra rationella val genom att ge mer resurser till studievägledning och säkerställa att alla studenter får den praktik de har rätt till.
En ny utvärdering kommer att göras om två år. Om bristerna kvarstår då kommer Högskoleverket att ifrågasätta examensrätten för de lärosäten som inte lever upp till kvalitetskraven.
Högskoleverket rekommenderar lärosätena att också skärpa kravnivåerna i utbildningen och kvalitetssäkra examensarbetena. Inom ett år kommer Högskoleverket att genom stickprov undersöka kvaliteten på examensarbetena och göra en särskild studie av examinationsformerna.
Granskningen har gjorts av en bedömargrupp med både svenska och internationella experter inom området, bland andra prominenta pedagogikforskare som Ulf P. Lundgren och Elisabeth Nihlfors.

referat: Kerstin Lööv

(4/2005)